i huvudet på snusmumriken...

jag kan inte sova.

problemet är inte att jag har svårt för att somna, för det *har* jag inte - jag har tvärtom svårigheter med att hålla mig vaken, för jag är GRYMtrött prexis hela tiden.

jag somnar, men efter någon timme, när r.e.m-sömnen sparkat igång nattinén, så vaknar jag av...
det är väl inte *mardrömmar* direkt, för jag blir inte rädd, tror jag, men *knepiga* drömmar är det.

jag har haft så'na drömmar ända se'n jag var en liten flikka (jo, det är SANT - jag HAR varit en så'n!), men tack och lov har jag inte drömt dem särskilt ofta.

jag ÄR nog lite rädd för dem i alla fall, då, kanske, eftersom jag nu skriver "tack och lov"...

hursomhelst: en typisk så'n där "inte-mardröm-men-läskig-ändå"-dröm ser ut ungefär så här:
jag drömmer typ ingenting (jag *minns* i alla fall inte vad jag drömt innan), men så plötsligt vaknar jag med ett ryck av att jag hört en stor sten kastas genom fönsterrutan i mitt sovrum.

jag drömmer alltså en sorts overkligt verkliga "drömmar"...

första gången jag drömde en så'n var jag i yngre tonåren.
jag minns inte att jag drömde den, men när jag vaknade på morgonen gick jag ner till köket och frågade mams: "var jag inne i Ditt sovrum inatt?"

en knepig fråga att ställa till sin mams, det ju, men jag hade vaknat den morgonen med en vag känsla av att ha befunnit mig i mams sovrum, men känslan var så väldans vag men samtidigt så påtaglig att jag var tvungen att fråga.

mams svarade: "ja, det var Du. Du kom in och sade 'de försöker döda brorsan!'. jag tittade på dig och såg att du inte var riktigt vaken och det gick inte att få kontakt med dig - det var otäckt!"

hon hade väl förmodligen lugnat ner mig och sedan lett mig tillbaka till mitt rum och min säng, och sett till att jag somnade om.

senare (jag vet inte hur lång tid som förflöt mellan den första "overkligt verkliga drömmen" och denna den andra) drömde jag en dröm som liknar den jag drömde nu inatt:

jag drömde att någon kastade in en stor (typ minst decimeterstor) sten genom mitt sovrumsfönster.

ljudet från fönsterkraschen är så VERKLIGT att det är läskigt, men eftersom jag drömt denna dröm några gånger i mitt liv nu så har jag förvärvat en empirisk kunskap om att fönsterrutan *inte* är krossad på riktigt, men *första* gången jag drömde den här sortens "ljuddröm" var jag faktiskt tvungen att gå upp och titta och till och med *känna* på glasrutan för att förvissa mig om att den verkligen var hel, och att det alltså "bara" var en dröm.

jag drömmer som sagt var inte dessa drömmar så ofta, och jag har inte fundrat på *varför* jag drömmer dem *när* jag drömmer dem. men jag *tror* att det är när jag mår riktigt jäbra GRYMdåligt, är stressad och inte vet vart jag ska ta vägen med min ångest, min sorg och, pja, *mig själv*, helt enkelt...

det är förmodligen nå't som en sykkelåg skulle *"älska"* att analysera in i minsta detalj, för mer klassiskt än så här kan det väl inte *bli*, eller?

nå't som gått i *två* eller *tre* bitar kanske man kan pussla ihop igen, men va' *BEEEP!!!* gör man med en hög glaskross???