tisdagen den 9:e januari 2007 - wow... *ler lykkligt*
i förrgår dingade jag 30.
*jublar och gör vågen*
???
*garvar*
varje gång man når en ny level i wow så "dingar" man.
om man är med i en guild, så skriver man "ding" i guildchatten, och då svarar de andra (om de är artiga *flinar*) "gratz".
jag *var* med i en guild ett tag, men sedan var jag tvungen att ta en paus därifrån.
jag fundrar dock på att gå med i guilden jag var med i förut igen, men trots att jag trivdes väldigt bra med människorna i guilden, så kändes det emellanåt jobbigt att var med där.
alla var trevliga och hjälpsamma och så, så det handlade inte om det...
det handlade främst om ..., och sedan var det lite jobbigt ibland med att jag inte orkade vara så social...
naturligtvis blir det ju tyst i guildchatten långa stunder, eftersom folk är fullt upptagna med att slakta monster och leta skatter och tillverka och sälja saker, så det märktes säkert inte att jag tyckte det var jobbigt, men *känslan* av och vetskapen om att jag inte var alternativt är så social och hade alternativt har så lätt för att "kallprata" gjorde att jag kände mig väldigt mycket mer autistisk än jag egentligen är...
guildmedlemmarna hjälper varandra med questar (eller "kvästar" som m döpt om dem till), och genom att byta med alternativt sälja billigt saker som de andra kanske behöver bättre än man själv göt.
för att folk i guilden då ska få veta att man har saker att ge bort alternativt sälja måste man såklart *tala om* det i guildchatten, men till och med *det* var för "jobbigt" för mig...
låter ju GRYMskumt, och det är svårt att förklara för någon som inte vet hur det är att ha autismspektrum, för hur kan det vara *jobbigt* att "bara" "prata med folk"???
hursomhelst så har jag nu alltså nått level 30 med min human warlock ikosaeder - bara 30 levlar (40 när tbc släpps) kvar!
*garvar*
*jublar och gör vågen*
???
*garvar*
varje gång man når en ny level i wow så "dingar" man.
om man är med i en guild, så skriver man "ding" i guildchatten, och då svarar de andra (om de är artiga *flinar*) "gratz".
jag *var* med i en guild ett tag, men sedan var jag tvungen att ta en paus därifrån.
jag fundrar dock på att gå med i guilden jag var med i förut igen, men trots att jag trivdes väldigt bra med människorna i guilden, så kändes det emellanåt jobbigt att var med där.
alla var trevliga och hjälpsamma och så, så det handlade inte om det...
det handlade främst om ..., och sedan var det lite jobbigt ibland med att jag inte orkade vara så social...
naturligtvis blir det ju tyst i guildchatten långa stunder, eftersom folk är fullt upptagna med att slakta monster och leta skatter och tillverka och sälja saker, så det märktes säkert inte att jag tyckte det var jobbigt, men *känslan* av och vetskapen om att jag inte var alternativt är så social och hade alternativt har så lätt för att "kallprata" gjorde att jag kände mig väldigt mycket mer autistisk än jag egentligen är...
guildmedlemmarna hjälper varandra med questar (eller "kvästar" som m döpt om dem till), och genom att byta med alternativt sälja billigt saker som de andra kanske behöver bättre än man själv göt.
för att folk i guilden då ska få veta att man har saker att ge bort alternativt sälja måste man såklart *tala om* det i guildchatten, men till och med *det* var för "jobbigt" för mig...
låter ju GRYMskumt, och det är svårt att förklara för någon som inte vet hur det är att ha autismspektrum, för hur kan det vara *jobbigt* att "bara" "prata med folk"???
hursomhelst så har jag nu alltså nått level 30 med min human warlock ikosaeder - bara 30 levlar (40 när tbc släpps) kvar!
*garvar*
fredagen den 5:e januari 2007 - *DON'T need more rage"
en av klasserna i wow - jag tror det är warrior - "går" på "rage".
när det behövs påfyllning (i form av mat och dryck, tror jag), så säger den charen (wow lingo för character) "need more rage!"
jag har ännu inte skapat nå'n så'n char - jag kör en warlock (ikosaeder - 25% på väg mot lvl 29) och mage (pilutta - lvl 22), men efter den senaste tidens datortekniska strul är jag beredd att tjyva warriorns replik, och parafrasera densamma...
när jag skaffade min dator (för typ 3-4 år sedan) hade jag aldrig kunnat ens DRÖMMA om att jag skulle bli alldeles som BESATT av ett rpg (role-playing game), så jag satsade på stor hårddisk istället för stort ram-minne
det funkade alldeles utmärkt ända tills för tre månader sedan, då m slet ner mig i wow-träsket (fast enligt henne så behövde hon inte alls slita: "Du gick alldeles frivilligt!")...
det dröjde inte länge förrän burken sade att den var så TRÖTT och inte kom ihåg det som hände för bara en liten liten liten stund sedan (typ korsakovs syndrom *garvar*)
spelet hängde sig och burken "dog", för att sedan starta om sig själv.
det är AAANINGEN frustrerande när man aka jag kan *höra* hur monstren i spelet smaskar i sig min char medans jag inte kan göra *nå'nting*, förutom att vänta på att datorn ska starta om, så jag kan logga in i spelet igen, bara för att mötas av de tre aspelut *vidrigaste* orden som finns (eller, ja, *ordkombinationen* är det som är vidrigt, då, ju!): "you are dead"...
så strax före jul lufsade jag in till "min" datorbutik comfuture och frågade hur många pengar de skulle ha för ett 512 mb ram-minne (jag hade kollat på nätet vilken sorts minne jag skulle ha, och jag visste att det kostade runt 480 pengar på nätet).
de skulle ha flera hundra pengar mer än det, så då sade jag (min arma IDIOT, skulle det visa sig, men det visste jag inte då): "jaha. men då ska jag *inte* ha det, ju!", och så lufsade jag över vägen till den andra datorbutiken i sta'n.
why, oh WHY var jag otrogen på detta sätt?
jag hade skrivit upp exakt vad minnet hette, och alla detaljer som behövdes för att jag skulle få rätt minne.
TRODDE jag.
eftersom min burk är så pass "gammal" (visst är det *tragiskt* att inom datorvärlden är allt som är från *igår* GAMMALT???), så kör den med en klockfrekvens på 333 mhz (fråga inte - jag bara citerar från sajten jag hittade info om vilket minne jag skulle ha i min burk), medans nyare datorer kör på en klockfrekvens på 400 mhz.
killarna i datorbutiken hade inte det minnet hemma men skulle beställa det, så det skulle finnas i butiken den 28:e december.
jag genomled alltså några dagar med GRYMfrustration (för jag kunde ju inte låta bli att spela wow även om jag bli uppsmaskad en massa gånger på grund av att spelet "frös") - det som höll mig på rätt sida om vanvettet (tyst! *garvar*) var tanken på "den 28:e"...
när jag den 28:e lufsade in i datorbutiken och frågar efter mitt ram-minne, så får jag veta att de beställt FEL sorts minne - de hade (trots att jag visade det jag skrivit ner från nätet, och trots att killen sade "jahaaadå!" när jag frågade om han kunde läsa mina hastigt nerkrafsade kråkfötter) beställt ett 400 mhz minne istället för ett 333 mhz dito.
"andas djupt!", sade jag tyst till mig själv, och frågade när de skulle få hem det *rätta* ram-minnet.
idag lufsade jag återigen ner till datorbutiken, och tänkte att "ÄNTLIGEN!!!"
"big mistake. HUGE!"
"Du... det är så här, va'... den andra killen har *sålt* minnet..."
"DON'T need more rage!"
att min hjärna inte *exploderade*!!!
förra veckan så sade de att ram-minnet på 400 mhz inte skulle funka ihop med min dator, men *idag* fick jag med mig det hem med orden "det *kan* fungera med ett så'nt!"
jag sade till dem att deras cred minskat nå't *drastiskt*, och jag kommer INTE att rekommendera nå'n att handla av dem...
jag kom hem och skruvade isär burken, men när jag skulle peta i minnet i burken visade det sig att det inte alls passar, så på måndag (eller imorgon - jag får se hur jag känner mig) kommer jag lufsa till datorbutiken, lämna igen minnet, och sedan lufsa tillbaka till *min* datorbutik, betala de extra hundralapparna som de skulle ha för att peta i minnet, och sedan aldrig mer vara otrogen...
*djupt ångerfull*
dessutom kan jag meddela att så'na där skruvmejselsatser där man ska skruva fast själva mejseldelen i handtaget är rent hälsovådliga - jag hann med att hacka loss en rätt stor bit ur mitt vänstra ringfinger medan jag försökte bryta mig in i burken...
efter att jag fått med mig (*"fått"*, förresten - det kostade 595 pengar!) ram-minnet hem lufsade jag till datorspelsbutiken och väste till fjunpåjjken som stod bakom disken: "jag vill boka ett tbc!"
(tbc är en akronym för "the burning crusade", vilket är namnet på uppgraderingen av wow. den släpps den 16:e januari, och de riktiga wow-nördarna MÅSTE ju såklart ha ett ex från det *första* "släppet" av den! *fnissar*)
förmodligen kommer förkränkningskassan att bli nedringd av folk som drabbats av tbc den 16:e januari...
*garvar*
när det behövs påfyllning (i form av mat och dryck, tror jag), så säger den charen (wow lingo för character) "need more rage!"
jag har ännu inte skapat nå'n så'n char - jag kör en warlock (ikosaeder - 25% på väg mot lvl 29) och mage (pilutta - lvl 22), men efter den senaste tidens datortekniska strul är jag beredd att tjyva warriorns replik, och parafrasera densamma...
när jag skaffade min dator (för typ 3-4 år sedan) hade jag aldrig kunnat ens DRÖMMA om att jag skulle bli alldeles som BESATT av ett rpg (role-playing game), så jag satsade på stor hårddisk istället för stort ram-minne
det funkade alldeles utmärkt ända tills för tre månader sedan, då m slet ner mig i wow-träsket (fast enligt henne så behövde hon inte alls slita: "Du gick alldeles frivilligt!")...
det dröjde inte länge förrän burken sade att den var så TRÖTT och inte kom ihåg det som hände för bara en liten liten liten stund sedan (typ korsakovs syndrom *garvar*)
spelet hängde sig och burken "dog", för att sedan starta om sig själv.
det är AAANINGEN frustrerande när man aka jag kan *höra* hur monstren i spelet smaskar i sig min char medans jag inte kan göra *nå'nting*, förutom att vänta på att datorn ska starta om, så jag kan logga in i spelet igen, bara för att mötas av de tre aspelut *vidrigaste* orden som finns (eller, ja, *ordkombinationen* är det som är vidrigt, då, ju!): "you are dead"...
så strax före jul lufsade jag in till "min" datorbutik comfuture och frågade hur många pengar de skulle ha för ett 512 mb ram-minne (jag hade kollat på nätet vilken sorts minne jag skulle ha, och jag visste att det kostade runt 480 pengar på nätet).
de skulle ha flera hundra pengar mer än det, så då sade jag (min arma IDIOT, skulle det visa sig, men det visste jag inte då): "jaha. men då ska jag *inte* ha det, ju!", och så lufsade jag över vägen till den andra datorbutiken i sta'n.
why, oh WHY var jag otrogen på detta sätt?
jag hade skrivit upp exakt vad minnet hette, och alla detaljer som behövdes för att jag skulle få rätt minne.
TRODDE jag.
eftersom min burk är så pass "gammal" (visst är det *tragiskt* att inom datorvärlden är allt som är från *igår* GAMMALT???), så kör den med en klockfrekvens på 333 mhz (fråga inte - jag bara citerar från sajten jag hittade info om vilket minne jag skulle ha i min burk), medans nyare datorer kör på en klockfrekvens på 400 mhz.
killarna i datorbutiken hade inte det minnet hemma men skulle beställa det, så det skulle finnas i butiken den 28:e december.
jag genomled alltså några dagar med GRYMfrustration (för jag kunde ju inte låta bli att spela wow även om jag bli uppsmaskad en massa gånger på grund av att spelet "frös") - det som höll mig på rätt sida om vanvettet (tyst! *garvar*) var tanken på "den 28:e"...
när jag den 28:e lufsade in i datorbutiken och frågar efter mitt ram-minne, så får jag veta att de beställt FEL sorts minne - de hade (trots att jag visade det jag skrivit ner från nätet, och trots att killen sade "jahaaadå!" när jag frågade om han kunde läsa mina hastigt nerkrafsade kråkfötter) beställt ett 400 mhz minne istället för ett 333 mhz dito.
"andas djupt!", sade jag tyst till mig själv, och frågade när de skulle få hem det *rätta* ram-minnet.
idag lufsade jag återigen ner till datorbutiken, och tänkte att "ÄNTLIGEN!!!"
"big mistake. HUGE!"
"Du... det är så här, va'... den andra killen har *sålt* minnet..."
"DON'T need more rage!"
att min hjärna inte *exploderade*!!!
förra veckan så sade de att ram-minnet på 400 mhz inte skulle funka ihop med min dator, men *idag* fick jag med mig det hem med orden "det *kan* fungera med ett så'nt!"
jag sade till dem att deras cred minskat nå't *drastiskt*, och jag kommer INTE att rekommendera nå'n att handla av dem...
jag kom hem och skruvade isär burken, men när jag skulle peta i minnet i burken visade det sig att det inte alls passar, så på måndag (eller imorgon - jag får se hur jag känner mig) kommer jag lufsa till datorbutiken, lämna igen minnet, och sedan lufsa tillbaka till *min* datorbutik, betala de extra hundralapparna som de skulle ha för att peta i minnet, och sedan aldrig mer vara otrogen...
*djupt ångerfull*
dessutom kan jag meddela att så'na där skruvmejselsatser där man ska skruva fast själva mejseldelen i handtaget är rent hälsovådliga - jag hann med att hacka loss en rätt stor bit ur mitt vänstra ringfinger medan jag försökte bryta mig in i burken...
efter att jag fått med mig (*"fått"*, förresten - det kostade 595 pengar!) ram-minnet hem lufsade jag till datorspelsbutiken och väste till fjunpåjjken som stod bakom disken: "jag vill boka ett tbc!"
(tbc är en akronym för "the burning crusade", vilket är namnet på uppgraderingen av wow. den släpps den 16:e januari, och de riktiga wow-nördarna MÅSTE ju såklart ha ett ex från det *första* "släppet" av den! *fnissar*)
förmodligen kommer förkränkningskassan att bli nedringd av folk som drabbats av tbc den 16:e januari...
*garvar*
torsdagen den 4:e januari 2007 - kuddval, lutfisk och spolarvätska
igår åkte lotta och jag upp till sundsvall för att hälsa på mams, som lovat laga lutfisk (lotta skulle få köttbullar).
först åkte vi dock ut till birsta och köpte godis åt hundarna på arken samt lite smått och gott på ikea (jag fick med mig två kuddar [jag behövde en ny kudde i min säng, och kunde inte bestämma mig, så jag köpte två olika], en sänglampa, batterier och en tunn dörrmatta som jag ska ha som sitt- alternativt liggunderlag när jag fotar).
när vi var på väg till clas ohlsons (gillar så'na där butiker där det finns allt möjligt "krafs", jag...) så ringde min mobil.
det var mams, som talade om att mormor ramlat hemma, och nu var på väg med ambulans till sjukhuset.
de var rädda för att hon brutit lårbenshalsen, men det visade sig att hon inte brutit nå'nting TACK OCH LOV!!!
på clas ohlson shoppade jag loss ordentligt: ett headset (jag ska ÄNTLIGEN börja utnyttja de skype-minuter jag köpte för ett *bra* tag sedan!) samt en burk topz.
*asg*
sedan åkte vi till mams, där jag och hon åt lutfisk, och lotta och mams' sambo åt köttbullar.
signe-britt, som enligt mams' sambo inte äter hundgodis, smaskade glatt i sig flera av de sorter lotta och jag bjöd henne på.
*garvar*
när vi skulle åka hem så ställde jag in några kassar i baksätet, och böjde mig då lite ner.
i prexis det ögonblicket bestämmer sig lotta för att göra rent framrutan på sin bil, så i nästa nanosekund tänker jag "regnar det?", och i nanosekunden därefter: "AAAAAAAAAAAAAAAAJSOMBANNAT!!!"
spolarvätska i ögat är INGET jag rekommenderar...
*asg*
först åkte vi dock ut till birsta och köpte godis åt hundarna på arken samt lite smått och gott på ikea (jag fick med mig två kuddar [jag behövde en ny kudde i min säng, och kunde inte bestämma mig, så jag köpte två olika], en sänglampa, batterier och en tunn dörrmatta som jag ska ha som sitt- alternativt liggunderlag när jag fotar).
när vi var på väg till clas ohlsons (gillar så'na där butiker där det finns allt möjligt "krafs", jag...) så ringde min mobil.
det var mams, som talade om att mormor ramlat hemma, och nu var på väg med ambulans till sjukhuset.
de var rädda för att hon brutit lårbenshalsen, men det visade sig att hon inte brutit nå'nting TACK OCH LOV!!!
på clas ohlson shoppade jag loss ordentligt: ett headset (jag ska ÄNTLIGEN börja utnyttja de skype-minuter jag köpte för ett *bra* tag sedan!) samt en burk topz.
*asg*
sedan åkte vi till mams, där jag och hon åt lutfisk, och lotta och mams' sambo åt köttbullar.
signe-britt, som enligt mams' sambo inte äter hundgodis, smaskade glatt i sig flera av de sorter lotta och jag bjöd henne på.
*garvar*
när vi skulle åka hem så ställde jag in några kassar i baksätet, och böjde mig då lite ner.
i prexis det ögonblicket bestämmer sig lotta för att göra rent framrutan på sin bil, så i nästa nanosekund tänker jag "regnar det?", och i nanosekunden därefter: "AAAAAAAAAAAAAAAAJSOMBANNAT!!!"
spolarvätska i ögat är INGET jag rekommenderar...
*asg*
onsdagen den 3:e januari 2007 - Dagens Låttext
i can see it now
i can see it now, walking by myself
and suddenly you're there walking with somebody else
i can see it now, what's right up ahead
a scene i've played a thousand times over in my head
i can see it now, it isn't just a dream
can't shake myself awake, can't fall right back to sleep
face to face i come right up to the truth
i can see it now, i'm still not over you
i can hear it now, your voice saying my name
it's too late for me to walk the other way
i can hear it now, asking how i've been
oh and by the way have you met my friend
i can hear it now, a breaking all apart
a strange familiar sound that's coming from my heart
feeling just as bad as the day that it was new
i can see it now, i'm still not over you
when you're out of sight, baby you're still on my mind
you're much too hard to lose, you're too easy to find
like a bottle to a drunk, like trouble to a fool
i've only ever seen, just what i've wanted to
i can feel it now, as you walk away
something left unsaid and the nothing left to say
i can feel it now like weather in my bones
before it even comes, before i even know
i can feel it now, the empty and the ache
that bitter little pill that i don't want to take
instead i'd swallow all the pride i ever knew
to crawl back if you asked, all that i would do
i can see it now
mary chapin carpenter
i can see it now, walking by myself
and suddenly you're there walking with somebody else
i can see it now, what's right up ahead
a scene i've played a thousand times over in my head
i can see it now, it isn't just a dream
can't shake myself awake, can't fall right back to sleep
face to face i come right up to the truth
i can see it now, i'm still not over you
i can hear it now, your voice saying my name
it's too late for me to walk the other way
i can hear it now, asking how i've been
oh and by the way have you met my friend
i can hear it now, a breaking all apart
a strange familiar sound that's coming from my heart
feeling just as bad as the day that it was new
i can see it now, i'm still not over you
when you're out of sight, baby you're still on my mind
you're much too hard to lose, you're too easy to find
like a bottle to a drunk, like trouble to a fool
i've only ever seen, just what i've wanted to
i can feel it now, as you walk away
something left unsaid and the nothing left to say
i can feel it now like weather in my bones
before it even comes, before i even know
i can feel it now, the empty and the ache
that bitter little pill that i don't want to take
instead i'd swallow all the pride i ever knew
to crawl back if you asked, all that i would do
i can see it now
mary chapin carpenter
söndagen 31:a december 2006 - nyårslöften
mitt nyårslöfte till mig själv förra året var (efter att jag läst paolo coelhos "alkemisten") att jag skulle lyssna till mitt hjärta och följa det - något jag kände att jag inte gjort på länge.
ujujuj...
jag har aldrig känt mer glädje, lycka och smärta än under detta år...
jag har verkligen *försökt* att inte backa när det gjort ont, och inte heller när jag känt att isen varit oprövad - jag har fortsatt att försöka lyssna till mitt hjärta, även om smärtan och paniken hotat förgöra mig.
mitt "självmordsförsök" (rop på hjälp - panikhandling) för några veckor sedan var visserligen ett resultat av att jag inte orkade med mer smärta och panik, och det kommer ta ett bra tag innan jag förlåter Det Goda för att cykeln inte är grön...
i alla fall...
efter den händelsen bestämde jag mig för att jag inför 2007 skulle stänga av hjärtats röst igen, för jag hade verkligen ONT, och jag begrep inte hur jag skulle klara mer smärta.
jag har bokat biljett till tibet, för jag orkar verkligen inte ge mitt hjärta till någon igen, men på andra områden kommer jag försöka att inte stänga mitt hjärta - jag tror faktiskt att det är *omöjligt* att låta bli att lyssna till sitt hjärta och följa det när man väl börjat göra det...
trots smärtan.
trots att hjärtat blöder och man aka jag inte kan begripa hur man aka jag nå'nsin ska kunna få det att sluta blöda...
ujujuj...
jag har aldrig känt mer glädje, lycka och smärta än under detta år...
jag har verkligen *försökt* att inte backa när det gjort ont, och inte heller när jag känt att isen varit oprövad - jag har fortsatt att försöka lyssna till mitt hjärta, även om smärtan och paniken hotat förgöra mig.
mitt "självmordsförsök" (rop på hjälp - panikhandling) för några veckor sedan var visserligen ett resultat av att jag inte orkade med mer smärta och panik, och det kommer ta ett bra tag innan jag förlåter Det Goda för att cykeln inte är grön...
i alla fall...
efter den händelsen bestämde jag mig för att jag inför 2007 skulle stänga av hjärtats röst igen, för jag hade verkligen ONT, och jag begrep inte hur jag skulle klara mer smärta.
jag har bokat biljett till tibet, för jag orkar verkligen inte ge mitt hjärta till någon igen, men på andra områden kommer jag försöka att inte stänga mitt hjärta - jag tror faktiskt att det är *omöjligt* att låta bli att lyssna till sitt hjärta och följa det när man väl börjat göra det...
trots smärtan.
trots att hjärtat blöder och man aka jag inte kan begripa hur man aka jag nå'nsin ska kunna få det att sluta blöda...
fredagen den 29:e december 2006 - jag, astrosmurfen
jag känner mig som en astronaut.
neeej - inte utspäjsad!
*garvar*
jag har nu dockat loss (märker ni hur *kunnig* jag är inom detta område? jag fixar ju astrolingot lätt som en blini! *fnissar*) - näää...
"dockat loss" kan man nog inte säga...
men, spelar roll, då - "docka loss" är från och med nu mumrikspeak.
jag har hursomhelst lämnat rymdfarkosten (jösses - så glad m kommer att bli när jag jämför henne med rymdfärjan discovery! *asg*) nu, och svävar tyngdlös utanför - med bara en tunn lina / kabel som förankring...
jag har inte en susning om vad jag förväntas göra för att "lösa" uppgiften jag har framför mig, så jag måste helt enkelt göra en fuglesang och problemsolva i realtid.
och sedan är det där med återfärden till jorden som oroar mig...
skadorna på rymdfarkostens värmesköldar är rätt omfattande, så det finns en *stor* risk för att den kommer fatta eld och explodera när den träffar atmosfären.
hur lagar man så'nt när man inte har nå'n instruktionsbok?
man packade inte ner den när man gav sig iväg på sitt livs resa, eftersom man var grymsäker på att man aldrig nå'nsin skulle behöva den, för man trodde ju att "allt" skulle ordna sig bara man tog det lugnt och andades...
hur tar man det lugnt och andas när hela ens tillvaro ställts på högkant och man panikslaget försöker hålla sig kvar, men man känner att snart orkar man inte hålla greppet längre, för fingrarna håller på att domna, och man *vet* att man kommer att tappa greppet och falla, falla, falla...
jag har ibland fundrat på hur det skulle vara att befinna sig ute i rymden - utanför rymdraketen...
åka upp i rymden och glida omkring i rymdraketen skulle förmodligen inte vara några större problem aka *det* skrämmer mig inte, men *tänk* om man skulle råka *lossna* när man är ute på en liten rymdpromenad?
då är det väl lixom *kört*, eller?
inte som att lufsa ikapp bussen, prexis...
hursomhelst...
jag är nog mer lik astrosmurfen än en astronaut - naiv och godtrogen (dessa ord är kanske inte synonymer?), men alternativt och med vänner (irl och i sajberspäjs ) som gör vad de kan för att hjälpa mig komma tillbaka till jorden någorlunda helskinnad.
rejält tilltufsad, men vid liv...
neeej - inte utspäjsad!
*garvar*
jag har nu dockat loss (märker ni hur *kunnig* jag är inom detta område? jag fixar ju astrolingot lätt som en blini! *fnissar*) - näää...
"dockat loss" kan man nog inte säga...
men, spelar roll, då - "docka loss" är från och med nu mumrikspeak.
jag har hursomhelst lämnat rymdfarkosten (jösses - så glad m kommer att bli när jag jämför henne med rymdfärjan discovery! *asg*) nu, och svävar tyngdlös utanför - med bara en tunn lina / kabel som förankring...
jag har inte en susning om vad jag förväntas göra för att "lösa" uppgiften jag har framför mig, så jag måste helt enkelt göra en fuglesang och problemsolva i realtid.
och sedan är det där med återfärden till jorden som oroar mig...
skadorna på rymdfarkostens värmesköldar är rätt omfattande, så det finns en *stor* risk för att den kommer fatta eld och explodera när den träffar atmosfären.
hur lagar man så'nt när man inte har nå'n instruktionsbok?
man packade inte ner den när man gav sig iväg på sitt livs resa, eftersom man var grymsäker på att man aldrig nå'nsin skulle behöva den, för man trodde ju att "allt" skulle ordna sig bara man tog det lugnt och andades...
hur tar man det lugnt och andas när hela ens tillvaro ställts på högkant och man panikslaget försöker hålla sig kvar, men man känner att snart orkar man inte hålla greppet längre, för fingrarna håller på att domna, och man *vet* att man kommer att tappa greppet och falla, falla, falla...
jag har ibland fundrat på hur det skulle vara att befinna sig ute i rymden - utanför rymdraketen...
åka upp i rymden och glida omkring i rymdraketen skulle förmodligen inte vara några större problem aka *det* skrämmer mig inte, men *tänk* om man skulle råka *lossna* när man är ute på en liten rymdpromenad?
då är det väl lixom *kört*, eller?
inte som att lufsa ikapp bussen, prexis...
hursomhelst...
jag är nog mer lik astrosmurfen än en astronaut - naiv och godtrogen (dessa ord är kanske inte synonymer?), men alternativt och med vänner (irl och i sajberspäjs ) som gör vad de kan för att hjälpa mig komma tillbaka till jorden någorlunda helskinnad.
rejält tilltufsad, men vid liv...
torsdagen den 28:e december 2006 - nattnostalgi
jag har rensat min dator från en massa saker.
en massa saker som gör ONT.
igår "frågade" datorn mig om jag för att frigöra minnesutrymme ville komprimera mäjlen som jag har sparat i outlooken.
det lät väl som en bra idé tyckte jag, och sedan när det var gjort tänkte jag inte mer på det.
för en liten stund (jag kan inte sova) sedan bestämde jag mig för att tömma datorns papperskorg, och *då* först upptäckte jag att den mängd minnesutrymme som frigjordes i och med att jag lät datorn komprimera mäjlen jag skickat till och fått ifrån m utgjorde hela 298 mb!
det är rätt MYCKET, det...
jag har sparat ALLA mäjl som vi skrev till varandra, och för att försäkra mig om att allt finns kvar skummade jag igenom dem (inte allihop - jag skummade igenom stickprov, om man nu kan uttrycka sig så)...
bitterljuvt är dagens ord, tror jag...
tänk va' mycket man inbillar sig och förväntar sig och hoppas och tror och ber Det Goda om när man snubblar över någon som jag och m gjorde...
jag vet inte vad som hände (eller *inte* hände, för *så* var det nog snarare), och jag kommer förmodligen aldrig få (vilja?) veta det heller...
kanske det har gått tillräckligt lång tid nu, så den här låtens "töntighet" gått över aka preskriberats.
om inte, så struntar jag i det...
en massa saker som gör ONT.
igår "frågade" datorn mig om jag för att frigöra minnesutrymme ville komprimera mäjlen som jag har sparat i outlooken.
det lät väl som en bra idé tyckte jag, och sedan när det var gjort tänkte jag inte mer på det.
för en liten stund (jag kan inte sova) sedan bestämde jag mig för att tömma datorns papperskorg, och *då* först upptäckte jag att den mängd minnesutrymme som frigjordes i och med att jag lät datorn komprimera mäjlen jag skickat till och fått ifrån m utgjorde hela 298 mb!
det är rätt MYCKET, det...
jag har sparat ALLA mäjl som vi skrev till varandra, och för att försäkra mig om att allt finns kvar skummade jag igenom dem (inte allihop - jag skummade igenom stickprov, om man nu kan uttrycka sig så)...
bitterljuvt är dagens ord, tror jag...
tänk va' mycket man inbillar sig och förväntar sig och hoppas och tror och ber Det Goda om när man snubblar över någon som jag och m gjorde...
jag vet inte vad som hände (eller *inte* hände, för *så* var det nog snarare), och jag kommer förmodligen aldrig få (vilja?) veta det heller...
kanske det har gått tillräckligt lång tid nu, så den här låtens "töntighet" gått över aka preskriberats.
om inte, så struntar jag i det...
if i should stay,
i would only be in your way
so i'll go, but i know
i'll think of you every step of the way
and i will always love you
will always love you
you my darling you
bitter sweet memories,
that is all i am taking with me, so
good bye, please don't cry
we both know i'm not what you, you need
and i will always love you
will always love you
i hope life treats you kind
and i hope you have all you dreamed of
and i wish you joy and happiness
but above all of this
i wish you Love
and i will always love you ...
onsdagen den 27:e december 2006 - Dagens låttext
walking away a winner
any time Love is on the table the stakes are high
and i thought this was Love so i laid it all on the line
you nearly took everything I had
never knew i could hurt so bad
but I least i left with every piece of this heart of mine
i'm walking away a winner
walking away from a losing game
with my pride intact and my vision back i can say
i know where i'm going and i know i'll be alright
i'm walking away a winner
walking back into my life
it was a hard way to go when i didn't know when to leave
if you knew all along baby you weren't telling me
now I know what i can live without
i'm heading down the right road now
still believing in the way
that a real Love is meant to be
i'm walking away a winner
walking away from a losing game
with my pride intact and my vision back i can say
i know where i'm going and i know i'll be alright
i'm walking away a winner
walking back into my life
i’m walking away a winner
walking back into my life
with my pride intact and my vision back i can say
i know where i'm going and i know i'll be alright
i'm walking away a winner
walking back into my life
walking back into my life
walking away a winner
walking back into my life
walking away a winner…
(text & musik: bob dipiero, tom shapiro. det är titellåten på en cd med kathy mattea)
onsdagen den 27:e december 2006 - when it rains, it pours...
ringde till mams igår kväll, eftersom jag hade tråkigt, kände mig ensam och ville prata bort en stund med någon.
förut har ju den människa jag helst pratat bort en stund med varit m, men...
*ler sorgset*
i alla fall: det var mams' sambo som svarade i andra änden av tillochfråntråden, och det gör han nästan bara när mams inte är hemma.
jag frågade om mams var hemma, och han svarade:
"nej, hon har åkt till sjukhuset med Din mormor"...
jag fick fram "be henne ringa mig när hon kommer hem!", och då sade han:
"men om det blir *sent*, då?" (klockan var efter 22.00)
"det spelar ingen roll - det gäller ju mormor, ju!", sade jag, och så sade vi "hej då" och lade på.
nå'n timme senare ringde mams (från mormors telefon).
nornor hade fått svårt att andas, och var tvungen att åka ambulans och få syrgas hela vägen in till sjukhuset.
hon har varit lite förkyld, och eftersom hon ju har astma, så är det inte det allra bästa med förkylningsbassilusker...
dessutom har hennes blodsocker flippat ut nu när hon varit sjuk, så det värdet låg på över 30...
mormor ligger nu på sjukhuset på nå't som jag *tror* heter mava - medicinsk akutvårdsavdelning.
mams skulle ringa mig när hon vet mer...
jag gick ut på kvällspinken efter att jag pratat med lotta (jag ringde henne och berättade om mormor), och medans jag och torsten sakta lufsade runt på promenaden (jag har banne mig inte ork till *nå'nting* nu när jag är sjuk - febern gör mig alldeles *matt*), så pratade jag inte *med* men *till* "Gud" och sade (jo, jag pratade faktiskt *högt*):
"nu får Du fanimig GE Dig - det RÄCKER nu!
är det nå't Du försöker säga mig?
*vad* är det Du försöker säga mig?
jag är jävligt irriterad, förbannad, besviken och ledsen på Dig!"
mer om det när jag summerar detta år om några dagar.
förut har ju den människa jag helst pratat bort en stund med varit m, men...
*ler sorgset*
i alla fall: det var mams' sambo som svarade i andra änden av tillochfråntråden, och det gör han nästan bara när mams inte är hemma.
jag frågade om mams var hemma, och han svarade:
"nej, hon har åkt till sjukhuset med Din mormor"...
jag fick fram "be henne ringa mig när hon kommer hem!", och då sade han:
"men om det blir *sent*, då?" (klockan var efter 22.00)
"det spelar ingen roll - det gäller ju mormor, ju!", sade jag, och så sade vi "hej då" och lade på.
nå'n timme senare ringde mams (från mormors telefon).
nornor hade fått svårt att andas, och var tvungen att åka ambulans och få syrgas hela vägen in till sjukhuset.
hon har varit lite förkyld, och eftersom hon ju har astma, så är det inte det allra bästa med förkylningsbassilusker...
dessutom har hennes blodsocker flippat ut nu när hon varit sjuk, så det värdet låg på över 30...
mormor ligger nu på sjukhuset på nå't som jag *tror* heter mava - medicinsk akutvårdsavdelning.
mams skulle ringa mig när hon vet mer...
jag gick ut på kvällspinken efter att jag pratat med lotta (jag ringde henne och berättade om mormor), och medans jag och torsten sakta lufsade runt på promenaden (jag har banne mig inte ork till *nå'nting* nu när jag är sjuk - febern gör mig alldeles *matt*), så pratade jag inte *med* men *till* "Gud" och sade (jo, jag pratade faktiskt *högt*):
"nu får Du fanimig GE Dig - det RÄCKER nu!
är det nå't Du försöker säga mig?
*vad* är det Du försöker säga mig?
jag är jävligt irriterad, förbannad, besviken och ledsen på Dig!"
mer om det när jag summerar detta år om några dagar.
söndagen den 24:e december 2006 - jaha...
som vilken dag som helst - jag spelar wow och flyr verkligheten.
jag hoppas det här går över snart...
jag hoppas det här går över snart...
söndagen den 24:e december 2006 - nu så är det jul igen...
*hostar och snörvlar*
VRÅLFÖRKYLD är jag...
och eftersom mormor har astma och lite annnat trassel med hälsan, så kan och vill jag inte utsätta henne för mina förkylningsbassilusker, så jag blir hemma i hudik denna jul oxå...
rätt "skönt" på ett sätt, för då slipper jag ljuga och låtsas att jag mår bra och är glad...
jag mår SKIT och är ledsen och har ångest, så jag orkar inte förställa mig...
förkylningen är förmodligen en "välsignelse", för nu fixar jag att sova i alla fall *lite*, eftersom jag har feber...
VRÅLFÖRKYLD är jag...
och eftersom mormor har astma och lite annnat trassel med hälsan, så kan och vill jag inte utsätta henne för mina förkylningsbassilusker, så jag blir hemma i hudik denna jul oxå...
rätt "skönt" på ett sätt, för då slipper jag ljuga och låtsas att jag mår bra och är glad...
jag mår SKIT och är ledsen och har ångest, så jag orkar inte förställa mig...
förkylningen är förmodligen en "välsignelse", för nu fixar jag att sova i alla fall *lite*, eftersom jag har feber...
torsdagen den 21:a december 2006 - nattångest
jobbig natt natten till idag, så idag var en *dålig* dag.
det är knepigt hur det funkar - när det blir mörkt och tyst krälar monstren fram och kastar sig över en (mig), och just nu har jag inte kraft att tvinga bort dem...
mardrömmarna finns med mig när jag är vaken, och ibland (ofta) blir ångesten och paniken för svår när jag ska sova, och då vet jag inte vad jag ska göra...
hittills har jag lyckats kämpa emot, men snart orkar jag inte mer...
tillvaron är inte grå - den är INGENTING...
tankarna om att det kommer fortsätta vara så här förser min ångest med bränsle, och snart är tabletterna slut...
jag tror att det blir en natt med verklighetsflykt aka wow inatt...
det är knepigt hur det funkar - när det blir mörkt och tyst krälar monstren fram och kastar sig över en (mig), och just nu har jag inte kraft att tvinga bort dem...
mardrömmarna finns med mig när jag är vaken, och ibland (ofta) blir ångesten och paniken för svår när jag ska sova, och då vet jag inte vad jag ska göra...
hittills har jag lyckats kämpa emot, men snart orkar jag inte mer...
tillvaron är inte grå - den är INGENTING...
tankarna om att det kommer fortsätta vara så här förser min ångest med bränsle, och snart är tabletterna slut...
jag tror att det blir en natt med verklighetsflykt aka wow inatt...
onsdagen den 20:e december 2006 - provocerande påjjkar
olle palmlöf.
jag gillar inte alls den "mannen".
att han får göra tv- och radioprogram stör mig nå't alldeles BANNAT.
det började med att han i något radioprogram skapade en figur som kallades asperger-carina.
denna figur var en "parodi" på "hur folk med asperger syndrom är - hon frågar och frågar och frågar och ger sig aldrig".
sedan läste jag i aftonbladet att olle palmlöf blivit påhoppad på sta'n (hufvudstaden, då, förmodar jag) av människor som har asperger syndrom, och att han då blivit lite rädd, "efter som man ju vet att folk som har asperger syndrom kan bli våldsamma".
efter det skrev jag till riksförbundet attention och citerade aftonbladets artikel.
det slutade med att olle palmlöf fick besök av en representant från riksförbundet attention - en representant som överlämnade material om asperger syndrom.
sedan kom "cp-magasinet".
*suckar tungt*
och nu är den alltså "böglobbyn".
*suckar ÄNNU tyngre".
kan olle palmlöf göra NÅ'NTING utan att provocera och förlöjliga människor?
han provocerar inte på ett KREATIVT och KONSTRUKTIVT sätt heller - vilket ju förmodligen är det han hoppas på att han gör.
olle palmlöf är helt enkelt en idiot.
jag gillar inte alls den "mannen".
att han får göra tv- och radioprogram stör mig nå't alldeles BANNAT.
det började med att han i något radioprogram skapade en figur som kallades asperger-carina.
denna figur var en "parodi" på "hur folk med asperger syndrom är - hon frågar och frågar och frågar och ger sig aldrig".
sedan läste jag i aftonbladet att olle palmlöf blivit påhoppad på sta'n (hufvudstaden, då, förmodar jag) av människor som har asperger syndrom, och att han då blivit lite rädd, "efter som man ju vet att folk som har asperger syndrom kan bli våldsamma".
efter det skrev jag till riksförbundet attention och citerade aftonbladets artikel.
det slutade med att olle palmlöf fick besök av en representant från riksförbundet attention - en representant som överlämnade material om asperger syndrom.
sedan kom "cp-magasinet".
*suckar tungt*
och nu är den alltså "böglobbyn".
*suckar ÄNNU tyngre".
kan olle palmlöf göra NÅ'NTING utan att provocera och förlöjliga människor?
han provocerar inte på ett KREATIVT och KONSTRUKTIVT sätt heller - vilket ju förmodligen är det han hoppas på att han gör.
olle palmlöf är helt enkelt en idiot.
tisdagen den 19:e december 2006 - man gör vad man kan
verklighetsflykt är TOTALT underskattat...
måndagen den 18:e december 2006 - jo
ångest - CHECK
livsleda - CHECK
bonjour, tristesse...
livsleda - CHECK
bonjour, tristesse...
lördagen den 16:e december 2006 - rock bottom?
jag vet inte *om* jag ska berätta, och *om* jag ska berätta *vad* jag ska berätta och *hur* jag ska berätta det...
lika bra att skriva som det är och var, kanske...
inatt skickade en av mina sajbervänner polisen hem till mig.
jag hade knaprat i mig några piller och talade om det för min sajbervän (via msn) , och efter det gick jag och lade mig och svarade inte i telefon.
efter ett tag ringde det på dörren, så jag var ju tvungen att gå och öppna (grannarna undrade säkert varför det stod två poliser utanför min dörr och ropade genom mitt brevinkast).
det är egentligen rätt underligt att man inte får bestämma över sitt liv, och när man tycker att det får räcka...
torsten fick tillbringa några timmar på polisstationen, medan jag VÄGRADE prata med jourhavande psykläkare (som NATURLIGTVIS var ex-läkaren aka ett av satans barn), och sedan pratade med en distriktsläkare som de trollade fram.
jag har ångest.
jag vill inte leva.
det räcker nu.
men hemskickad blev jag.
imorgon fyller jag 39, och det får verkligen räcka nu.
lika bra att skriva som det är och var, kanske...
inatt skickade en av mina sajbervänner polisen hem till mig.
jag hade knaprat i mig några piller och talade om det för min sajbervän (via msn) , och efter det gick jag och lade mig och svarade inte i telefon.
efter ett tag ringde det på dörren, så jag var ju tvungen att gå och öppna (grannarna undrade säkert varför det stod två poliser utanför min dörr och ropade genom mitt brevinkast).
det är egentligen rätt underligt att man inte får bestämma över sitt liv, och när man tycker att det får räcka...
torsten fick tillbringa några timmar på polisstationen, medan jag VÄGRADE prata med jourhavande psykläkare (som NATURLIGTVIS var ex-läkaren aka ett av satans barn), och sedan pratade med en distriktsläkare som de trollade fram.
jag har ångest.
jag vill inte leva.
det räcker nu.
men hemskickad blev jag.
imorgon fyller jag 39, och det får verkligen räcka nu.
fredagen den 15:e december 2006 - ujujuj...
jag försöker...
jag vet bara inte HUR jag ska göra - jag har aldrig känt så här förut...
jag fyller 39 om två dagar, och har absolut inga verktyg i ränseln för att fixa det här...
idag träffade jag katharina.
hon i det närmaste *tvingade* mig att komma ner till församlingsgården och träffa henne.
jag tror hon blev i alla fall LIITE förskräckt när jag sade att om Gud stod framför mig skulle jag *spotta* på Honom...
jag vet bara inte HUR jag ska göra - jag har aldrig känt så här förut...
jag fyller 39 om två dagar, och har absolut inga verktyg i ränseln för att fixa det här...
idag träffade jag katharina.
hon i det närmaste *tvingade* mig att komma ner till församlingsgården och träffa henne.
jag tror hon blev i alla fall LIITE förskräckt när jag sade att om Gud stod framför mig skulle jag *spotta* på Honom...
onsdagen den 13:e december 2006 - resresultat
nu är jag hemma igen efter min resa till hufvudstaden, men jag har ännu inte landat...
under min stockholmsvistelse tog jag ett steg som jag inte trodde jag skulle fixa att ta, och NU ("äntligen") kan jag börja det *konstruktiva* sorgearbetet...
det gjorde OERHÖRT ont att ta steget, och jag är LIVRÄDD för vad som kommer att hända nu, men jag kunde inte göra på något annat sätt, tror jag...
jag har fortfarande FÖRSKRÄCKLIGT ont, men kanskekanskeKANSKE jag kan börja läka nu...
under min stockholmsvistelse tog jag ett steg som jag inte trodde jag skulle fixa att ta, och NU ("äntligen") kan jag börja det *konstruktiva* sorgearbetet...
det gjorde OERHÖRT ont att ta steget, och jag är LIVRÄDD för vad som kommer att hända nu, men jag kunde inte göra på något annat sätt, tror jag...
jag har fortfarande FÖRSKRÄCKLIGT ont, men kanskekanskeKANSKE jag kan börja läka nu...
tisdagen den 12:e december 2006 - Dagens Låttext
Love hurts
Love hurts
Love scars
Love wounds and mars
any heart not tough
or strong enough
to take a lot of pain
take a lot of pain
Love is like a cloud
holds a lot of rain
Love hurts
Love hurts
i'm young - i know
but even so
i know a thing or two
i've learned from you
i really learned a lot
really learned a lot
Love is like a flame
burns you when it's hot
Love hurt
Love hurts
some fools rave on happiness
blissfullness
togetherness
some fools fool themselves i guess
they're not fooling me
i know it isn't true
i know it isn't true
Love is just a lie
made to make you blue
Love hurts
Love hurts
Love hurts
Love scars
Love wounds and mars
any heart not tough
or strong enough
to take a lot of pain
take a lot of pain
Love is like a cloud
holds a lot of rain
Love hurts
Love hurts
i'm young - i know
but even so
i know a thing or two
i've learned from you
i really learned a lot
really learned a lot
Love is like a flame
burns you when it's hot
Love hurt
Love hurts
some fools rave on happiness
blissfullness
togetherness
some fools fool themselves i guess
they're not fooling me
i know it isn't true
i know it isn't true
Love is just a lie
made to make you blue
Love hurts
Love hurts
söndagen den 10:e december 2006 - idag
idag...
idag ska jag försöka vara "stark".
jag ska försöka låta bli att gråta.
inte för att jag tycker att tårar är ett tecken på¨"svaghet", utan för att...
jag vet inte varför.
förmodligen är det för att jag känner som jag gör som jag reagerar på prexis ALLTING hon säger, och HUR hon säger det...
hur kunde jag göra en annan människa viktigare än mig själv?
när tappade jag bort mig?
jag hade allvarliga fundringar på att inte åka.
men om jag inte skulle göra det, så skulle det nog betyda slutet på vår vänskap, och det vill jag inte...
jag vet ännu inte om jag fixar att "bara" vara hennes vän, men jag HOPPAS det - jag hoppas det SÅ MYCKET...
idag ska jag försöka vara "stark".
jag ska försöka låta bli att gråta.
inte för att jag tycker att tårar är ett tecken på¨"svaghet", utan för att...
jag vet inte varför.
förmodligen är det för att jag känner som jag gör som jag reagerar på prexis ALLTING hon säger, och HUR hon säger det...
hur kunde jag göra en annan människa viktigare än mig själv?
när tappade jag bort mig?
jag hade allvarliga fundringar på att inte åka.
men om jag inte skulle göra det, så skulle det nog betyda slutet på vår vänskap, och det vill jag inte...
jag vet ännu inte om jag fixar att "bara" vara hennes vän, men jag HOPPAS det - jag hoppas det SÅ MYCKET...