jag får aldrig en chans till återhämtning, känns det som - varje dag för med sig något som slår undan benen på mig och får mig att störta i golvet...
min diakonvän katharina har "tvångsanmält" mig till en endagsretreat den 25:e februari - kanske jag kan vila och hämta lite kraft då...
KANSKE.
0