i huvudet på snusmumriken...

på söndag förmiddag åker jag till hufvudstaden.

på måndag ska jag nämligen träffa de övriga deltagarna i riksförbundet attentions "vuxenprojektet", som startas i och med denna träff.

jag åker alltså ner redan på söndag förmiddag, eftersom jag (på grund av adhd) inte orkar vara igång från tidig morgon till sen eftermiddag om jag måste vara skärpt hela tiden (vilket ju vore trevligt om jag kunde vara på måndagen, då, ju! *flinar*)...

söndagen (eller åtminstone *en del av den*) ska jag tillbringa med m.
vi har bestämt att vi ska bowla (hon är rädd för att hon kommer att få STORDÄNG av mig, stakkar'n! *fnissar*) och käka tillsammans.

jag nämnde igår att jag både ser fram emot och är nervös för att träffa henne igen (vi har ju inte setts sedan priden i början på augusti).
hon svarade: "jag ser oxå fram emot att träffa Dig, men jag är inte nervös."

...

*klart* hon inte är, ju - hon känner ju inte för mig som jag gör för henne...
för jag GÖR ju det fortfarande - tykker om henne *MASSOR*, alltså...

mitt hjärta är fortfarande (såklart) KROSSAT, men jag gråter inte *varje* dag längre...
efter krisen (då jag var tvungen att vara lite halvillegal för att fixa det) jag hade för några veckor sedan har jag gått på halvfart (som bäst), och jag känner mig ofta "avstängd".

Det Goda har sagt upp bekantskapen, eller så är det kanske *jag* som sagt upp bekantskapen - TYST är det i alla fall...

jag rabblar mina böner men förväntar mig inte längre något svar, vilket förmodligen är anledningen till att jag inte får nå't...