i huvudet på snusmumriken...

altavistade för att hitta chokladprovningsanordnare.
hittade flera olika alternativ, men den aspelut roligaste sökträffen var denna:

"några glimtar från sveriges tandläkarförbunds odontologiska riksstämma 2005"

på denna sida kan man bland annat läsa om att "till prot-etiskt café kom så många intresserade att det inte fanns sittplatser till alla", och så detta *underbara*:

"mer än 700 tallrikar dukades upp till fredagens chokladprovning."

*fnissar hysteriskt*

jag kan inte sova...
jag VILL sova...
jag vill INTE sova...

hjälp mig att hålla mig ovanför vattenytan, nå'n!
jag sjunker...

jag har ONT!

patetiskt är vad det (jag) är...

kommer jag att fixa detta?

mitt hjärta VÄRKER...

inte mer...

jag har tappat bort mig - gått vilse...

jag vet inte längre vad som är bra för mig...

fattar jag felaktiga beslut hela tiden nu?

jag har ONT...

vill inte mer...


-----


det är KNEPIGT...

ett tag betydde allting ingenting.
nu betyder ingenting nå'nting...

jag fastnar lätt.
både i saker (ett finare / mer diplomatiskt sätt att säga att jag är *motoriskt klumpig*, men mer om *det* en annan gång) och tankar - "mentala stereotypier" skulle det förmodligen kunna kallas med ett diagnostiseringstekniskt uttryckssätt.

den senaste tiden har jag haft stora sömnsvårigheter (jag har somnat, bara för att vakna igen, efter bara en yttepytte(hädanefter kallad yp)stund. så har det hållit på nätterna igenom de senaste veckorna, och det har bara blivit värre, så jag kände häromnatten att "desperate times call for desperate measures", och därför ska jag be att få presentera:




NEEEJ - jag har INTE rökt på eller knaprat svamp!
jag är 100% allvarlig nu *anlägger en allvarlig min*, faktiskt, så hear me out...

när min hjärna (min stakkars missbildade [säg inte emot - jag ska berätta om det vid ett senare tillfälle! påminn mig, åkkejj?] hjärna, som tillsammans med mina ögon är den kroppsdel jag är mest nöjd med) sätter igång med de mentala stereotypierna / närapå tvångstankar, så gäller det (har jag nu bestämt mig för - i alla fall när det gäller just den *här* tankefastningen) att *bryta* tankebanorna, för annars kapsejsar hela det jag som i sajberspäjs kallar sig mumrik...

när jag låg där i min säng och vred och vände på mig och kände tankarna rusa kors och tvärs i mitt kranium, så fick jag plötsligt en idé (inte helt olikt professor balthazar, faktiskt)...

jag kom på att eftersom jag har så svårt för att visualisera saker så BORDE det trötta ut min hjärna att försöka göra det, och min inbyggda slumpgenerator gav mig just en blå kvadrat som verktyg för att åstadkomma detta.

varje gång (MÅNGA) min hjärna försökte smita tillbaka till den speciella mentala sterotypin så *tvingade* jag mig själv att visualisera den blå kvadraten.
det funkade ett litet tag, men sedan var det dags att rusa iväg och släpa tillbaka en vilt fäktande och högt vrålande tanke och tvinga den att fokusera på

idag fyller min brorsa 36 år.
min LILLEbrorsa.
how can this be - *jag* fyllde ju 20 senast???
*asg*

anyway:

GRATTS PÅ FÖ'LSEDA'N, brorsan!

*spelar en fanfar på min fina röda kazoo*

idag var jag på förskröpplingskassan och skaffade ett intyg på att jag är *kräks* förtidspensionerad (eller "uppbär sjukersättning", som det så fint heter - som om NÅ'N går på att vi som blivit tvångsförtidspensionerade NÅ'NSIN kommer att få tillträde till arbetsmarknaden igen... *ler ett cyniskt och desillusionerat leende*) - detta kommer nämligen innebära att jag får sammanlagt 100 pengar i rabatt på bussresorna till och från priden...

if you can't beat them - use them!


idag kände jag HAT.

The phenomenal power of the human mind

I cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid! Aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it deosn't mttaer in waht oredr the ltteers in a wrod are, the olny iprmoatnt tihng is taht the frist and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it wouthit a porbelm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Amzanig huh? Yaeh, and I awlyas thought slpeling was ipmorantt.


*ler brett*

jag tycker så'nt här är GRYMintressant!

idag är det åtta månader se'n han dog.
det känns som att det var alldeles nyss och för länge sedan - samtidigt...
en *märklig* känsla är det...

min reaktion på beskedet om att han dött blev ju inte alls som jag hade trott / tänkt / föreställt mig.
jag hade ju trott / tänkt / föreställt mig att jag skulle FIRA, men istället grät jag - hur KNÄPPT var *det*, då?

de första fyra-fem månaderna tänkte jag den 24:e varje månad "nu har han varit död i si och så många månader", men efter det har jag glömt bort att tänka det - de senaste månaderna har jag inte ägnat honom mer än nå'n enstaka tanke...


jag har ännu inte träffat min brorsa - jag undrar hur han mår, hur han tänker...

cold turkey.
funkar tydligen inte alls.

jag *trodde* det skulle göra det - jag trodde i alla fall att *det* skulle funka bättre än "bara lite"...
"anden är villig, men köttet är svagt" alternativt "köttet är villigt, men anden är svag" - vilket som, lixom...

jag är en SVAG människa.

mina föresatser är goda alternativt känslotekniskt korrekta, men det skiter sig typ TOTALT i själva utförandet av mina noggrant smidda planer...

ge mig tid...

inatt regnade och åskade det.
fyrbeningen är ju extremt skotträdd och ljudkänslig, så han försökte gömma sig under min säng för att undkomma åskknallarna.
nu ligger han och snarkar i min säng - blev förmodligen inte mycket sömn för honom inatt...