i huvudet på snusmumriken...

den senaste veckan har jag lidit av en sajberexistentiell kris.

utan att gå in på saken närmare, så:
jag fick veta att en person som jag trodde fanns i själva verket aldrig funnits.

detta har fått mig att ifrågasätta i stort sett ALLTING när det gäller sajberspäjs, och jag är faktiskt inte säker på NÅ'NTING längre...

jo, EN sak är jag säker på: hade det som nu inträffat inträffat INNAN jag bestämde mig för att träffa m irl hade jag INTE vågat göra det...

som tur är så är jag inte ensam i den här soppan, så jag har ju människor jag kan prata med om detta, men det känns ändå förjäbrigt...

tilliten har fått sig en rejäl törn, och jag kan bara föreställa mig hur det måste kännas för dem som är *direkt* berörda av det inträffade.

svarsmäjlet från vår nye statsministers mäjlbesvarare gjorde och gör mig IRROTERAD.
och BANNAD.

jag KAN inte "fortsätta ha kontakt med arbetsförmedlingen", för de på arbetsförmedlingen vill inte ha mig där!

senast jag var på arbetsförmedlingen sade människan jag då träffade (hon är den på arbetsförmedlingen här i sta'n som - visserligen enligt *egen* utsago, då, men ändå - har *störst* erfarenhet av människor med "autismliknande tillstånd"): "jo, mumrik, jag har jobbat MYCKET med människor med aspberger! jag VET vad en människa med aspberger BEHÖVER!"

jag tror inte alls hon VET vad "en människa med ASPBERGER behöver - hon vet ju inte ens vad det neuropsykiatriska funktionshindret *heter*!
det heter ASPERGER - inte "aspberger" eller "aschberger"...

när vi skildes åt tog hon mig i hand och sade: "ja, mumrik (vaaarför envisas folk som pratar med en människa som de anser sig stå över med att hela tiden name-droppa ens namn? tror de att de blir mer trovärdiga alternativt mer personliga då? eller handlar det om att de helt inte anser att man är kapabel att inse att de faktiskt pratar med en? eller att de tror att man kommer zona ut och inte komma ihåg att "ja, just, ja: mumrik - det är ju *JAG*, det!"???) - vi får väl se om vi träffas nå'n fler gång!"

VAAA'???
kärringjäbern utgår alltså ifrån att de (hon personligen, till och med, kanske?) blivit av med mig för gott!
mitt funktionshinder har inte på nå't magiskt sätt "försvunnit" under det år jag nu tillbringat på soptippen.
mitt funktionshinder kommer ALDRIG att "försvinna".
jag kommer ALLTID att "tillhöra" kärringjäberns avdelning på arbetsförmedlingen ("rehabavdelningen"), helt enkelt därför att jag i egenskap av en människa med ett funktionshinder inte är speciellt attraktiv på arbetsmarknaden.

"mumrik. det är så här: FÖRST måste Du bli sjukpensionerad - SE'N hjälper vi Dig tillbaka till arbetslivet!"

jag försöker att låta bli att svära, men:

JÄVLAFANHELVETESJÄVLASCHEISSESKITS(KÖNSORD)(KÖNSORD)HELVETSJÄVLASKITFAN!!!

typ så.

*LITE* cred kan de få för att de svarade snabbare än de i det röda laget.
annars är det prexis exakt samma politiska tjurbajs (en oxymoron, det, kanske?) som vanligt:


"Hej, Mumrik.

Tack för ditt brev. Statsminister Fredrik Reinfeldt har bett mig svara dig.

Vi känner empati med din situation, som du delar med många andra i Sverige - alltför många.
De s.k. nystartsjobben som införs, kommer att göra det billigare att anställa dem som har stått utanför arbetsmarknaden en tid.

Du verkar vara en företagsam person som ställer krav och inte ger upp i första taget. Det är bra. Mitt råd är att du fortsätter hålla kontakten med Arbetsförmedlingen. Regeringen avser reformera Ams, så att arbetsförmedlarnas roll i högre grad blir att fungera som "coacher" och ge varje arbetssökande den hjälp just han eller hon behöver för att ta sig ut på den reguljära arbetsmarknaden.

Den förra regeringen har lämnat efter sig en omfattande arbetslöshet (man kan tala om en ”jobbskuld”), som det kommer att ta många år att arbeta ned. Den största välfärdsreformen vi kan göra är att skapa fler jobb. Därmed ökar allas möjlighet att leva ett bra liv.

Den stora arbetslösheten är också huvudorsaken till att klyftorna ökade under den förra regeringen. Det är denna regerings viktigaste uppgift att öka sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten och utanförskapet. Därmed minskar också klyftorna.

För att jobben ska komma handlar det om detta:

1. Att göra det mer lönsamt att arbeta. Detta gör vi genom dels stramare bidrag och arbetslöshetsförsäkring, dels skattesänkning, som görs i flera steg. Från 1 jan 2007 införs ett jobbavdrag, som ger sänkt skatt för alla som arbetar. Procentuellt sett sänks skatten mest för dem som tjänar minst. Ytterligare två skattesänkningssteg planeras för mandatperioden. I och med dessa, kommer ett normalt LO-hushåll att få 1 000 kr mer i plånboken varje månad. Då är försäkringspremier och a-kasseavgifter medräknade.

2. Att göra det billigare och enklare att anställa.

3. Att göra det mer lönsamt och enklare att starta och driva företag.

4. Att förbättra matchningen mellan lediga platser och arbetssökande.

Gör man allt detta – samtidigt – tyder erfarenheterna på att jobben kommer.

Den nya regeringen har fått ett förtroendeuppdrag från svenska folket. Det förtroendet vill statsministern fortsätta förvalta på bästa sätt

Med vänliga hälsningar,

Linus Adolphson
Brevenheten
Statsrådsberedningen"

ja...

*pustar ut efter knappt tre timmar på sta'n tillsammans med mams och hennes polare britt-inger*

fyra små rätter på sta'ns enda kinarestaurang och sedan te och en biskvi på ett kafé - *MÄTT*!

båda "tanterna" är i stort sett *störblinda* så att de är ute på vägarna och far är ju AAANINGEN läskigt...
*fnissar*
nä - SÅ farligt är det ju inte, men NÄSTAN...

britt-inger är dock RÄTT hörselskadad, och skyller sin NÅGOT höga ljudvolym på att hon inte hör.

jag vet inte HUR många gånger jag sade till dem: "men KAN ni skärpa till er lite? NI kan åka härifrån - JAG måste bo kvar i den här sta'n!"

kan man få ingå i vittneskyddsprogrammet, kanske?
*garvar*

om en timme (förmodligen tidigare, om jag känner henne rätt, och det gör jag ju *flinar*) dyker mams upp utanför huset där jag bor.
vi ska åka ner på sta'n och käka lunch på sta'ns enda kinarestaurang.

vi klarar inte av att umgås längre än i några timmar utan att komma ihop oss om nå't eller irroteras på varandra, så att käka lunch tillsammans och sedan kanske gå en vända i några affärer är en bra kompromiss mellan *mams'* önskan att ha en bra relation med sin dotter och *min* önskan om att slippa en massa tjafs...
*ler lite*

jag tror att det främst handlar om att *jag* känner att navelsträngen klipptes en gång för alla den 17:e december 1967 medan mams känner att hon fortfarande har ansvar för mig aka MÅSTE ha GRYMkoll...

förmodligen känner hon så på grund av att jag "inte är som alla andra" aka jag har ett funktionshinder.
hon har ALTID gått före och sopat och sopat och sopat som en *tok* för att undanröja alla hinder som kunde tänkas komma i min väg...

jag tror inte hon är ensam om att fungera så - de flesta föräldrar till barn med nå't funktionshinder överbeskyddar nog sina barn.

senast vi kom ihop oss vräkte jag till slut ur mig nå't i stil med: "Du måste SLUTA sopa framför mig! jag är VUXEN! jag måste få fatta egna beslut. jag kommer att fatta FEL beslut ibland, men då har jag i alla fall gjort det SJÄLV!"

(förmodligen uttryckte jag mig inte alls så diplomatiskt - jag känner mig själv, och vet att jag i princip tappar ALL kontroll på vad jag säger och framför allt HUR jag säger det när smöret runnit ur bägaren *fnissar*)

efter den "ihopkomningen" hade vi aspelut NOLL kontakt i över ett halvår.
(när jag tänker efter vräkte jag ur mig "Du är en IDDIJOT!" oxå, fast jag minns inte i vilket sammanhang det var. förmodligen ett då jag verkligen TYCKTE att hon är / var en iddijot... *flinar*)

nu är det vinter.

jag tycker inte så värst vidare mykket om vintern.

inte för att det är kallt, utan för att det blir *halkigt*, och det är INTE bra för mitt vänstra knä.

alltså: om jag är *inomhus* kan väl halkigheten utomhus kvitta, men så fort jag sätter min (vänstra) fot utomhus *VET* jag att det bara är en tidsfråga innan jag ligger på backen och hyperventilerar för att hitta andningen igen, för att sedan kunna koncentrera mig på att "vicka tillbaka" knäskålen (som förhoppningsvis stannat innanför kommungränsen)...

allra värst är det när det är nyplogat - ihoppackad snö är banne mig halkigare än blankisen...
eller så är det för att man aka jag är extra försiktig när det är isigt, och att man aka jag lixom slappnar av och glömmer bort att snö är *förrädiskt*...

i vilket fall så är vintern en årstid jag *plågar* mig igenom.

när jag vaknade imorse snöade det och blåste, och detta väder pågår fortfarande.

lotta och jag hade bokat banor till i eftermiddag, och eftersom lotta inte har vinterdäck på sin bil än, så bidde det till att sätta sig på bussen och åka ner på sta'n för att sedan gå bort till bowlinghallen.

gunhild och jag börjar lära känna varandra lite nu, tror jag...
idag spelade jag min näst bästa serie nå'nsin: 146!
*ler brett*

efter två skrutt-serier på 95 och 88 spelade jag 135 - 100 - 146, och jag är rätt nöjd med den serieraden, för den visar ju att jag KAN spela, bara jag slappnar av, fokuserar och låter klotet göra jobbet...

1. VAD HETER DU?
snusmumriken

2.VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
vilken färg är det *inte* på dem?
jeans randade i allsköns färger är det.

3.VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
fyrbeningen som ligger i min säng och snarkar.

4.VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
chattövervakade och lyssnade på en sajbervän som behövde prata.

5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
saltlakrits.

6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
det snöar.

7. DEN PERSON DU TALADE I TELEFON MED SENAST?
lotta.

8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
att det är motsatt! ;o)

9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG?
jomenvisst.

10. HUR MÅR DU IDAG?
trött. tom. orolig. ledsen. rädd. men om ett tag hittar jag säkert en annan synvinkel.

11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
varm: te. kall: dr pepper.

12. FAVORIT ALKOHOLBASERAD DRYCK?
guinness.

13. FAVORITSPORT?
bowling.

14. HÅRFÄRG?
mörkbrun.

15. ÖGONFÄRG?
blå (lite brunt i det ena, dock).

16. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
solnedgång.

17. SYSKON Å DERAS ÅLDER?
michael, 35. och han är min LILLEbror - how can this be?! *sjåkkerad*

18. FAVORITMÅNAD?
december.

19. FAVORITMAT ?
tacos.

20. SENASTE FILMEN DU SÅG?
"heartbreak hotel".

21. FAVORITDAG PÅ VECKAN??
måndag.

22. FAVORITHOBBIES?
bowling. fotografering. bloggning.

23. ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?
ja.

24. FAVORITLÅT(ar)?
"hotel california" med the eagles. helst liveversionen med de många GRYMbraiga gitarrerna.

25. SOMMAR ELLER VINTER ?
höst.

26. KRAMAR ELLER KYSSAR?
båda, men kramar kan jag inte leva utan så...

27. FÖRHÅLLANDE ELLER ONE-NIGHT STANDS?
förhållande.

28. CHOKLAD ELLER VANILJ?
vanilj.

29. VILL DU ATT DINA VÄNNER SVARAR?
ja!

30. VEM ÄR DET STÖRST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
alla. :)

31. VEM ÄR DET MINST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
se ovanstående svar

32. HUR BOR DU OCH MED VEM/VILKA?
hyresrätt i hudiksvall. sambo med torsten, 10½-årig bearded collie-gubbe. nej, vi ska inte gifta oss - vi ska fortsättta leva i synd. ;o)

33. VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?
margaret atwood SKA ha nobelpriset i littertur!

34. HUR SER DIN MUSMATTA UT?
tråkigt enfärgat svart. måste jag ändra på, ju!

35. FAVORITSPEL ?
sudoku.

36. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?
nej.

37. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
nej.

38. ÄR DU ROMANTISK?
ja. obotligt är det oxå.

39. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
nej. men jag jobbar på det.

40.VILKA HAR DU SÄNT DETTA MAIL TILL?
ingen, lägger ut på bloggen. den som vill får svara!

40. HIMMEL ELLER HELVETE?
himmel.

41: VAD SÄGER DINA VÄNNER OM DIG?
inget. de vågar inte. *fnissar*

*tänder ljuset i ljuslyktan och talar med Det Goda om min sajbervän*

*slurpar rooibos och tittar på snön som faller*

bowlade idag igen.

först i sista serien bidde det ett resultat jag kan redovisa utan att skämmas SÅ mycket: 135.

jag måste helt enkelt sluta FORCERA slaget - när jag var på gränsen till för trött för att bowla började jag göra som man *ska*: låta klotet pendla...

fick ett förslag på namn på klotet idag: gunhild.
*fundrar*
pja, varför inte?
mitt andra klot (som är på rymmen) heter ju maj-lis, och "maj-lis och gunhild" låter ju bra!
:o)

finns det fler förslag?

som sagt var: ÄNTLIGEN!!!

i fredags åkte lotta, jag och alla fyrbeningarna (torsten och lottas tre flikkor) upp till sundsvall för att köpa

a) ett täcke till torsten fryskruka




och

b) ett bowlingklot till mig




lotta och jag hade bokat varsin bana på bowlinghallen igår eftermiddag.
vi spelade alltså en timme var - vi hann fem serier.

jag kan meddela att det kommer ta ett tag innan jag vant mig vid att spela med ett fingertipborrat klot!
kändes som att jag a) skulle tappa klotet eller b) fastna med tummen, men det är alldeles säkert en övergående grej.

klotet har ännu inget namn.
några förslag?
hon (?) väger 12 lbs och hette brunswick som flikka.
;o)

*TLÖÖÖTT* idag.
*försöker få ögonen att funka synkront*

nu är det officiellt: mumrik är VUXEN.

jag SKULLE ju somna vid typ 01,00-tiden inatt, men då började några vidriga ungjäbrar som förmodligen nyss flyttat hemifrån (från föräldrarnas villa till lyhörda pappkartongsväggslägenheter) klampa runt på loften och skratta och skrika, för att sedan faktiskt vara så jäbra DUMMA I HUVUDET att de okynnesringde på min dörr!

fyrbeningen, som ju (tror han) är min beskyddare, skällde såklart, så jag förstod ju att jag måste göra nå't, för annars skulle det ju bli *jag och fyrbeningen* som bidde det "störande elementet".
jag slet på mig morgonrocken, lufsade ut i hallen och ställde mig i bakhåll.
när de klampade förbi igen slet jag upp dörren och *vrålade*:
 
"MEN VA' I *HELLBETE*?! NU FÅR NI *BEEEP* I MIG LÄGGA AV, IDDIJOTJÄBRAR!"

(jag blir *kinkig* när jag är trött *fnissar*)

det var två piercade tjejer med stripigt hår och simmig blick.
den ena lutade sig svajande framåt, satte fingret framför munnen och sluddrade: "öööh...ja...det är våra kompisar...vi ska säga åt dem..."

 

jag fräste "SKÄRPNING!", och sedan drog jag igen dörren så det ekade i hela hudiksvall.

jag var så irroterad när jag kom tillbaks till min säng att jag inte kunde somna, så jag loggade in på rfsl-chatten och tillbringade den första timmen efter midnatt med att beklaga mig över "dagens ungdom".

en av chattmedborgarna föreslog att hon och en annan av chattmedborgarna skulle kontakta några torpeder som skulle se till att ungjäbrarna...hmmm..."FÖRSVANN"!

*garvar*

läste på aftonbladet.se om den stackars brittiska duvan som en pelikan lyckades lura ner i sitt gap.

bara så.

detta har inte hänt *nu* - det hände för ett tag sedan, men jag har inte känt nå't behov av att skriva av mig om det förrän nu.

för någon månad sedan ringde min diakonvän katharinga och frågade om vi inte kunde gå ett varv runt lillfjärden.
katharina har varit och ÄR ett *GRYMstort* stöd och en *GRYMstor* hjälp när det gäller att ta mig utanför lägenheten - bort (från datorn - i alla fall en liten stund...

medan vi promenerade (fyrbeningen var *självklart* med) så pratade vi.
eller rättare sagt: *JAG* pratade och katharina lyssnade.
jag berättade om den kvinna som på en blogg som jag läser dagligen *altid* är emot *allt*.
från henne är ju steget till min hemförsamlings kyrkoherdes homofobi och kvinnoprästmostånd inte särskilt långt, så vi pratade lite om *det* oxå...

jag bidde ju RÄTT upprörd (try "jäbrigt BANNAD") när jag upptäckte att mannen ifråga tillhör dem som skrivit på uppropet mot kyrklig välsignelse av samkönade par, och katharina har berättat att det bidde de övriga i arbetslaget i kyrkan oxå.

jag sade till katharina: "jag förstår inte varför folk altid hakar upp sig på att det heter 'homosexuell'. det heter faktiskt 'heterosexuell' oxå - betoningen ligger på exakt samma ställe! innan jag insåg att jag är homosexuell begrep jag aspelut INKENTINKEN när folk sade 'åååh, jag är så KÄÄÄR!'. insikten om att jag är homosexuell gjorde mig till *"mer"* människa, eftersom jag nu kunde förstå och känna den sortens känslor... homosexualitet handlar lika lite (eller lika mycket) om SEX som heterosexualitet gör - det handlar först och främst om KÄNSLOR! i somras bidde jag en HEL människa..."

då svarade katharina: "jo, men Du är ju först och främst *mumrik*, en av Gud älskad människa."

när hon sade det reagerade jag inte på det, men nu när det fått skvalpa runt i mitt huvud ett tag inser jag att det uttalandet visar på lika mycket inskränkthet som de reaktioner jag fick när jag berättade om min homosexualitet för de få vänner jag hade bland medlemmarna i den kyrka jag då tillhörde, nämligen jesu kristi kyrka av sista dagars heliga ("mormonkyrkan").
(det tog över ett år innan jag samlat ihop tillräckligt mycket mod för att berätta det för någon annan än badrumsspegeln *flinar*)

INGEN skulle få för sig att säga till en heterosexuell människa som berättade om att de träffat någon de tycker om / är förälskad i / älskar: "jo, men Du är ju först och främst *Du* - en av Gud älskad människa."!!!

om man vrider tanken ett snäpp så inser man aka jag att den kommentaren är på gränsen till ett "förmanande" - ett "men MÅSTE Du verkligen lära känna denna människa i *Biblisk* bemärkelse oxå???"

som sagt: oavsett om det handlar om hetero-, homo- eller bisexualitet så handlar det först och främst om KÄNSLOR.
men det handlar OXÅ om sexualiteten, som är en naturlig följd av förälskelse...

innan jag insåg att jag är homosexuell (och alltså till min STORA förvåning upptäckte att jag ÄR en människa med förmågan att bli förälskad, jag med) så kände jag mig inte som en "en av Gud älskad människa" - jag kände mig nästan inte som en människa alls, faktiskt...

innan i somras kände jag mig inte som en HEL människa.

INGEN ska komma och säga att mina känslor är "fel" eller "onaturliga" eller "äckliga" eller, Gud hjälpe mig, "emot Guds vilja"...