fredagen den 29:e december 2006 - jag, astrosmurfen
jag känner mig som en astronaut.
neeej - inte utspäjsad!
*garvar*
jag har nu dockat loss (märker ni hur *kunnig* jag är inom detta område? jag fixar ju astrolingot lätt som en blini! *fnissar*) - näää...
"dockat loss" kan man nog inte säga...
men, spelar roll, då - "docka loss" är från och med nu mumrikspeak.
jag har hursomhelst lämnat rymdfarkosten (jösses - så glad m kommer att bli när jag jämför henne med rymdfärjan discovery! *asg*) nu, och svävar tyngdlös utanför - med bara en tunn lina / kabel som förankring...
jag har inte en susning om vad jag förväntas göra för att "lösa" uppgiften jag har framför mig, så jag måste helt enkelt göra en fuglesang och problemsolva i realtid.
och sedan är det där med återfärden till jorden som oroar mig...
skadorna på rymdfarkostens värmesköldar är rätt omfattande, så det finns en *stor* risk för att den kommer fatta eld och explodera när den träffar atmosfären.
hur lagar man så'nt när man inte har nå'n instruktionsbok?
man packade inte ner den när man gav sig iväg på sitt livs resa, eftersom man var grymsäker på att man aldrig nå'nsin skulle behöva den, för man trodde ju att "allt" skulle ordna sig bara man tog det lugnt och andades...
hur tar man det lugnt och andas när hela ens tillvaro ställts på högkant och man panikslaget försöker hålla sig kvar, men man känner att snart orkar man inte hålla greppet längre, för fingrarna håller på att domna, och man *vet* att man kommer att tappa greppet och falla, falla, falla...
jag har ibland fundrat på hur det skulle vara att befinna sig ute i rymden - utanför rymdraketen...
åka upp i rymden och glida omkring i rymdraketen skulle förmodligen inte vara några större problem aka *det* skrämmer mig inte, men *tänk* om man skulle råka *lossna* när man är ute på en liten rymdpromenad?
då är det väl lixom *kört*, eller?
inte som att lufsa ikapp bussen, prexis...
hursomhelst...
jag är nog mer lik astrosmurfen än en astronaut - naiv och godtrogen (dessa ord är kanske inte synonymer?), men alternativt och med vänner (irl och i sajberspäjs ) som gör vad de kan för att hjälpa mig komma tillbaka till jorden någorlunda helskinnad.
rejält tilltufsad, men vid liv...
neeej - inte utspäjsad!
*garvar*
jag har nu dockat loss (märker ni hur *kunnig* jag är inom detta område? jag fixar ju astrolingot lätt som en blini! *fnissar*) - näää...
"dockat loss" kan man nog inte säga...
men, spelar roll, då - "docka loss" är från och med nu mumrikspeak.
jag har hursomhelst lämnat rymdfarkosten (jösses - så glad m kommer att bli när jag jämför henne med rymdfärjan discovery! *asg*) nu, och svävar tyngdlös utanför - med bara en tunn lina / kabel som förankring...
jag har inte en susning om vad jag förväntas göra för att "lösa" uppgiften jag har framför mig, så jag måste helt enkelt göra en fuglesang och problemsolva i realtid.
och sedan är det där med återfärden till jorden som oroar mig...
skadorna på rymdfarkostens värmesköldar är rätt omfattande, så det finns en *stor* risk för att den kommer fatta eld och explodera när den träffar atmosfären.
hur lagar man så'nt när man inte har nå'n instruktionsbok?
man packade inte ner den när man gav sig iväg på sitt livs resa, eftersom man var grymsäker på att man aldrig nå'nsin skulle behöva den, för man trodde ju att "allt" skulle ordna sig bara man tog det lugnt och andades...
hur tar man det lugnt och andas när hela ens tillvaro ställts på högkant och man panikslaget försöker hålla sig kvar, men man känner att snart orkar man inte hålla greppet längre, för fingrarna håller på att domna, och man *vet* att man kommer att tappa greppet och falla, falla, falla...
jag har ibland fundrat på hur det skulle vara att befinna sig ute i rymden - utanför rymdraketen...
åka upp i rymden och glida omkring i rymdraketen skulle förmodligen inte vara några större problem aka *det* skrämmer mig inte, men *tänk* om man skulle råka *lossna* när man är ute på en liten rymdpromenad?
då är det väl lixom *kört*, eller?
inte som att lufsa ikapp bussen, prexis...
hursomhelst...
jag är nog mer lik astrosmurfen än en astronaut - naiv och godtrogen (dessa ord är kanske inte synonymer?), men alternativt och med vänner (irl och i sajberspäjs ) som gör vad de kan för att hjälpa mig komma tillbaka till jorden någorlunda helskinnad.
rejält tilltufsad, men vid liv...
Kommentarer
Trackback