söndagen den 6:e maj 2007 - personlighetstestsdags!
via internets kringelikrokar hittade jag fram till ett nytt personlighetsest.
denna gång handlar det om vilken fiktiv (?) karaktär ur a. a milnes böcker om nalle puh och hans vänner man är.
jag är INTE ior, konstigt nog...
jag är
*trumvirvel*
denna gång handlar det om vilken fiktiv (?) karaktär ur a. a milnes böcker om nalle puh och hans vänner man är.
jag är INTE ior, konstigt nog...
jag är
*trumvirvel*
söndagen den 6:e maj 2007 - mera gnäll dvs i'm BACK!
varför kan jag inte gå vidare?
måste jag klippa helt för att fixa det?
jag har ONT, och om bara några dagar kommer ontet intensifieras i och med det första "jubilléet".
SÄG det bara!
varför måste *jag* vara den som säger det?
jag klarar inte av att göra det...
jag har försökt så många gånger...
"hon är inte värd Dina tårar..."
"den som älskar Dig skulle aldrig få Dig att gråta..."
nej, förmodligen är det väl så...
hon älskar mig inte, och jag önskar att jag bara kunde vända mig om och gå därifrån - härifrån.
jag har inget hopp om att hon ska ändra sig.
jag har ingenting, förutom en oförklarlig och destruktiv längtan efter ljuset och värmen.
jag TYKKER ju att jag bränt mig tillräckligt nu, men ändå kan jag inte...
jag har för denna människa mer eller mindre frivilligt ("Det Goda" *fnyser* har tvingat mig) gått rakt emot och igenom mer är jag trodde jag nå'nsin skulle göra för någon.
jag har tagit mer.
jag har gråtit mer (MYKKET mer).
jag har visat mer av mig.
jag har varit ärligare mot både mig själv och henne än jag nå'nsin varit mot någon annan.
jag har jobbat mer med mig.
jag har blottlagt mina fel och brister, och för en gångs skull har jag inte rusat iväg från dem, utan stirrat dem i vitögat.
jag skulle (som jag ju ältat om tidigare) göra vadsomhelst för denna människa.
men det är *fel* sorts vadsomhelst.
eller inte tillräckligt mykket vadsomhelst. (???)
jag försöker tänka "meh, it's *HER* loss!", men det får mig att låta som att jag reducerar henne till ett ingenting, och det vill jag inte...
jag skulle *gladeligen* tillbringat resten av livet med att växa bredvid och tillsammans med henne.
jag skulle *gladeligen* ha delat med mig av det jag har.
jag skulle *gladeligen* ha fortsatt försöka göra henne glad, för att på så sätt själv vara lykklig.
jag vet att det låter patetiskt, och det *ÄR* förmodligen det oxå...
när hon är ledsen gör det ont i mig.
jag har
men vi spelar med olika spelregler, och de börjar bli alldeles för inkompatibla...
måste jag klippa helt för att fixa det?
jag har ONT, och om bara några dagar kommer ontet intensifieras i och med det första "jubilléet".
SÄG det bara!
varför måste *jag* vara den som säger det?
jag klarar inte av att göra det...
jag har försökt så många gånger...
"hon är inte värd Dina tårar..."
"den som älskar Dig skulle aldrig få Dig att gråta..."
nej, förmodligen är det väl så...
hon älskar mig inte, och jag önskar att jag bara kunde vända mig om och gå därifrån - härifrån.
jag har inget hopp om att hon ska ändra sig.
jag har ingenting, förutom en oförklarlig och destruktiv längtan efter ljuset och värmen.
jag TYKKER ju att jag bränt mig tillräckligt nu, men ändå kan jag inte...
jag har för denna människa mer eller mindre frivilligt ("Det Goda" *fnyser* har tvingat mig) gått rakt emot och igenom mer är jag trodde jag nå'nsin skulle göra för någon.
jag har tagit mer.
jag har gråtit mer (MYKKET mer).
jag har visat mer av mig.
jag har varit ärligare mot både mig själv och henne än jag nå'nsin varit mot någon annan.
jag har jobbat mer med mig.
jag har blottlagt mina fel och brister, och för en gångs skull har jag inte rusat iväg från dem, utan stirrat dem i vitögat.
jag skulle (som jag ju ältat om tidigare) göra vadsomhelst för denna människa.
men det är *fel* sorts vadsomhelst.
eller inte tillräckligt mykket vadsomhelst. (???)
jag försöker tänka "meh, it's *HER* loss!", men det får mig att låta som att jag reducerar henne till ett ingenting, och det vill jag inte...
jag skulle *gladeligen* tillbringat resten av livet med att växa bredvid och tillsammans med henne.
jag skulle *gladeligen* ha delat med mig av det jag har.
jag skulle *gladeligen* ha fortsatt försöka göra henne glad, för att på så sätt själv vara lykklig.
jag vet att det låter patetiskt, och det *ÄR* förmodligen det oxå...
när hon är ledsen gör det ont i mig.
jag har
men vi spelar med olika spelregler, och de börjar bli alldeles för inkompatibla...
fredagen den 4:e maj 2007 - uppdatering
förra veckan dödde älsklingsburken.
visade sig (efter att jag lämnat in den till datorpåjjkarna på comfuture) att windows "gått sönder", och på nå't mysko sätt (jag ville inte verka dum, så jag frågade inte hur det hängde ihop) så ledde det till att den största (och nyaste) av hårddiskan dödde.
jag lämnade in datorn i början på denna vecka, och inte förrän *idag* bidde den utskriven.
det hela kostade mig 600 pengar.
till veckan ska jag lämna in älsklingsburken igen, för att datorpåjjkarna ska kunna peta in en 250gbs hårddisk.
hårddisken kostar 745 pengar, och jag ska försöka snyfta till mig ett bra aka lågt installationspris...
*fnislar*
under mina datorlösa dagar har jag skrivit ner mina tankar (jag har alltså bloggat med papper och penna *garvar*), men jag har ännu inte bestämt om jag ska skriva in de tankarna här i efterhand.
vi får se hur jag gör, helt enkelt...
---
idag hämtade jag ett paket på posten aka okq8.
jag bidde väldans förvånad när lappen från posten aka okq8 damp ner i brevlådan, för jag hade ju inte beställt nå't.
döm om min förvåning när paketet aka stora brevet visade sig vara från Flikkan.
*ler brett och smaskar pingvin saltpastiller*
visade sig (efter att jag lämnat in den till datorpåjjkarna på comfuture) att windows "gått sönder", och på nå't mysko sätt (jag ville inte verka dum, så jag frågade inte hur det hängde ihop) så ledde det till att den största (och nyaste) av hårddiskan dödde.
jag lämnade in datorn i början på denna vecka, och inte förrän *idag* bidde den utskriven.
det hela kostade mig 600 pengar.
till veckan ska jag lämna in älsklingsburken igen, för att datorpåjjkarna ska kunna peta in en 250gbs hårddisk.
hårddisken kostar 745 pengar, och jag ska försöka snyfta till mig ett bra aka lågt installationspris...
*fnislar*
under mina datorlösa dagar har jag skrivit ner mina tankar (jag har alltså bloggat med papper och penna *garvar*), men jag har ännu inte bestämt om jag ska skriva in de tankarna här i efterhand.
vi får se hur jag gör, helt enkelt...
---
idag hämtade jag ett paket på posten aka okq8.
jag bidde väldans förvånad när lappen från posten aka okq8 damp ner i brevlådan, för jag hade ju inte beställt nå't.
döm om min förvåning när paketet aka stora brevet visade sig vara från Flikkan.
*ler brett och smaskar pingvin saltpastiller*
fredagen den 27:e april 2007 - Dagens Marianne
"thinking that one special person is going to save us
tempts us to load an awful lot of emotional pressure on whoever comes along
that we think might fit the bill."
(marianne williamson: "a return to Love")
tempts us to load an awful lot of emotional pressure on whoever comes along
that we think might fit the bill."
(marianne williamson: "a return to Love")
jo.
förlåt för det.
förlåt för det.
fredagen den 27:e april 2007 - vaken men drömmer mardrömmar
det finns kanske ingen annan, men den här finns inte och fanns förmodligen aldrig heller, mer än som ett hopp.
there. i've said it.
vad gör jag nu?
hoppet fick mig att kunna koppla bort det som är sanningen:
jag HATAR.
jag har ONT.
jag vill inte leva, för jag är redan död.
mitt liv har absolut NOLL värde.
jag mår SKIT, hör ni det?
allt jag vill är att bli hållen och få gråta.
ingen behöver säga att allt kommer att bli bra, för jag behöver inga fler lögner...
torsten behöver stesolid inför sista april-fyrverkerierna och -smällarna, men jag vågar inte ringa veterinären och be om ett recept, för jag vågar inte ha tabletterna här nu.
vad gör jag nu???
there. i've said it.
vad gör jag nu?
hoppet fick mig att kunna koppla bort det som är sanningen:
jag HATAR.
jag har ONT.
jag vill inte leva, för jag är redan död.
mitt liv har absolut NOLL värde.
jag mår SKIT, hör ni det?
allt jag vill är att bli hållen och få gråta.
ingen behöver säga att allt kommer att bli bra, för jag behöver inga fler lögner...
torsten behöver stesolid inför sista april-fyrverkerierna och -smällarna, men jag vågar inte ringa veterinären och be om ett recept, för jag vågar inte ha tabletterna här nu.
vad gör jag nu???
torsdagen den 26:e april 2007 - framsteg?
idag tog det några sekunder.
tisdagen den 24:e april 2007 - stängt
det är vår.
STÄNGT.
STÄNGT.
tisdagen den 24:e april 2007 - Dagens Djupa Tanke
"though we travel the world over
to find the beautiful
we must carry it with us
or we find it not."
(ralph waldo emerson)
to find the beautiful
we must carry it with us
or we find it not."
(ralph waldo emerson)
lördagen den 21:a april 2007 - *läser, gråter, "ber", försöker*
"if i'm convinced that i'm not good enough, i will have a difficult time accepting someone into my life who thinks i am. it's the groucho marx syndrome of not wanting to like anyone who would want me in their club. the only way i can accept someone's finding me wonderful, is if i find myself wonderful. but to the ego, self-acceptance is death.
this is why we're attracted to people who don't want us. we know they're not into it from the gate. we pretend to be surprised later when we find ourselves betrayed and they leave after an intense but fairly short stay. they fit perfectly into our ego's plan: i will not be loved. the reason that nice, available people seem boring to us is because they bust us. the ego equates emotional danger with excitement, and claims that the nice, available person isn't dangerous enough.
the irony is that the opposite is true: available people are the ones who *are* dangerous, because they confront us with the possibility of real intimacy. they might actually hang around long enough to get to know us. they could melt our defenses, not through violence but through Love. this is what the ego doesn't want us to see. available people are frightening."
(marianne williamson: "a return to Love")
det slog mig häromkvällen: Flikkan är inte the one that got away. det är *jag* som är det...
this is why we're attracted to people who don't want us. we know they're not into it from the gate. we pretend to be surprised later when we find ourselves betrayed and they leave after an intense but fairly short stay. they fit perfectly into our ego's plan: i will not be loved. the reason that nice, available people seem boring to us is because they bust us. the ego equates emotional danger with excitement, and claims that the nice, available person isn't dangerous enough.
the irony is that the opposite is true: available people are the ones who *are* dangerous, because they confront us with the possibility of real intimacy. they might actually hang around long enough to get to know us. they could melt our defenses, not through violence but through Love. this is what the ego doesn't want us to see. available people are frightening."
(marianne williamson: "a return to Love")
det slog mig häromkvällen: Flikkan är inte the one that got away. det är *jag* som är det...
torsdagen den 19:e april 2007 - lite av varje
först:
svensk kassaservice BORDE heta "svensk kassa service".
HELT vansinnigt att det ska kosta 135 pengar att skicka pengar till någon via postanvisning.
det kostar 90 pengar att skicka dem, och sedan kostar det den person som ska hämta ut dem 45 pengar att göra det.
SJUKT!
sedan:
jag fixade flera "lugna favoriter", som till exempel r.e.m:s "everybody hurts", savage gardens "truly, madly, deeply" och joe cocker & jennifer warnes "up where we belong", men när de spelade den där låten som jag bara hört en liten snutt av och som jag inte vet varken vad den heter eller vem som sjunger (selma? signe? sonja? nå'nting på s var det väl i alla fall? väl? hon som sjöng i melodifestivalen) så kom tårarna, och jag lufsade ut i regnet för att om möjligt hinna bli dyngsur innan jag klev på bussen, så det inte skulle märkas att jag är patetisk.
märkligt.
men låt mig få fortsätta berätta om så'nt här, för *det* gör att jag l-å-å-å-n-g-s-a-m-t kommer vidare, framåt, ett yp-steg i taget...
jag har börjat läsa marianne williamsons "a return to Love" igen, och igår kväll kunde jag faktiskt "be" igen, för första gången på LÄÄÄNGE...
jag visste inte vem jag skulle "be" *till* alternativt *tala med*, så jag adresserade mina tankar till alla namn på "nå't större" som jag kom på...
tacksam var jag igår, för att min tilltro på att det *finns* nå'n som vill nå'n väl fick liv för en dag...
svensk kassaservice BORDE heta "svensk kassa service".
HELT vansinnigt att det ska kosta 135 pengar att skicka pengar till någon via postanvisning.
det kostar 90 pengar att skicka dem, och sedan kostar det den person som ska hämta ut dem 45 pengar att göra det.
SJUKT!
sedan:
jag fixade flera "lugna favoriter", som till exempel r.e.m:s "everybody hurts", savage gardens "truly, madly, deeply" och joe cocker & jennifer warnes "up where we belong", men när de spelade den där låten som jag bara hört en liten snutt av och som jag inte vet varken vad den heter eller vem som sjunger (selma? signe? sonja? nå'nting på s var det väl i alla fall? väl? hon som sjöng i melodifestivalen) så kom tårarna, och jag lufsade ut i regnet för att om möjligt hinna bli dyngsur innan jag klev på bussen, så det inte skulle märkas att jag är patetisk.
märkligt.
men låt mig få fortsätta berätta om så'nt här, för *det* gör att jag l-å-å-å-n-g-s-a-m-t kommer vidare, framåt, ett yp-steg i taget...
jag har börjat läsa marianne williamsons "a return to Love" igen, och igår kväll kunde jag faktiskt "be" igen, för första gången på LÄÄÄNGE...
jag visste inte vem jag skulle "be" *till* alternativt *tala med*, så jag adresserade mina tankar till alla namn på "nå't större" som jag kom på...
tacksam var jag igår, för att min tilltro på att det *finns* nå'n som vill nå'n väl fick liv för en dag...
måndagen den 16:e april 2007 - hipp, hipp, hurraaa!!!
igår fyllde min bäste vän 11 år.
grattis, totte, och TACK för att Du finns!
ps. ett stort grattis till tottes kullsyster queenie oxå, förstås!
grattis, totte, och TACK för att Du finns!
ps. ett stort grattis till tottes kullsyster queenie oxå, förstås!
torsdagen den 12:e april 2007 - nämen?
idag hände något som inte hänt på ett tag.
jag satt i lottas bil och lyssnade på radio, och sjöng med i de låtar som jag kunde texten till (jo, jag *gör* så'nt!).
mitt i "when you say nothing at all" (en boyzone-låt) så kom tårarna.
HELKNEPIGT...
bara sådär out of the blue, lixom...
Flikkan är fortfarande min första tanke när jag vaknar och min sista tanke innan jag somnar.
hon betyder fortfarande ALLT.
men den akuta smärtan av förälskelse har gått över i plågsam molande kronisk älska.
men det är nog på väg att dö nu, för hon frågar inte längre hur jag mår...
jag satt i lottas bil och lyssnade på radio, och sjöng med i de låtar som jag kunde texten till (jo, jag *gör* så'nt!).
mitt i "when you say nothing at all" (en boyzone-låt) så kom tårarna.
HELKNEPIGT...
bara sådär out of the blue, lixom...
Flikkan är fortfarande min första tanke när jag vaknar och min sista tanke innan jag somnar.
hon betyder fortfarande ALLT.
men den akuta smärtan av förälskelse har gått över i plågsam molande kronisk älska.
men det är nog på väg att dö nu, för hon frågar inte längre hur jag mår...
onsdagen den 4:e april 2007 - i min faders hus? nej tack.
häromdagen träffade jag min diakonpolare.
hon var inne i kyrkan och hängde upp tavlor för en utställning som ska finnas i kyrkan under påsken, så jag gick in och hälsade.
skulle jag inte ha gjort, visade det sig.
jag fick nå't som i det närmaste kan beskrivas som en panikattack.
jag är så besviken...
jag är så ledsen...
jag är så JÄBRIGT FÖRBANNAD på "Gud".
så jag fixar inte att träffa honom.
inte nu.
inte än.
TIME-OUT.
hon var inne i kyrkan och hängde upp tavlor för en utställning som ska finnas i kyrkan under påsken, så jag gick in och hälsade.
skulle jag inte ha gjort, visade det sig.
jag fick nå't som i det närmaste kan beskrivas som en panikattack.
jag är så besviken...
jag är så ledsen...
jag är så JÄBRIGT FÖRBANNAD på "Gud".
så jag fixar inte att träffa honom.
inte nu.
inte än.
TIME-OUT.
torsdagen den 29:e mars 2007 - FAAAN
bara så.
måndagen den 26:e mars 2007 - Dagens Låttext
the rose
some say Love, it is a river
that drowns the tender reed
some say Love, it is a razor
that leaves your soul to bleed
some say love, it is a hunger -
an endless aching need
i say Love, it is a flower,
and you it's only seed
it's the heart afraid of breaking,
that never learns to dance
it's the dream afraid of waking,
that never takes a chance
it's the one who won't be taken,
who cannot seem to give
and the soul afraid of dyin',
that never learns to live
when the night has been too lonely,
and the road has been too long,
and you think that love is only
for the lucky and the strong,
just remember in the winter,
far beneath the bitter snows,
lies the seed, that with the sun's Love,
In the spring becomes the rose
some say Love, it is a river
that drowns the tender reed
some say Love, it is a razor
that leaves your soul to bleed
some say love, it is a hunger -
an endless aching need
i say Love, it is a flower,
and you it's only seed
it's the heart afraid of breaking,
that never learns to dance
it's the dream afraid of waking,
that never takes a chance
it's the one who won't be taken,
who cannot seem to give
and the soul afraid of dyin',
that never learns to live
when the night has been too lonely,
and the road has been too long,
and you think that love is only
for the lucky and the strong,
just remember in the winter,
far beneath the bitter snows,
lies the seed, that with the sun's Love,
In the spring becomes the rose
söndagen den 25:e mars 2007 - Dagens Låttext och tankar
patience
just have a little patience
i'm still hurting from a love i lost
i'm feeling your frustration
but any minute all the pain will stop
just hold me close inside your arms tonight
don't be to hard on my emotions
cause i need time
my heart is numb has no feeling
so while i'm still healing
just try and have a little patience
i really wanna start over again
i know you wanna be my salvation
the one that i can always depend
i'll try to be strong believe me
i'm trying to move on
it's complicated but understand me
cause i need time
my heart is numb - has no feeling
so while i'm still healing
just try and have little patience yeah
have a little patience yeah
cause the scars run so deep
it's been hard but i have to believe
have a little patience
have a little patience
whooo cause i
i just need time
my heart is numb - has no feeling
so while i'm still healing
just try and have a little patience
have a little patience
my heart is numb - has no feeling
so while i'm still healing
just try and have a little patience
jösses, en take that-låt... *ryser*
men jag tar ett baby step idag, och jag gråter...
kanske (fast jag tror inte alls på det, orkar inte "act as if..." heller) jag till och med kommer kunna lyssna på peter jöbacks "är det här platsen?" en dag, men just nu går det inte alls...
jag TRODDE verkligen på att den sången handlade om "oss"...
för mig kommer det här alltid vara platsen.
men det kommer nog vara en plats för saknad - ett ställe där man aka jag ställer ner små ljuslyktor och sörjer det som var och det som kunnat bli...
Flikkan frågade mig för länge sedan (allt är iofs relativt - vi har ju inte känt varandra i ett år ens) om jag kommer våga träffa någon jag "träffat" i sajberspäjs irl igen, och jag svarade : "NEJ."
låter patetiskt och självutplånande, säkert, men detta brände mig, och jag vill inte mer.
jag väntade på "Henne", och jag tror inte det kommer fler "Hon".
men jag tar ett baby step idag, och jag gråter...
kanske (fast jag tror inte alls på det, orkar inte "act as if..." heller) jag till och med kommer kunna lyssna på peter jöbacks "är det här platsen?" en dag, men just nu går det inte alls...
jag TRODDE verkligen på att den sången handlade om "oss"...
för mig kommer det här alltid vara platsen.
men det kommer nog vara en plats för saknad - ett ställe där man aka jag ställer ner små ljuslyktor och sörjer det som var och det som kunnat bli...
Flikkan frågade mig för länge sedan (allt är iofs relativt - vi har ju inte känt varandra i ett år ens) om jag kommer våga träffa någon jag "träffat" i sajberspäjs irl igen, och jag svarade : "NEJ."
låter patetiskt och självutplånande, säkert, men detta brände mig, och jag vill inte mer.
jag väntade på "Henne", och jag tror inte det kommer fler "Hon".
lördagen den 24:e mars 2007 - "inatt smidde jag tusen planer. imorse gjorde jag som vanligt."
vaknade vid 02,00-tiden med ångest.
varför är det alltid i mörkret och tyst- och ensamheten som ågren kommer smygande?
där finns aldrig nå'n som håller om och säger åt en att "andas - bara andas!"...
jag fundrade när den värsta ångesten lagt sig på vilket av mina måenden som är värst: att må skit eller inte må alls.
det var länge se'n jag mådde bra.
jag tror faktiskt inte jag minns hur man gör när man gör det...
jag gör ett försök i helgen.
ett allvarligt menat försök.
förmodligen kommer det inte funka denna gången heller...
varför är det alltid i mörkret och tyst- och ensamheten som ågren kommer smygande?
där finns aldrig nå'n som håller om och säger åt en att "andas - bara andas!"...
jag fundrade när den värsta ångesten lagt sig på vilket av mina måenden som är värst: att må skit eller inte må alls.
det var länge se'n jag mådde bra.
jag tror faktiskt inte jag minns hur man gör när man gör det...
jag gör ett försök i helgen.
ett allvarligt menat försök.
förmodligen kommer det inte funka denna gången heller...
fredagen den 23:e mars 2007 - musikterapi
jag har prexis kommit in efter kvällspinken med fyrbeningen.
innan vi gick ut petade jag in några mp3 i min nya fina sony ericsson w300i, och...
om jag inte redan blivit av med mitt hjärta skulle jag falla pladask för luren!
skönt att skingra tankarna med hjälp av musik...
för i alla fall *några* minuter kunde jag låta bli att tänka ledsna tankar under min och fyrbeningens promenad, vilket var *skönt*, för just kvällspromenaderna brukar vara fulla av sorgsna tankar i mörkret...
en av låtarna som jag petade in var denna:
the osmonds - down by the lazy river
fast inte i *denna* version, då, ju...
jösses...
*asg*
och HJÄLP, va' jag förstår att jesu kristi kyrka av sista dagars heliga ("mormonkyrkan") hade åsikter om dessa fina ungdomars avfall från den enda rätta, smala, raka vägen...
*garvar*
annars är Dagens Ljudfil denna: murloc
innan vi gick ut petade jag in några mp3 i min nya fina sony ericsson w300i, och...
om jag inte redan blivit av med mitt hjärta skulle jag falla pladask för luren!
skönt att skingra tankarna med hjälp av musik...
för i alla fall *några* minuter kunde jag låta bli att tänka ledsna tankar under min och fyrbeningens promenad, vilket var *skönt*, för just kvällspromenaderna brukar vara fulla av sorgsna tankar i mörkret...
en av låtarna som jag petade in var denna:
the osmonds - down by the lazy river
fast inte i *denna* version, då, ju...
jösses...
*asg*
och HJÄLP, va' jag förstår att jesu kristi kyrka av sista dagars heliga ("mormonkyrkan") hade åsikter om dessa fina ungdomars avfall från den enda rätta, smala, raka vägen...
*garvar*
annars är Dagens Ljudfil denna: murloc
fredagen den 23:e mars 2007 - amputationstankar
kanske amputation är det enda som hjälper?
kanske jag slipper smärtan då...
kanske det ruttna ("bitterheten"? jag vet inte vad jag ska kalla det...) slutar sprida sig då...
kanske det då finns en möjlighet att rädda resten...
smärtan vid en eventuell amputation kommer vara enorm, men kanske jag kan lära mig acceptera att jag fått nå't annat istället då...
det näst bästa...
jag vet inte...
jag förstår att de flesta av er som läser detta tycker att "men GE sig nå'nång, då, människa - get OVER it!", och jag håller med er: det ÄR patetiskt, och jag trodde aldrig jag skulle reagera och känna så här...
kanske jag slipper smärtan då...
kanske det ruttna ("bitterheten"? jag vet inte vad jag ska kalla det...) slutar sprida sig då...
kanske det då finns en möjlighet att rädda resten...
smärtan vid en eventuell amputation kommer vara enorm, men kanske jag kan lära mig acceptera att jag fått nå't annat istället då...
det näst bästa...
jag vet inte...
jag förstår att de flesta av er som läser detta tycker att "men GE sig nå'nång, då, människa - get OVER it!", och jag håller med er: det ÄR patetiskt, och jag trodde aldrig jag skulle reagera och känna så här...
fredagen den 23:e mars 2007 - fast
det har snart gått ett år, och mina känslor är desamma som då.
jag MÅSTE göra det hon bad mig om, men jag vet inte hur det ska gå till...
hon betyder ALLT...
jag gör VADSOMHELST för henne...
JÄVLA SKIT.
varför vågade jag?
så ont...
jag MÅSTE göra det hon bad mig om, men jag vet inte hur det ska gå till...
hon betyder ALLT...
jag gör VADSOMHELST för henne...
JÄVLA SKIT.
varför vågade jag?
så ont...