i huvudet på snusmumriken...

jag överlevde.
det trodde jag inte jag skulle göra.

när jag vaknade igår tänkte jag att jag skulle ligga kvar i sängen (med täcket över huvudet) tills dagen var slut, men efter ett tag masade jag mig upp och loggade in på msn.

där väntade m.

ingenting hon har sagt efter att vi träffades irl för första gången har ju visat på nå't annat, men jag har ändå haft GRYMsvårigt att se mig själv som en engångsgrej.

ni som läser min blogg kanske tycker att jag är elak och hänger ut m när jag skriver på bloggen.
det låter kanske som att jag egentligen inte tycker särskilt bra om henne alls.

men jag skriver inte för någon annan än mig själv, och skrivandet får mig att komma vidare - framåt - i mina tankar och i livet.

och jag tycker VÄLDIGT bra om m.
och jag SER henne.

tack vare bloggen blir saker sagda irl som aldrig skulle bli sagda, och de PRATEN leder till nya fundringar, som gör att jag går vidare...


jag har lärt mig av detta.

jag har lärt mig att jag inte kommer lämna någon eller låta någon gå innan vi varit ärliga mot varandra, hur ont det än gör.

jag har lärt mig att ibland säger och gör människor prexis det de menar.

jag har lärt mig (åkkejdårå: jag har BÖRJAT lära mig) vad jag är värd.