i huvudet på snusmumriken...

nu är jag hemma igen efter min resa till hufvudstaden, men jag har ännu inte landat...

under min stockholmsvistelse tog jag ett steg som jag inte trodde jag skulle fixa att ta, och NU ("äntligen") kan jag börja det *konstruktiva* sorgearbetet...

det gjorde OERHÖRT ont att ta steget, och jag är LIVRÄDD för vad som kommer att hända nu, men jag kunde inte göra på något annat sätt, tror jag...

jag har fortfarande FÖRSKRÄCKLIGT ont, men kanskekanskeKANSKE jag kan börja läka nu...