lördagen den 25:e mars 2006 - *läser om samuel på aftonbladet.se*

SLÅ mig, nå'n, men här kommer hela artikeln:

"samuel, 24, hade toppbetyg - nu måste han leva på bidrag

Ända tills för ett år sedan sågs Samuel som arbetsförmögen.
Han gjorde värnplikten som flygplatsbrandman på en flygbas.
Han var framgångsrik som telefonintervjuare på ett telemarketingbolag i ett halvår.

- Få sa nej till mig. Jag var den som fick minst antal nej, säger Samuel.

Men sedan han muckade 2002 har Samuel mestadels varit arbetslös och deltagit i olika projekt för arbetslösa.

Vid 22 fick han diagnosen ADHD.

Vid 23 blev han förtidspensionerad och slussades från arbetsförmedlingen till försäkringskassan.

Det fick honom att förlora självkänslan.

- Jag känner mig totalt värdelös.
Det finns ingen nytta med mitt liv.
Man är en nolla i Sverige om man inte har ett jobb.
Man känner sig dum, korkad, lat, säger Samuel.

ADHD är ett funktionshinder som gör att Samuel har svårt med koncentrationen, uppmärksamheten och impulskontrollen. Han har svårt att planera, ta tag i saker, ta egna initiativ och att styra sig själv.

- Jag måste ha strikt arbetsledning som i lumpen. När jag får tydliga instruktioner fungerar jag jättebra, säger Samuel.

-Jag skulle klara av ett arbete om jag bara fick rätt stöd från arbetsförmedlingen och försäkringskassan, så att arbetsgivaren förstår mina problem

Jag tror absolut att jag kan tillföra något.
 
Samuel drömmer om ett vanligt liv.
Men i stället förspiller han tiden i den pyttelilla ettan i Norrköping.

- Jag känner ingen mening med mitt liv längre. I höstas mådde jag skit.
Jag ville dö, säger han.
På dagarna är det bara datorn, böckerna och teven som ger mitt liv ett innehåll.

Samuel sover till ett, kliver upp - och slår på datorn för att slå ihjäl tiden.
Sedan spelar han dataspel och surfar sex till tio timmar per dygn.
På kvällarna träffar han sin flickvän Hanna, 19.
En gång i veckan tränar han kampsporten Chuan Fa. Annars lever han isolerat.
 
En enda gång på 18 månader har Samuel varit på möte med försäkringskassan.

- Jag är besviken på systemet. Man får pengar, men man får ingen hjälp.
- Jag vill ha ett jobb att gå till och känna glädje över att vakna. Jag vill ha ett riktigt jobb - och inte någon fånig aktivitet, säger Samuel.
 
Nästa år ska aktivitetsersättningen omprövas.

Då har Samuel Sandelin varit förtidspensionerad i tre år."

(mary mårtensson)

*gråter. tänder ljuset i ljuslyktan och talar med Det Goda om samuel och mig själv och alla andra som på grund av ett neuropsykiatriskt funktionshinder bedöms vara arbetsoförmögna*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback