i huvudet på snusmumriken...

HAT.

HAT.

HAT.


nu har jag varit tvångsförtidspensionerad i över ett år.
jag HATAR.

det är faktiskt så att ordet "HAT" inte ens kommer *i närheten* av vad jag känner för ex-läkaren, försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
helvetet är en för bra plats för er.


om ni läser det här och känner igen mig kommer jag säkert att bli åtalad för olaga hot, men det struntar jag i:
ett litet snäpp till, och jag skulle LUGNT kunna döda er för vad ni gjort mot mig.

jag vill ha mitt liv tillbaka...

jag saknar den jag var innan ni tog ifrån mig hoppet...
hoppet ni gav mig när jag fick npf-diagnosen.
"det är BRA att du äntligen fått diagnos nu, mumrik! nu ska du få all den hjälp du behöver!"

jag fick häromveckan en påminnelse om att jag inte betalat akutvårdsavgiften efter mitt senaste självmordsförsök.
jag tänker inte betala den.
jag ska skicka den till ex-läkaren, för det är hon som sett till att det blivit så här.

och, nej: jag fösöker inte skjuta detta ifrån mig...
det ÄR så.

HAT