i huvudet på snusmumriken...

hur kunde det bli så att en enda människa är Ljuset?
det hade varit mörkt så länge...

om inte Flikkan finns i mitt liv är det inte värt att leva...
det är så jäbra patetiskt...

just nu ångrar jag att jag vågade, för detta...
*skakar sorgset på huvudet*

jag är så ledsen för att jag inte dög...
jag vet inte varför och jag vill nog inte veta det heller...

jag drunknar i mina känslor, känns det som...

jag hoppas hon funnit någon som älskar henne mer än jag gör...
fast, det handlar ju inte om det.
det handlar ju om att *hon* ska älska...
och det hoppas jag att hon gör.

hon är värd ALLT.