måndagen den 8:e oktober - känslokaos i all ensamhet
the letting go
i came here to let you know the letting go has taken place
i have held the winter's son
become one
set my pace
isn't that what we wanted all along
freedom like a stone
but i can say goodbye now that the passion's died
still it comes so slow
the letting go
piece by piece i take apart this complicated heart
and i hope to find
something i can prove is real
i can feel is truth
i can say is mine
that's all i ever wanted to be
the closer that i got the further i could see
but when lovers change and the night feels strange
we choose our road
the letting go
i came here to let you know
the letting go has taken place...
måndagen den 8:e oktober 2007 - korvsockerkaka och lingonlakrits
förra veckan bakade brasse i "fem myror är fler än fyra elefanter".
han vevade ner så'nt som han tyckte var gott i sockerkakssmeten: kola med papper, syrliga karameller och varmkorv.
magnus och eva är ju "ordentliga" (som motvikt till "strul-brasse", då), så de hängde inte alls med i brasses resonemang om att en kaka som innehåller många av de saker man tycker är goda ju måste vara GRYMgod, så de skickade ut brasse i köket igen - denna gång med en lapp med receptet på RIKTIG sockerkaka skrivet med STORA versaler.
när man aka jag tittar på programmen som vuxen ser man aka jag med något cyniska ögon på vissa saker, och just det där med att de skrivit receptet med stora, tydliga bokstäver är en så'n grej jag reagerade lite på: för någon som inte kan läsa spelar det nog ingen roll hur stora och tydliga bokstäverna är...
*orkar inte leta reda på mitt inlägg om aftonbladets faux-pas när det gäller kronprinsessan victoria och det faktum att hon har dyslexi*
but i digress...
det hela slutade med att brasse återkom med en till synes RIKTIG sockerkaka, men när magnus och eva tagit varsin tugga av en bit av kakan så visade det sig att brasse inte helt kunnat avhålla sig från sina idéer om "gott" - det fanns nämligen fortfarande varmkorv i sockerkakan.
varför jag berättar om detta?
jag var och handlade med lotta idag, och då hittade jag en nyhet ifrån läkerol: lingon och lakrits-halstabletter.
det mesta som är nytt fångar mitt intresse, så jag köpte en påse så'na halstabletter.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRK, kan jag meddela.
vad är det för en stolle som anställt brasse som smak-kläckare åt läkerol?
*deppar och inser att livet gör mig mer och mer lik magnus och eva, och mindre och mindre lik brasse*
han vevade ner så'nt som han tyckte var gott i sockerkakssmeten: kola med papper, syrliga karameller och varmkorv.
magnus och eva är ju "ordentliga" (som motvikt till "strul-brasse", då), så de hängde inte alls med i brasses resonemang om att en kaka som innehåller många av de saker man tycker är goda ju måste vara GRYMgod, så de skickade ut brasse i köket igen - denna gång med en lapp med receptet på RIKTIG sockerkaka skrivet med STORA versaler.
när man aka jag tittar på programmen som vuxen ser man aka jag med något cyniska ögon på vissa saker, och just det där med att de skrivit receptet med stora, tydliga bokstäver är en så'n grej jag reagerade lite på: för någon som inte kan läsa spelar det nog ingen roll hur stora och tydliga bokstäverna är...
*orkar inte leta reda på mitt inlägg om aftonbladets faux-pas när det gäller kronprinsessan victoria och det faktum att hon har dyslexi*
but i digress...
det hela slutade med att brasse återkom med en till synes RIKTIG sockerkaka, men när magnus och eva tagit varsin tugga av en bit av kakan så visade det sig att brasse inte helt kunnat avhålla sig från sina idéer om "gott" - det fanns nämligen fortfarande varmkorv i sockerkakan.
varför jag berättar om detta?
jag var och handlade med lotta idag, och då hittade jag en nyhet ifrån läkerol: lingon och lakrits-halstabletter.
det mesta som är nytt fångar mitt intresse, så jag köpte en påse så'na halstabletter.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRK, kan jag meddela.
vad är det för en stolle som anställt brasse som smak-kläckare åt läkerol?
*deppar och inser att livet gör mig mer och mer lik magnus och eva, och mindre och mindre lik brasse*
lördagen den 6:e oktober 2007 - same, same, but different
jodå.
till slut damp det ner i inboxen.
men inga huggtänder ute, och inga hugg efter strupen denna gång.
"när jag läser det du skriver på bloggen så blir jag mycket fundersam över
inte så konstigt, det, väl?
jag blev inte blixtförälskad den 10:e maj förra året, men "något" hände i mig - något jag aldrig tidigare upplevt med någon annan människa.
jag vet inte hur jag ska kunna förklara det så ni förstår, och jag tror inte jag kan göra det utan att låta lite som en "galning", men here goes:
jag VISSTE.
det var så underligt, men jag VISSTE.
jag VISSTE att m skulle komma att betyda MASSOR för mig.
jag VISSTE att vi blivit sända i varandras väg, för att vi skulle lära av varandra och lära varandra "nå'nting", och nå'nting STORT.
det att vi så oerhört snabbt kom varandra *nära* sade mig att vi fått "hjälp" att hitta varandra i det här livet.
jag minns inte om jag berättat om det här på bloggen, men innan jag kom ut som homosexuell för mig själv så var jag medlem i jesu kristi kyrka av sista dagars heliga - jag var alltså vad man i folkmun kallar mormon.
inte född in i kyrkan, utan frivilligt joinandes ungefär 18 månader innan jag kom ut.
anyway: inom jkk av sdh så anser man att alla människor "lever" som "andebarn" *innan* de föds - i något de benämner "föruttillvaron".
i föruttillvaron finns inga nationsgränser, och folk kan därför ungefär som i ett gigantiskt celestialt eu *kräker* umgås fritt med varandra.
vissa människor / andebarn sluter lixom "pakter" med och ger varandra löften om att de ska söka upp varandra när de kommit till jorden, och det är det (enligt jkk av sdh, alltså) som gör att man ibland, vid vissa sällsynta tillfällen, kan känna att "dig har jag träffat förut - det känns som om vi känt varandra *alltid*!" (fast man alltså aldrig sett den människan förut)
jag tog inte många av jkk av sdhs tankar med mig när jag lämnade kyrkan, men andebarnstänket lät vettigt och "sympatiskt", så det sparade jag i ränseln.
och det är *det* tänket som ligger till grund för mina "flummiga" utsagor om att "jag VISSTE".
det gick så *lätt* att komma *nära* - pusselbitar föll på plats utan att vi behövde anstränga oss särskilt mycket.
inte för att det var *enkelt* alltid, då, för vi jobbade med oss själva tillsammans, och vi slipade oss mot varandra, och vi *växte*.
det var helt enkelt "flow"...
enligt wikipedia innebär flow "en känsla av att ens förmågor räcker till för att klara den utmaning man står inför. koncentrationen intensifieras, medvetandeheten ökar och man känner en viss tillfredsställelse inombords."
jag har sagt många knepiga saker till m under vår vänskap, och flera av dem har varit så *corny* att jag när jag nu tänker på dem får samma känsla som jag hade när jag under förra årets pride stod framme vid scenen under lill-babs' framträdande och sjöng med i "klas-göran" - "normally i wouldn't wanna be caught DEAD doing this, but somehow i just don't care!"
som denna (något - eftersom jag inte är en man så bytter jag ut det ordet mot "person") travesterade replik, då, från filmen "livet från den ljusa sidan" (med jack nicholson och helen hunt): "you make me want to be a better person".
aldrig tidigare har jag känt en så STARK längtan efter / vilja att vara SANN, mot mig själv och en annan människa.
aldrig tidigare har jag känt en så STARK längtan efter / vilja att förstå och bli förstådd
aldrig tidgare har jag jobbat så hårt på att riva murarna jag har omkring mig, och ställa mig naken och sårbar och visa mig precis som den jag är - medveten om mina fel och brister, men med den absoluta vissheten om att det var okej.
låter som "religion", nästan, eller hur?
knepigt...
men en möjlig förklaring till varför jag känner så STARKT.
jag lufsar nämligen inte omkring och tänker i dessa banor om människor HELA tiden - detta har som sagt var aldrig hänt mig förut, och jag ser det därför som en *gåva*.
och denna process startade alltså i mig långt innan jag blev förälskad.
och den kommer (hoppas jag) finnas kvar långt efter att förälskelsen gått över.
och det är *det* jag menar när jag säger att jag ÄLSKAR Dig.
till slut damp det ner i inboxen.
men inga huggtänder ute, och inga hugg efter strupen denna gång.
"när jag läser det du skriver på bloggen så blir jag mycket fundersam över
varför du överhuvudtaget vill ha kontakt med mig."
inte så konstigt, det, väl?
jag älskade henne innan jag blev förälskad i henne, och vår vänskap har för mig alltid varit ENORMT mycket viktigare än en eventuell förälskelsehistoria mellan oss.
jag blev inte blixtförälskad den 10:e maj förra året, men "något" hände i mig - något jag aldrig tidigare upplevt med någon annan människa.
jag vet inte hur jag ska kunna förklara det så ni förstår, och jag tror inte jag kan göra det utan att låta lite som en "galning", men here goes:
jag VISSTE.
det var så underligt, men jag VISSTE.
jag VISSTE att m skulle komma att betyda MASSOR för mig.
jag VISSTE att vi blivit sända i varandras väg, för att vi skulle lära av varandra och lära varandra "nå'nting", och nå'nting STORT.
det att vi så oerhört snabbt kom varandra *nära* sade mig att vi fått "hjälp" att hitta varandra i det här livet.
jag minns inte om jag berättat om det här på bloggen, men innan jag kom ut som homosexuell för mig själv så var jag medlem i jesu kristi kyrka av sista dagars heliga - jag var alltså vad man i folkmun kallar mormon.
inte född in i kyrkan, utan frivilligt joinandes ungefär 18 månader innan jag kom ut.
anyway: inom jkk av sdh så anser man att alla människor "lever" som "andebarn" *innan* de föds - i något de benämner "föruttillvaron".
i föruttillvaron finns inga nationsgränser, och folk kan därför ungefär som i ett gigantiskt celestialt eu *kräker* umgås fritt med varandra.
vissa människor / andebarn sluter lixom "pakter" med och ger varandra löften om att de ska söka upp varandra när de kommit till jorden, och det är det (enligt jkk av sdh, alltså) som gör att man ibland, vid vissa sällsynta tillfällen, kan känna att "dig har jag träffat förut - det känns som om vi känt varandra *alltid*!" (fast man alltså aldrig sett den människan förut)
jag tog inte många av jkk av sdhs tankar med mig när jag lämnade kyrkan, men andebarnstänket lät vettigt och "sympatiskt", så det sparade jag i ränseln.
och det är *det* tänket som ligger till grund för mina "flummiga" utsagor om att "jag VISSTE".
det gick så *lätt* att komma *nära* - pusselbitar föll på plats utan att vi behövde anstränga oss särskilt mycket.
inte för att det var *enkelt* alltid, då, för vi jobbade med oss själva tillsammans, och vi slipade oss mot varandra, och vi *växte*.
det var helt enkelt "flow"...
enligt wikipedia innebär flow "en känsla av att ens förmågor räcker till för att klara den utmaning man står inför. koncentrationen intensifieras, medvetandeheten ökar och man känner en viss tillfredsställelse inombords."
jag har sagt många knepiga saker till m under vår vänskap, och flera av dem har varit så *corny* att jag när jag nu tänker på dem får samma känsla som jag hade när jag under förra årets pride stod framme vid scenen under lill-babs' framträdande och sjöng med i "klas-göran" - "normally i wouldn't wanna be caught DEAD doing this, but somehow i just don't care!"
som denna (något - eftersom jag inte är en man så bytter jag ut det ordet mot "person") travesterade replik, då, från filmen "livet från den ljusa sidan" (med jack nicholson och helen hunt): "you make me want to be a better person".
aldrig tidigare har jag känt en så STARK längtan efter / vilja att vara SANN, mot mig själv och en annan människa.
aldrig tidigare har jag känt en så STARK längtan efter / vilja att förstå och bli förstådd
aldrig tidgare har jag jobbat så hårt på att riva murarna jag har omkring mig, och ställa mig naken och sårbar och visa mig precis som den jag är - medveten om mina fel och brister, men med den absoluta vissheten om att det var okej.
låter som "religion", nästan, eller hur?
knepigt...
men en möjlig förklaring till varför jag känner så STARKT.
jag lufsar nämligen inte omkring och tänker i dessa banor om människor HELA tiden - detta har som sagt var aldrig hänt mig förut, och jag ser det därför som en *gåva*.
och denna process startade alltså i mig långt innan jag blev förälskad.
och den kommer (hoppas jag) finnas kvar långt efter att förälskelsen gått över.
och det är *det* jag menar när jag säger att jag ÄLSKAR Dig.
onsdagen den 3:e oktober 2007 - Dagens Visdomsord
"i vänskap som ebbat ut ligger det ofta mer smärta
än i vänskap som plötsligt brutits."
(frithiof brandt)
än i vänskap som plötsligt brutits."
(frithiof brandt)
how true...
jag tror hon gått nu.
jag trodde aldrig det skulle hända, det som nu är...
och jag kan inte låta bli att undra vad hon döljer för mig denna gång.
vi sitter och kläcker ur oss artighetsfraser, och den m jag jag längtar efter att få träffa och prata med igen är borta.
ni får tro vad ni vill, men det var LÄÄÄNGE se'n det handlade om att jag önskar att hon kände för mig som jag känner för henne.
det handlar om att
*suckar tungt*
det handlar om att *jag* måste säga att jag inte fixar att vara den som stöttar och tröstar och bekräftar och älskar om att jag gör det inte är värt något när hon mår bättre.
min omsorg och min kärlek är (SÅKLART) gratis, men jag vill inte BETALA för den...
och det börjar (sakta) gå upp för mig nu att det är *det* jag gör...
jag är en "bra att ha" - en "finns alltid där"...
en "jag älskar Dig vad Du än utsätter mig för"...
när hon behöver bekräftelse, tröst och omsorg är hon ärlig mot mig, (eller rättare sagt: då vågar hon [hon orkar väl inte hålla uppe murarna då, kanske] visa sig liten, ledsen, "svag" och trasig), men när hon mår lite bättre så nästan föraktar hon mig för att jag bekräftar, tröstar och bryr mig om, och det är nästan så att jag fundrar på om hon fortfarande, trots att jag bevisat motsatsen om och om och om och om igen, tror att jag kommer använda det hon berättat för mig emot henne.
nu är det NOLL och kalla handen och kort och hålla distans som gäller, men det är ändå hon som tar kontakten, och ser till att jag vet när hon kommer finnas på msn.
och jag infinner mig troget på klockslaget...
*suckar tungt och dunkar huvudet i betongväggen*
så jävla praktiskt att ha en egen sancho panza...
så känns det, och jag förmodar att jag kommer bli huggen i strupen av henne om hon läser det här, men det tror jag inte hon gör, för hon frågar inte längre hur jag mår.
måndagen den 1:a oktober 2007 - inte ser han väl gammal ut???
foto: lotta olsson
måndagen den 1:a oktober 2007 - wtg, aftonbladet!
gotta LUUURV aftonbladet!
"ingen natttaxa i tunnelbanan"
TRE t:n?
*kan INTE sluta garva, men gråter ändå*
(ps 1: den underbara rubriken finns ganska långt ner på sidan jag länkar till - en bit efter artikeln om hjältemodiga unga männen. ps 2: om man följer länken och läser mer om "ingen natttaxa i tunnelbanan" så har någon påpekat för artikelförfattaren att "nattaxa" stavas med TVÅ t:n)
"ingen natttaxa i tunnelbanan"
TRE t:n?
*kan INTE sluta garva, men gråter ändå*
(ps 1: den underbara rubriken finns ganska långt ner på sidan jag länkar till - en bit efter artikeln om hjältemodiga unga männen. ps 2: om man följer länken och läser mer om "ingen natttaxa i tunnelbanan" så har någon påpekat för artikelförfattaren att "nattaxa" stavas med TVÅ t:n)
måndagen den 1:a oktober 2007 - *firar med ett STOOORT glas dr pepper*
måndagen den 1:a oktober 2007 - Dagens Video
och här kommer ursprungsversionen!
detta är btw en av låtarna på min "mina favoritlåtar of all times"-lista.
lördagen den 29:e september 2007 - jag har en beardchen!
så var det dags för fyrbeningens höstfrisyr.
detta år bestämde vi oss för att testa nå't nytt:
världens enda (?) beardchen (beardis / löwchen)!
*ler brett och meddelar att torsten själv trivs med sin nya frisyr -hans svans vevar på som attan när vi är ute och går!*
detta år bestämde vi oss för att testa nå't nytt:
världens enda (?) beardchen (beardis / löwchen)!
*ler brett och meddelar att torsten själv trivs med sin nya frisyr -hans svans vevar på som attan när vi är ute och går!*
fredagen den 21:e september 2007 - ledsen och trött
älskade m...
jag är så ledsen...
jag är så ledsen över att jag inte får chansen...
jag är så ledsen över att jag inte duger...
jag är så ledsen över att Du lät mig gå nästan ett helt år och ha ont i magen och hjärtat för att jag VISSTE att nå't var FEL...
jag är så ledsen över att Du först när Din smärta blev för stor kände att Du ville / kunde berätta för mig...
jag är så ledsen...
jag är så ledsen över att Du hellre var tillsammans med någon som gjorde Dig illa...
jag är så ledsen...
---
jag har aldrig känt så här inför en annan människa, och det gör mig förvirrad.
förvirrade människor gör märkliga saker...
"fasen, mumrik, va' jag saknar det här - våra nattliga samtal om galna och djupa saker...", sade Du till mig, den där natten för snart en månad sedan, då Du ÄNTLIGEN berättade sanningen för mig, och sedan lät mig sajberhålla Dig medan Du grät.
och dagen efter var det "hehe" igen - precis som att inget hade hänt...
---
jag ÄLSKAR Dig - fattar Du det???
fattar Du vad det innebär???
det innebär att jag vill Dig VÄL - mer väl än jag nå'nsin velat en annan människa (läskigt nog inkluderar jag mig själv där)...
det innebär att jag KÄNNER när Du har ont och är ledsen - *fysiskt* känner det, alltså...
det innebär att jag blir obeskrivligt (fast jag *försöker* ju beskriva det - jag *är* ju after all en *(be)skrivande* människa) ledsen och sårad över att Du inte fixar att vara rak och ärlig med mig...
Du säger / sade att Du inte vet vad Du ska berätta för mig om vad som händer i Ditt liv, eftersom Du inte vill göra mig ledsen /mer illa än Du hittills gjort.
m...
jag ÄLSKAR Dig, och jag hade hoppats att Du tyckte om mig och litade på mig tillräckligt mycket för att vilja gå igenom det svåra med mig...
mitt hjärta krossas om och om igen, men jag *tar* det...
jag vill bara inte stå utanför och *känna* hur Du blir mer ledsen och illagjord *igen*...
jag vill få möjligheten att välja om jag ska vara Ditt stöd och den öppna famn jag vill vara, förstår Du det?
förstår Du att jag inget hellre vill än att trösta Dig och göra Dig glad när Du är ledsen?
förstår Du att jag inget hellre vill än att dela Din glädje?
förstår Du att jag inget hellre vill än att hålla om Dig och viska i Ditt öra att allt kommer att bli bra, och att jag inte kommer låta dem göra Dig illa?
*jag* förstår det inte, men jag accepterar att det *är* så, för varje gång jag tänker att jag ska gå, och varje gång jag *försöker* göra det, så SKRIKER mitt hjärta åt mig, och jag blir som förlamad och kan inte ta ett enda steg bort, trots att jag VET att mitt hjärta kommer krossas igen och igen och igen och...
jag vet inte om jag kommer orka med att få veta i efterhand om hur Du blivit behandlad igen...
jag vet inte hur länge jag ska kunna hindra mig själv från att skrika åt Dig "men varför får inte JAG chansen, då? varför???"
men än så länge är jag tyst.
än så länge tar jag emot det Du vill ge mig, fast det känns som att jag bara väntar...
jag är så ledsen...
jag är så ledsen över att jag inte får chansen...
jag är så ledsen över att jag inte duger...
jag är så ledsen över att Du lät mig gå nästan ett helt år och ha ont i magen och hjärtat för att jag VISSTE att nå't var FEL...
jag är så ledsen över att Du först när Din smärta blev för stor kände att Du ville / kunde berätta för mig...
jag är så ledsen...
jag är så ledsen över att Du hellre var tillsammans med någon som gjorde Dig illa...
jag är så ledsen...
---
jag har aldrig känt så här inför en annan människa, och det gör mig förvirrad.
förvirrade människor gör märkliga saker...
"fasen, mumrik, va' jag saknar det här - våra nattliga samtal om galna och djupa saker...", sade Du till mig, den där natten för snart en månad sedan, då Du ÄNTLIGEN berättade sanningen för mig, och sedan lät mig sajberhålla Dig medan Du grät.
och dagen efter var det "hehe" igen - precis som att inget hade hänt...
---
jag ÄLSKAR Dig - fattar Du det???
fattar Du vad det innebär???
det innebär att jag vill Dig VÄL - mer väl än jag nå'nsin velat en annan människa (läskigt nog inkluderar jag mig själv där)...
det innebär att jag KÄNNER när Du har ont och är ledsen - *fysiskt* känner det, alltså...
det innebär att jag blir obeskrivligt (fast jag *försöker* ju beskriva det - jag *är* ju after all en *(be)skrivande* människa) ledsen och sårad över att Du inte fixar att vara rak och ärlig med mig...
Du säger / sade att Du inte vet vad Du ska berätta för mig om vad som händer i Ditt liv, eftersom Du inte vill göra mig ledsen /mer illa än Du hittills gjort.
m...
jag ÄLSKAR Dig, och jag hade hoppats att Du tyckte om mig och litade på mig tillräckligt mycket för att vilja gå igenom det svåra med mig...
mitt hjärta krossas om och om igen, men jag *tar* det...
jag vill bara inte stå utanför och *känna* hur Du blir mer ledsen och illagjord *igen*...
jag vill få möjligheten att välja om jag ska vara Ditt stöd och den öppna famn jag vill vara, förstår Du det?
förstår Du att jag inget hellre vill än att trösta Dig och göra Dig glad när Du är ledsen?
förstår Du att jag inget hellre vill än att dela Din glädje?
förstår Du att jag inget hellre vill än att hålla om Dig och viska i Ditt öra att allt kommer att bli bra, och att jag inte kommer låta dem göra Dig illa?
*jag* förstår det inte, men jag accepterar att det *är* så, för varje gång jag tänker att jag ska gå, och varje gång jag *försöker* göra det, så SKRIKER mitt hjärta åt mig, och jag blir som förlamad och kan inte ta ett enda steg bort, trots att jag VET att mitt hjärta kommer krossas igen och igen och igen och...
jag vet inte om jag kommer orka med att få veta i efterhand om hur Du blivit behandlad igen...
jag vet inte hur länge jag ska kunna hindra mig själv från att skrika åt Dig "men varför får inte JAG chansen, då? varför???"
men än så länge är jag tyst.
än så länge tar jag emot det Du vill ge mig, fast det känns som att jag bara väntar...
tisdagen den 28:e augusti 2007 - vad gör Du med mig, mitt hjärta?
"jag har gått på en så'n blåsning så det finns inte..."
jo - ungefär *så* känns det i *den här* delen av världen oxå.
jag känner mig DUM.
visar sig att jag under ett års tid gjort något jag sade att jag inte skulle göra.
och jag har inte ens fått chansen att välja *om* jag skulle göra det eller inte.
"kollar passet"
jo, "ögonfärg: BLÅ" står det.
jo - ungefär *så* känns det i *den här* delen av världen oxå.
jag känner mig DUM.
visar sig att jag under ett års tid gjort något jag sade att jag inte skulle göra.
och jag har inte ens fått chansen att välja *om* jag skulle göra det eller inte.
"kollar passet"
jo, "ögonfärg: BLÅ" står det.
måndagen den 27:e augusti 2007 - Dagens Låttext
blå hjärtans blues
ön ligger öde
i vinterhav
en sista skärgårdsbåt
mot stan vänder
vid bryggan
här står jag
och ser min älskade välja
mitt huvud så tungt
av sanningen
jag ser mina fotspår i snön
på vägen hem
så lätta steg
som säger mer än frusna ord
på dina läppar
bye baby blue
smeker mig i natten
med sitt vemod
bye baby blue
alla dessa minnen
i en dov
månskensblå ton
röster i mörkret
från en annan tid
nålen skär i hjärtat
i pressad svart vinyl
hon blöder för mej
jag blöder för dej
som du blöder för någon annan
bye baby blue
sjunger hon i natten
med sitt vemod
bye baby blue
alla dessa minnen
i en dov blå ton
för varje kyss
som slutat bränna
för varje kärlek
som lämnar
för min blodröda längtan
sjunger hon
ön ligger öde
i vinterhav
en sista skärgårdsbåt
mot stan vänder
vid bryggan
här står jag
och ser min älskade välja
mitt huvud så tungt
av sanningen
jag ser mina fotspår i snön
på vägen hem
så lätta steg
som säger mer än frusna ord
på dina läppar
bye baby blue
smeker mig i natten
med sitt vemod
bye baby blue
alla dessa minnen
i en dov
månskensblå ton
röster i mörkret
från en annan tid
nålen skär i hjärtat
i pressad svart vinyl
hon blöder för mej
jag blöder för dej
som du blöder för någon annan
bye baby blue
sjunger hon i natten
med sitt vemod
bye baby blue
alla dessa minnen
i en dov blå ton
för varje kyss
som slutat bränna
för varje kärlek
som lämnar
för min blodröda längtan
sjunger hon
bye baby blue...
måndagen den 27:e augusti 2007 - nostalgitripp
hurra!
"fem myror är fler än myra elefanter" - det bästa barnprogrammet *EVER* - är tillbaka!
bästa repliken står som vanligt brasse för:
"nänänä - inte är det där några fem tusenlappar, inte! möjligtvis *två* eller *en miljon*, men så många som FEM är det INTE!"
en annan bra replik är "vi är två arbetslösa balettexperter..."
och evas "berömda framåt-bakåt-balett"...
*frossar i "fem myror..." och NJUUUTER*
"fem myror är fler än myra elefanter" - det bästa barnprogrammet *EVER* - är tillbaka!
bästa repliken står som vanligt brasse för:
"nänänä - inte är det där några fem tusenlappar, inte! möjligtvis *två* eller *en miljon*, men så många som FEM är det INTE!"
en annan bra replik är "vi är två arbetslösa balettexperter..."
och evas "berömda framåt-bakåt-balett"...
*frossar i "fem myror..." och NJUUUTER*
tisdagen den 21:a augusti 2007 - igår
igår fyllde hon som blev min första riktiga vän år - GRATTIS, e!
igår fyllde oxå min lillebrors fru år - GRATTIS, lilebrorsans fru!
:o)
-----
igår fick jag även ett sms från expert-butiken där jag lämnade in min kamera.
kameran har nu återvänt från intensivvårdsavdelningen på nikon, så jag ska ner på sta'n och hämta den i eftermiddag!
*ler lykkligt*
igår fyllde oxå min lillebrors fru år - GRATTIS, lilebrorsans fru!
:o)
-----
igår fick jag även ett sms från expert-butiken där jag lämnade in min kamera.
kameran har nu återvänt från intensivvårdsavdelningen på nikon, så jag ska ner på sta'n och hämta den i eftermiddag!
*ler lykkligt*
fredagen den 17:e augusti 2007 - "ågren kommer närme..."
jag fattar inte vad som händer, eller varför...
Dagens Marianne:
Dagens Marianne:
"As we open our hearts more and more,
we're moved in the directions in which we're supposed to go."
vilket jävla skämt...
det är som en enda lång, plågsam dödskamp där ingen smärtlindring finns att få - där tvärtom någon hela tiden hittar nya sätt att förstärka smärtorna.
jag känner mig övergiven, men vet inte om min sjuka hjärna gör allt för att se till att jag inte begriper att jag står "knee-deep in water, dying of thirst...", eller om jag verkligen *är* övergiven...
hade jag rakblad skulle jag skära mig.
jag har inga rakblad, så istället tvingas jag stå öga mot öga med ångesten.
jag fixar inte det...
men jag fixar inte något annat heller, så det jämnar kanske ut sig.
det är som en enda lång, plågsam dödskamp där ingen smärtlindring finns att få - där tvärtom någon hela tiden hittar nya sätt att förstärka smärtorna.
jag känner mig övergiven, men vet inte om min sjuka hjärna gör allt för att se till att jag inte begriper att jag står "knee-deep in water, dying of thirst...", eller om jag verkligen *är* övergiven...
hade jag rakblad skulle jag skära mig.
jag har inga rakblad, så istället tvingas jag stå öga mot öga med ångesten.
jag fixar inte det...
men jag fixar inte något annat heller, så det jämnar kanske ut sig.
fredagen den 17:e augusti 2007 - Dagens Sötaste
NAAA...
*SMÄLTER*
torsdagen den 16:e augusti 2007 - Dagens Replik
"jag är för intelligent för dig... så prata helst inte med mig... tack...."
varken sagt *av* eller *till* mig, men så jäbrans sjukt att jag bara var *tvungen* att föreviga det härinne...
*asg*
nästan lika bra som min egen replik "ät gift.", faktiskt - intressant nog till samma person som fick intelligensrepliken kastad i ansiktet.
människan är sannerligen ett högt stående djur.
varken sagt *av* eller *till* mig, men så jäbrans sjukt att jag bara var *tvungen* att föreviga det härinne...
*asg*
nästan lika bra som min egen replik "ät gift.", faktiskt - intressant nog till samma person som fick intelligensrepliken kastad i ansiktet.
människan är sannerligen ett högt stående djur.
onsdagen den 15:e augusti 2007 - uppdaterat
en *djävulsk* natt natten som var.
magvärken smög sig på mig, och det var nästan lika illa som förra gången.
nej, jag har inte ringt till min familjeläkare (eller heter det "husläkare"?) - my BAAAD...
*skäms*
men jag SKA gå och köpa losec mups på apoteket - ska försöka komma iväg redan imorgon.
idag har jag inte orkat, för jag fick ju inte sovet så mycket inatt, då, och sedan har värken gjort mig alldeles *klen*, fast jag idag haft mer en dov smärta, och inte den där eldgaffelsruntvevande-i-magen-värken från inatt.
för övrigt så undrar jag hur smset jag skickade togs emot.
kanske jag inte skulle skickat det, men...
eftersom jag inte sett henne mer, så kanske mitt sms hade helt motsatt effekt.
dessutom: *tänder ljuset i ljuslyktan och talar med det goda om m*
magvärken smög sig på mig, och det var nästan lika illa som förra gången.
nej, jag har inte ringt till min familjeläkare (eller heter det "husläkare"?) - my BAAAD...
*skäms*
men jag SKA gå och köpa losec mups på apoteket - ska försöka komma iväg redan imorgon.
idag har jag inte orkat, för jag fick ju inte sovet så mycket inatt, då, och sedan har värken gjort mig alldeles *klen*, fast jag idag haft mer en dov smärta, och inte den där eldgaffelsruntvevande-i-magen-värken från inatt.
för övrigt så undrar jag hur smset jag skickade togs emot.
kanske jag inte skulle skickat det, men...
eftersom jag inte sett henne mer, så kanske mitt sms hade helt motsatt effekt.
dessutom: *tänder ljuset i ljuslyktan och talar med det goda om m*
lördagen den 11:e augusti 2007 - grattis på min farmor
idag fyller min farmor (om hon lever) 90 år.
om det är nå'n som har vägarna förbi hos tant marciniak på jenaerstraße i wolfsburg, tyskland, så kan ni hälsa från mig.
om det är nå'n som har vägarna förbi hos tant marciniak på jenaerstraße i wolfsburg, tyskland, så kan ni hälsa från mig.
