i huvudet på snusmumriken...

känns som om jag är osynkad med mig själv.
när jag tänker efter har det nog alltid känts / varit så.

den enda gång jag känt mig verkligen "närvarande i nuet" var under de fem och en halv veckorna.

jag letar och hittar och provar olika livsrytmer, men ingen av dem verkar vara *min*.

det kan kännas bra ett tag, men så börjar det att hacka och lagga och sedan skär det sig alldeles och hela alltihopet hänger sig.

go with the flow funkar inte heller, för jag får panik.
*varför* jag får panik vet jag inte riktigt.
tristess?
vanmakt?
nyfikenhet?
idioti?

your guess is as good as mine.