i huvudet på snusmumriken...

"jag har gått på en så'n blåsning så det finns inte..."

jo - ungefär *så* känns det i *den här* delen av världen oxå.

jag känner mig DUM.

visar sig att jag under ett års tid gjort något jag sade att jag inte skulle göra.
och jag har inte ens fått chansen att välja *om* jag skulle göra det eller inte.

"kollar passet"
jo, "ögonfärg: BLÅ" står det.

hurra!
"fem myror är fler än myra elefanter" - det bästa barnprogrammet *EVER* - är tillbaka!

bästa repliken står som vanligt brasse för:

"nänänä - inte är det där några fem tusenlappar, inte! möjligtvis *två* eller *en miljon*, men så många som FEM är det INTE!"

en annan bra replik är "vi är två arbetslösa balettexperter..."
och evas "berömda framåt-bakåt-balett"...

*frossar i "fem myror..." och NJUUUTER*

igår fyllde hon som blev min första riktiga vän år - GRATTIS, e!

igår fyllde oxå min lillebrors fru år - GRATTIS, lilebrorsans fru!

:o)


-----


igår fick jag även ett sms från expert-butiken där jag lämnade in min kamera.
kameran har nu återvänt från intensivvårdsavdelningen på nikon, så jag ska ner på sta'n och hämta den i eftermiddag!
*ler lykkligt*

jag fattar inte vad som händer, eller varför...


Dagens Marianne:

en *djävulsk* natt natten som var.
magvärken smög sig på mig, och det var nästan lika illa som förra gången.

nej, jag har inte ringt till min familjeläkare (eller heter det "husläkare"?) - my BAAAD...
*skäms*

men jag SKA gå och köpa losec mups på apoteket - ska försöka komma iväg redan imorgon.
idag har jag inte orkat, för jag fick ju inte sovet så mycket inatt, då, och sedan har värken gjort mig alldeles *klen*, fast jag idag haft mer en dov smärta, och inte den där eldgaffelsruntvevande-i-magen-värken från inatt.


för övrigt så undrar jag hur smset jag skickade togs emot.
kanske jag inte skulle skickat det, men...
eftersom jag inte sett henne mer, så kanske mitt sms hade helt motsatt effekt.

dessutom: *tänder ljuset i ljuslyktan och talar med det goda om m*

idag fyller min farmor (om hon lever) 90 år.
om det är nå'n som har vägarna förbi hos tant marciniak på jenaerstraße i wolfsburg, tyskland, så kan ni hälsa från mig.

något av det jobbigaste med att ha autismspektrum är att man (eller i alla fall *jag*) fungerar efter principen wysiwyg - alltså What You See Is What You Get, vilket i det här sammanhanget betyder att jag har mycket svårt att förställa mig samt att jag har mycket svårt att tänka mig att andra människor förställer sig.

och det här med sociala spelregler...
*suckar tungt och blir TRÖTT*

man tror man har lyckats lista ut hur spelet funkar i en given interpersonell situation, men när man försöker använda sig av den (i de flesta fall med blod, svett och tårar tillkämpade) kunskapen på en närbesläktad situation så blir det bara SCHEISSE av allting, och hela skiten exploderar i ansiktet på en.

slutligen (i alla fall för detta inlägg): naiv. godtrogen.

jag har fällt många (MÅNGA) tårar under årens lopp på grund av dessa två egenskaper hos mig själv.
jag tror gott om alla.
jag tror på det folk säger till mig.

med åren har jag ju kommit att bli smärtsamt medveten om att det finns både en och två och massor med människor som inte drar sig för att utnyttja dessa "svagheter" hos mig.

jag har oxå kommit att inse att insikten om att jag är både naiv och godtrogen har gjort mig misstänksam och på min vakt mot andra människor, och att "naiv" och "godtrogen" +  "misstänksam" är ett räknetal vars summa ofta leder till personlig emotionell katastrof och ännu mer sorg och självkänsloknäck.

finns nästan inget som är så knäckande för mig som att känna mig dum.
i don't like it ONE bit, fast vem gör det?
problemet är "bara" att det händer mig *ofta*, och för det mesta i situationer som ni neurotypiska inte ägnar en tanke.

ain't life *grand*?

*slurpar sajberwhiskey direkt ur flaskan*

jag vet inte.

det känns inte bra, samtidigt som det gör det.
och att det gör det gör att det inte känns bra.

hjärtat blöder och värker, men jag tvingar mig själv.

för jag vet ju.
i *den* bemärkelsen är jag *inte* en idiot.

- släpp grenen, bannat oxå!

säger jag till mig själv, men jag talar för döva öron.

jo.
så är det nog.

alex schulman kliver upp ur sängen efter en natt full av älskog (förhoppningsvis - det unnar jag dig, alexponken!), sätter sig vid sin laptop, kastar en blick på sin nyblivna hustru och skriver detta: