i huvudet på snusmumriken...

nu har jag läst ut "den gröna milen".
en BRA bok!

psykologisk skräck är *"intressant"* - inte för inte är "the shining" en av mina aspeluta favoritfilmer.

middag med lotta på kardinalen på kvällen.
jag käkade oxfile´med klyftpotatis och rödvinssås med olivoljebakad fetaost, medans lotta tog sin vanliga orientale-pizza.
jag sade att nästa gång måste vi chocka dem och beställa nå't annat, eftersom servitören tydligen kom ihåg oss från förra gången (då vi beställde samma sak).

efterrätt tog vi denna gång: vaniljglass med varm sjokkladsås.
skulle egentligen oxå varit grädde till, men "vi har ingen grädde, för vi hittar inte apparaten" (sfi, hallååå?)...
"du får väl ta en *visp* då, och vispa för hand!", sade jag till honom, men då bidde han 15 år och sade "men det är ju sååå jobbigt!"

anyway så rasade min mage mindre än en halvtimme efter att jag käkat glassen och sjokkladsåsen.
*magknip*

jo.
*äntligen* kom jag mig för att åka ner på sta'n och köpa de där pokketbökkerna jag surrat om så länge.
när jag satt på bussen kom jag dokk på att jag glömt ta med mig kameran.
nåja - tar den på måndag då, istället...

här är böckerna jag köpte:

• stephen king: "den gröna milen"
  
  hade ju tänkt se filmen nu när den gikk på tv alldeles nyligen, men glömde bort det (jag var väl upptagen med att levla chaí i azeroth, kantänka), så nu tänkte jag att jag skulle läsa boken istället.
  

• bret easton ellis - "american psycho"
  
  en så'n där bok som man *"ska"* ha läst, detta, tydligen...
  

  
  

• john twelve hawks - "the traveller / vandraren"
  
  sista meningen på baksidan av omslaget till boken fikk mig att bestämma mig för att köpa boken: "john twelve hawkes har liksom bröderna corrigan valt att leva ett liv utanför sam- hället, och hans sanna identitet är därför inte känd."
  

• david bodanis - "elektricitet"
  
  jag läste hans förra bok, "e=mc²", och tykkte om den mykket, så jag ser fram emot att läsa denna.

iförrgår åkte lotta och jag (fyrbeningarna var såklart med, de oxå!) spelade bangolf på dellenbadens camping.
det finns ju en bangolfbana här i hudik oxå, men det är roligare (och betydligt finare natur) vid dellen, så därför åkte vi dit.

jag spelade som en GUDINNA, kan jag meddela, och slog lotta med 8 slag!
mitt pris blir en tacomiddag, vilket inte är fel alls, för tacos är ju GRYMgottigt!
:o)

annars händer inte så mykket i mitt liv just nu (heller).
jag ska försöka ta mig i kragen och åka ner på sta'n med kameran, så att de självutnämnda experterna aka de som jobbar på expert får kolla på den, och förhoppningsvis åtgärda felet.

jag ska då även passa på att köpa de där fyra pokketbökkerna jag drömt om några vekkor nu.

apropå bökker så fikk jag en sådan med posten igår av min vän anna karin.
TACK!

nå'n kanske undrar vart *mumrik* tagit vägen...

jag *vet* att bloggen blitt ointressant och intetsägande, men *mig* (som ju är den jag skriver för) säger det faktum att det blitt så MASSOR...

jag vill inte skriva mer om mina känslor och tankar kring m för de ändras inte, och de ändrar inkentinken...

igår åkte hon på "turné" och blir borta i 1½ - 2 vekkor, så jag får träna på att andas själv.
igår var oxå första gången på månader som jag gick och lade mig och sov en slurk mitt på dagen...

jag känner verkligen att jag skulle kunna presentera mig med orden "ich bin werther", för likt goethes romanfigur är jag patetiskt och dödligt påverkad av Henne - Hon har gått mig i blodet.


men jag nickar och ler och pratar om inkentinken, fast jag dör invändigt...
och jag tänker att vill hon ha det så, så får hon det.
men jag gillar det inte.

gode moses...
detta är så vanvettigt vidrigt hemskt att jag nästan inte finner ord...

av nå'n OUTGRUNDLIG anledning fick jag den här singeln (ni vet de där svarta plastskivorna som fanns förr i tiden) av min (då) bästa kompis.
jag tyckte inte om den här låten då, och jag tycker inte om den nu.

hon sjunger falskt, och inte bara när hon imiterar "the homeless woman"...
FRUKTANSVÄRT...
inte kan hon dansa heller.

men dojjorna är coola...
*garvar*

lotta och jag och alla fyrbeningarna plus en till (tim) var till nå'nstans (jag och geografi, ju, men vi åkte förbi uppsala i alla fall) för att lotta skulle testa om fyrbeningarna hade några vallningsanlag.

tyvärr kunde ju inte torsten vara med, eftersom han fortfarande haltar liiite, men han följde med som moraliskt stöd!
*fnislar*

hursomhelst så slutade det hela med att tim visade sig vara dagens stjärna - han fick högst poäng av *alla* som var där!
han, som aldrig sett ett får förut, fattade i stort sett på en gång att detta var vad han was meant to do - detta var hans grej!
*ler brett*

eftersom vallningsanlagstestet bara nyligen blivit godkänt som officiellt resultat, så var där flera beardisar som tävlat i sm i fårvallning för att få sitt vallningsanlag testat.
tim slog alltså *dem* oxå!
SNACKA om att tims matte höll på att *spricka* av stolthet när vi skjutsat hem honom och berättat om vad domaren sagt!
:o)

på vägen ner (och hem) så lyssnade lotta och jag på radio, och trots att de inte spelade nå'n av "låtarna som är "m:s och mina", så zappade jag mellan kanalerna vid två tillfällen.
jag förstår inte riktigt varför, men "when you say nothing at all med boyzone är en så'n där låt som trots att den inte är "m:s och min" gör *ont*

en annan är (tydligen) sarah dawn finers "i remember Love".
innan igår hade jag inte hört den (jag missade hela melodifestivalssvängen i våras, men har hört flera av låtarna i efterhand, och det synes mig ett *stort* mysterium att svenska folket valde *the ark* att representera landet vid esc, men det är en annan sak, det, ju!

hursomhelst:

bara *en* dag kvar av denna jävla helg...

jag orkar inte känna mer, för jag vet inte *hur* jag ska känna...

och ändå: ELDEN...

älskade m!


förmodligen tycker Du inte om att jag kallar Dig så, men idag tar jag mig den rätten.
idag är det ett år sedan vi träffades irl.

så mycket längtan...
jag var så lycklig då, när jag satt på bussen ner till Dig - såg SÅ fram emot att träffa Dig "på riktigt"!

jag *trodde* verkligen jag hittat min soulmate, och för första gången i mitt liv var jag inte rädd.

det var så konstigt...
fem och en halv vecka tidigare hade jag läst Ditt qruisermess, läst och tittat på Din sida på qruisern, och jag VISSTE.

jag VISSTE att Du skulle komma att betyda MASSOR för mig, och att Du skulle lära mig MYCKET.

det tog ett litet tag - några veckors *tät* kontakt (gode moses - när *sov* vi???), men så plötsligt en dag VISSTE jag *detta* oxå: jag älskade Dig.

efter ytterligare några veckor var jag dessutom förälskad.

när vi bestämde att vi skulle *ses* så var jag först lite "nojjig", men jag *visste* ju, så jag satte mig på bussen och manade på chauffören.

jag fattar ännu inte hur jag vågade träffa Dig irl...
jag förstår inte varför jag inte alls var rädd, men jag tackar Det Goda för det...

att se Dig stå och vänta på mig...

för mig var allt så naturligt - kändes så RÄTT.
förmodligen för att jag lät mitt hjärta leda mig.

TACK OCH LOV att jag gjorde det, för jag gjorde och sade ingenting som jag ångrar, och jag menar varje ord än idag.

det är ju en klyscha, men det kändes som att komma *hem*.
Du hjälpte mig att bli HEL...

jag är *fortfarande* en HEL människa, men mitt hjärta har blivit ordentligt tilltufsat.

(jag tror nog fortfarande på Gud, men jag *litar* inte på Honom (?), och jag kräver fortfarande svar på "VARFÖR?")


som sagt...
idag minns jag.
och jag gråter. MYCKET.
men jag *ler* också.

och jag kommer älska Dig ALLTID.


Kram,

mumrik