söndagen den 27:e november 2005 - telefontankar
nyss pratat med mams på telefon.
jag hade ju bett mams tala om för brorsan att jag inte tänker stå med i dödsannonsen eller gå på begravningen.
mams sade att sara (brorsans fru) sagt att hon *förstår* varför jag inte tänker göra varken det ena eller det andra...
mams talade även om att brorsan tidigare sagt att han nog inte ville att jag skulle göra varken det ena eller det andra heller...
skulle känna mig som en *hycklare* om jag gjorde det, eftersom alla som känner / kände oss (när vi var en "familj") *VET* att jag inte alls "kompade" med farsan...
*MILT* uttryckt - en sällsynt attack av diplomati, kanske?
*fnissar*
jag hade ju bett mams tala om för brorsan att jag inte tänker stå med i dödsannonsen eller gå på begravningen.
mams sade att sara (brorsans fru) sagt att hon *förstår* varför jag inte tänker göra varken det ena eller det andra...
mams talade även om att brorsan tidigare sagt att han nog inte ville att jag skulle göra varken det ena eller det andra heller...
skulle känna mig som en *hycklare* om jag gjorde det, eftersom alla som känner / kände oss (när vi var en "familj") *VET* att jag inte alls "kompade" med farsan...
*MILT* uttryckt - en sällsynt attack av diplomati, kanske?
*fnissar*
lördagen den 26:e november 2005 - nelly fyller fem! *ler brett*
idag fyller min äldsta brorsdotter nelly fem år!
*hurrar och spelar en fanfar på min fina röda kazoo*
kunde ju ha fått en finare födelsedag, då, vännen...
farfar dog i torsdags, men han är i himlen nu, gumman, och vakar över Dig och hanna (lillasyster) och mamma och pappa...
jag är så *GLAD* och så *STOLT* över att vara Din faster och dopfadder (tillsammans med moster anne, ju! *ler brett*), och det är en gåva att få vara den som visar Dig hur *underbart* det är att *läsa*...
*hurrar och spelar en fanfar på min fina röda kazoo*
kunde ju ha fått en finare födelsedag, då, vännen...
farfar dog i torsdags, men han är i himlen nu, gumman, och vakar över Dig och hanna (lillasyster) och mamma och pappa...
jag är så *GLAD* och så *STOLT* över att vara Din faster och dopfadder (tillsammans med moster anne, ju! *ler brett*), och det är en gåva att få vara den som visar Dig hur *underbart* det är att *läsa*...
torsdagen den 24:e november 2005 -
jaha...
ojojoj...
för ungefär femton minuter sedan ringde min mams och talade om att farsan dog idag....
trodde *INTE* jag skulle känna så här, jag, då...
ojojoj...
för ungefär femton minuter sedan ringde min mams och talade om att farsan dog idag....
trodde *INTE* jag skulle känna så här, jag, då...
onsdagen den 23:e november 2005 - same, same but same?
vaknade upp till ännu en dag av påtvingad "pseudo-förtidspensionering"...
"samma, samma, samma..." känns det som, men plötsligt kommer jag att tänka på nå't jag läst nå'nstans nå'n gång:
en man gick till en psykiater (var ju i usa, det här då, ju - här i sverige kan man ju inte stövla in till en psykiater hursomhelst, eftersom väntetiderna är GRYMlånga och listan över psykiatriker GRYMkort...*flinar*), eftersom han var deprimerad och tyckte att allt var grått och trist.
psykiatern sade åt honom att gå ut och sätta sig i gräset i parken utanför sjukhuset, och inte komma tillbaka förrän han hade hittat två grässtrån som var identiskt lika...
att se det unika med allting är nå't jag har svårt med men gärna vill lära mig...
"samma, samma, samma..." känns det som, men plötsligt kommer jag att tänka på nå't jag läst nå'nstans nå'n gång:
en man gick till en psykiater (var ju i usa, det här då, ju - här i sverige kan man ju inte stövla in till en psykiater hursomhelst, eftersom väntetiderna är GRYMlånga och listan över psykiatriker GRYMkort...*flinar*), eftersom han var deprimerad och tyckte att allt var grått och trist.
psykiatern sade åt honom att gå ut och sätta sig i gräset i parken utanför sjukhuset, och inte komma tillbaka förrän han hade hittat två grässtrån som var identiskt lika...
att se det unika med allting är nå't jag har svårt med men gärna vill lära mig...
måndagen den 21:a november 2005 - *alltid* sanning eller *alltid* lögn?
från tankar om "diplomati" är ju steget till funderingar på "sanning" respektive "lögn" inte särskilt långt...
jag har en längre tid funderat på huruvida det vore "bättre" om alla människor *alltid* talade sanning eller om alla människor *alltid* ljög...
de här funderingarna har väckts främst genom att jag gång på gång (främst i kontakten med de människor som är satta att hjälpa människor med någon form av funktionshinder) tvingats konstatera att min oförmåga att tala / förstå "byråkratiska" förmodligen är mitt *största* funktionshinder...
i alla fall:
när jag har diskuterat frågan om alltid sanning eller alltid lögn med människor, så har alla utan undantag svarat att det *naturligtvis* vore bäst om alla alltid talade sanning.
det tycker / tror ju inte *jag*, då...
anledningen till att jag inte tycker / tror det är att jag så gott som dagligen upptäcker att det finns "sanning" människor inte vill höra...
många av oss som har autismspektrum är så kallade paragrafryttare och besserwissrar.
förmodligen på grund av att vi inte instinktivt begriper oss på våra medmänniskor eller vår omvärld -
människor och omvärlden är dynamiska "företeelser" i ständig förändring, och därför svåra att få grepp om / begripa sig på...
nedskrivna regler och lagar är *greppbara*, *påtagliga*...
jag har en längre tid funderat på huruvida det vore "bättre" om alla människor *alltid* talade sanning eller om alla människor *alltid* ljög...
de här funderingarna har väckts främst genom att jag gång på gång (främst i kontakten med de människor som är satta att hjälpa människor med någon form av funktionshinder) tvingats konstatera att min oförmåga att tala / förstå "byråkratiska" förmodligen är mitt *största* funktionshinder...
i alla fall:
när jag har diskuterat frågan om alltid sanning eller alltid lögn med människor, så har alla utan undantag svarat att det *naturligtvis* vore bäst om alla alltid talade sanning.
det tycker / tror ju inte *jag*, då...
många av oss som har autismspektrum är så kallade paragrafryttare och besserwissrar.
förmodligen på grund av att vi inte instinktivt begriper oss på våra medmänniskor eller vår omvärld -
människor och omvärlden är dynamiska "företeelser" i ständig förändring, och därför svåra att få grepp om / begripa sig på...
nedskrivna regler och lagar är *greppbara*, *påtagliga*...
lördagen den 19:e november 2005 - efterlyser boken
diplomati...
enligt svenska akademiens ordbok (som finns på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/index.html) är en av detta ords betydelser denna:
"uppträdande som erinrar om det som brukas af statens underhandlare l. diplomatiska organ; vanl. med starkt betonande af den brist på öppenhet o. ärlighet som är (l. anses vara) utmärkande därför; ofta mer l. mindre eufemistiskt för: bakslug beräkning, förande bakom ljuset o. d."
jomenvisst.
inte alls min *"grej"*, diplomati, då, nej...
förmodligen är min i det närmaste *totala* brist på diplomati ett av de "autistiska drag" som det står om i min neuropsykiatriska diagnos...
kan lixom inte begripa *vitsen* med att vara "diplomatisk", jag, då...
eller rättare sagt: jag *kan* förstå att man *"tjänar"* på att vara "diplomatisk" - det är "bara" det att jag inte *fixar* det...
enligt svenska akademiens ordbok (som finns på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/index.html) är en av detta ords betydelser denna:
"uppträdande som erinrar om det som brukas af statens underhandlare l. diplomatiska organ; vanl. med starkt betonande af den brist på öppenhet o. ärlighet som är (l. anses vara) utmärkande därför; ofta mer l. mindre eufemistiskt för: bakslug beräkning, förande bakom ljuset o. d."
jomenvisst.
inte alls min *"grej"*, diplomati, då, nej...
förmodligen är min i det närmaste *totala* brist på diplomati ett av de "autistiska drag" som det står om i min neuropsykiatriska diagnos...
kan lixom inte begripa *vitsen* med att vara "diplomatisk", jag, då...
eller rättare sagt: jag *kan* förstå att man *"tjänar"* på att vara "diplomatisk" - det är "bara" det att jag inte *fixar* det...
fredagen den 18:e november 2005 - försäkringskassan
vaknade strax före 06.00 imorse - med ÅNGEST...
fick igår ett mäjl från min handläggare på försäkringskassan:
fick igår ett mäjl från min handläggare på försäkringskassan:
"Hej
Jag har fått in ett läkarutlåtande från din läkare där det står att din arbetsförmåga bedöms helt nedsatt i minst två år. Försäkringsläkaren har tittat på ärendet och bedömt att din arbetsförmåga är helt nedsatt enligt de medicinska underlag som finns. Detta innebär att jag kommer att lägga förslag om utbyte till hel sjukersättning.
Jag kommer att skriva en Prememoria med förslag om utbyte till hel sjukersättning. Jag kan idag inte säga exakt när ärendet kommer att gå upp i Socialförsäkringsnämden men du kommer att bli kommunicerad och i kommuniceringen står det vilket datum ärendet går upp samt hur lång tid du har på dig att inkomma med synpunkter.
Har du några frågor är du välkommen att höra av dig till mig via telefon eller mail"
jo. jag *hade* ju några frågor, då:
jo. jag *hade* ju några frågor, då:
"några frågor:
va' i HELVETE håller ni på med???
vad EXAKT är det du ska 'samordna'???
hur kan ni sova om nätterna???
varför är det så jävla svårt för alla som är satta att hjälpa människor i min situation att fatta att jag HAR arbetsförmåga OM jag får HJÄLP med det som är SVÅRT för mig???
om jag vore syn- eller hörselskadad skulle alla jävlar bli involverade i min rehabilitering genom att svarva blindkäppar respektive installera hörslingor överallt där jag skulle vistas...
jag tänker ALDRIG ge mig, och jag vill att du ska veta att jag kommer att anmäla försäkringskassan i gävleborg till ho för diskriminering."
jag *inser* ju att mäjl som detta (*mitt* mäjl, alltså) inte direkt *"hjälper till"* att övertyga myndighetspersoner om att jag och andra människor med autismspektrum faktiskt *är* intelligenta, tänkande människor...
det *största* problemet för de flesta av oss som har autismspektrum är att vi inte fattat *"grejen"* med "diplomati"...
jag *inser* ju att mäjl som detta (*mitt* mäjl, alltså) inte direkt *"hjälper till"* att övertyga myndighetspersoner om att jag och andra människor med autismspektrum faktiskt *är* intelligenta, tänkande människor...
det *största* problemet för de flesta av oss som har autismspektrum är att vi inte fattat *"grejen"* med "diplomati"...
onsdagen den 16:e november 2005 - eva dahlgren
ja, så kom hon då. *äntligen*. eva d - rockpoeten med stort G (som i "Gudinna")...
inte till *hudiksvall*, då, ju, såklart, utan jag var tvungen att återvända till staden jag flydde: sundsvall.
konserten var ju (*"såklart"*) *GRYMbra*!
(ska iofs *mycket* till innan eva d är nå't annat än *GRYMbra*, men...)
konserten fick mig att tänka tillbaka...
*intar en skådespelaraktig pose och låter omvärlden försvinna i ett rosa töcken*
vilka låtar män'skan skrivit!
*impernerad*
jag har varit henne trogen se'n lpn (för det *fanns* ju så'na. förut. på den gamla goda tiden. plattor med omslag som man [*jag*] faktiskt ibland *sniffade* lite på, för att de doftade så ljuvligt... *ler generat*) "ung och stolt".
jag satt på mitt rum och *ylade* ikapp med eva d när hon sjöng "ä-ä-ä-älska me-e-e-ej...", och jag *grät* för att ingen (inte ens / allra minst jag själv) förstod "den unga mumriks lidanden"...
på den tiden begrep jag ju inte *vad* det var som gjorde att jag kände mig så vilsen, annorlunda och malplacerad (konstigt nog har det ju efter att jag begrep det blivit så att jag inte längre känner mig så väldigt vilsen, annorlunda och malplacerad), men eva ds låtar / texter *"talade"* till mig, och gav mig ord som (åtminstone för stunden) gjorde livet i alla fall *uthärdligt*...
lpn "fria världen 1.989" släpptes vid *precis* rätt tidpunkt i mitt liv, och *en* av låtarna på den plattan träffade mig rakt i hjärtat, och kom att för evigt (åtminstone utgår jag ifrån att inget kommer att ändra på detta) bli "ledmotivet" i mitt liv...
"ängeln i rummet" är den av eva ds låtar jag "älskar" *mest*...
jag mådde GRYMkasst psykiskt när "fria världen 1.989" släpptes.
det hela (även kallat "mitt liv") kapsejsade till slut, och mumrik hamnade på "psyket"...
jag hade en biljett till eva ds konsert i "tonhallen" (detta var på den gamla onda tiden, då jag fortfarande bodde i sundsvall) dagen efter jag hamnade på "hispan" (fast så kanske det bara heter om det är ett mentalsjukhus man checkar in på? *funderar*), men sjukhuspersonalen bara skrattade rått åt mig när jag sade att jag skulle gå på den konserten - *jag*, som inte ens fick gå ensam till sjukhuskiosken (förmodligen trodde de att jag skulle försöka skära upp handlederna på nå'n av tidningarna därifrån)!
det hela slutade i alla fall med att jag faktiskt *fick* åka iväg och se eva d (jag lyckades övertyga personalen om att det var ett "friskhetstecken" hos mig att jag faktiskt såg fram emot konserten - när man lider av depression ser man ju som regel inte fram emot så värst mycket...), och jag satt i "tonhallen" och *grät* när eva d sjöng "ängeln i rummet" - bara för *mig*, kändes det som!
sparka mig på smalbenet, nå'n som bestämmer, men här kommer texten till denna *underbara* låt::
inte till *hudiksvall*, då, ju, såklart, utan jag var tvungen att återvända till staden jag flydde: sundsvall.
konserten var ju (*"såklart"*) *GRYMbra*!
(ska iofs *mycket* till innan eva d är nå't annat än *GRYMbra*, men...)
konserten fick mig att tänka tillbaka...
*intar en skådespelaraktig pose och låter omvärlden försvinna i ett rosa töcken*
vilka låtar män'skan skrivit!
*impernerad*
jag har varit henne trogen se'n lpn (för det *fanns* ju så'na. förut. på den gamla goda tiden. plattor med omslag som man [*jag*] faktiskt ibland *sniffade* lite på, för att de doftade så ljuvligt... *ler generat*) "ung och stolt".
jag satt på mitt rum och *ylade* ikapp med eva d när hon sjöng "ä-ä-ä-älska me-e-e-ej...", och jag *grät* för att ingen (inte ens / allra minst jag själv) förstod "den unga mumriks lidanden"...
på den tiden begrep jag ju inte *vad* det var som gjorde att jag kände mig så vilsen, annorlunda och malplacerad (konstigt nog har det ju efter att jag begrep det blivit så att jag inte längre känner mig så väldigt vilsen, annorlunda och malplacerad), men eva ds låtar / texter *"talade"* till mig, och gav mig ord som (åtminstone för stunden) gjorde livet i alla fall *uthärdligt*...
lpn "fria världen 1.989" släpptes vid *precis* rätt tidpunkt i mitt liv, och *en* av låtarna på den plattan träffade mig rakt i hjärtat, och kom att för evigt (åtminstone utgår jag ifrån att inget kommer att ändra på detta) bli "ledmotivet" i mitt liv...
"ängeln i rummet" är den av eva ds låtar jag "älskar" *mest*...
jag mådde GRYMkasst psykiskt när "fria världen 1.989" släpptes.
det hela (även kallat "mitt liv") kapsejsade till slut, och mumrik hamnade på "psyket"...
jag hade en biljett till eva ds konsert i "tonhallen" (detta var på den gamla onda tiden, då jag fortfarande bodde i sundsvall) dagen efter jag hamnade på "hispan" (fast så kanske det bara heter om det är ett mentalsjukhus man checkar in på? *funderar*), men sjukhuspersonalen bara skrattade rått åt mig när jag sade att jag skulle gå på den konserten - *jag*, som inte ens fick gå ensam till sjukhuskiosken (förmodligen trodde de att jag skulle försöka skära upp handlederna på nå'n av tidningarna därifrån)!
det hela slutade i alla fall med att jag faktiskt *fick* åka iväg och se eva d (jag lyckades övertyga personalen om att det var ett "friskhetstecken" hos mig att jag faktiskt såg fram emot konserten - när man lider av depression ser man ju som regel inte fram emot så värst mycket...), och jag satt i "tonhallen" och *grät* när eva d sjöng "ängeln i rummet" - bara för *mig*, kändes det som!
sparka mig på smalbenet, nå'n som bestämmer, men här kommer texten till denna *underbara* låt::
det bor en ängel i mitt rum
hon har sitt bo ovanför mitt huvud
hon gör mig lugn
och hon viskar till mig
allt det jag säger Dig
det bor en annan i min kropp
hon har den vackraste av själar
hon är kärlek och hopp
och hon berättar för Dig
hur mycket jag älskar Dig
det bor en ande vid min fot
som blåser värme över huden
det kittlar och Du såg att jag log
men när hon andas på mig
är det för att Du ska komma
och värma Dig
här är jag med allt det andra
som gör en människa hel
och jag hoppas
jag hoppas
att Du orkar
och att ängeln i rummet
det är henne Du ser
hon har sitt bo ovanför mitt huvud
hon gör mig lugn
och hon viskar till mig
allt det jag säger Dig
det bor en annan i min kropp
hon har den vackraste av själar
hon är kärlek och hopp
och hon berättar för Dig
hur mycket jag älskar Dig
det bor en ande vid min fot
som blåser värme över huden
det kittlar och Du såg att jag log
men när hon andas på mig
är det för att Du ska komma
och värma Dig
här är jag med allt det andra
som gör en människa hel
och jag hoppas
jag hoppas
att Du orkar
och att ängeln i rummet
det är henne Du ser
tisdagen den 15:e november 2005 - autismspektrum och jag
det är snart fyra år sedan jag fick den neuropsykiatriska diagnosen "adhd och damp med autistiska drag"...
*bannat* skönt men samtidigt *bannat* hemskt att få det bekräftat som min mams och jag *"vetat"* hela mitt liv: det är *"nå't"* som "inte stämmer" / "är fel" med mig...
jag vandrade runt odiagnostiserad inom vuxenpsykiatrin från det jag var 18 till dess jag fyllt 33, men inte *en* enda gång under de åren tänkte någon (förutom mams och jag, då) tanken att det *inte* var nå't *psykiskt* fel som var trasigt med mig...
visserligen skickades jag för "mbd-utredning" när jag var 10 år, men den utredningen resulterade inte i nå'nting, förutom ett "observandum" i en journal: "10-årig flicka som på eget initiativ läser sundsvalls tidning varje morgon."...
förmodligen var det så att det endast var "bråkstakarna" - de störiga killarna - som "fastnade" i mbd-fållan; tysta, "osynliga" flickor *"försvann"* lixom...
nåväl.
jag fortsatte alltså min vandring fram genom livet, och misstänker att de flesta "psykmänniskor" jag så småningom (i vuxen ålder) kom i kontakt med i smyg diagnostiserade mig såsom lidandes av "reaktiv depression pga taskig barndom"...
tydligen var det som krävdes att jag flyttade från sundsvall...
eftersom jag vid 32 års ålder hunnit övertalas att börja knapra "fontex" (svenskt namn för "prozac"), så flyttades jag över till vuxenpsyk här i hudiksvall när jag flyttade hit i augusti 1999.
jag hann visserligen "slita ut" en "samtalskontakt" på vuxenpsyk här i sta'n oxå, men *sedan* hamnade jag hos den människa som insåg att det måste vara *nå't annat* / nå't *mer* än "bara" *psykiskt*...
hon skickade mig på neuropsykiatrisk utredning, och jag fick så småningom träffa en barnpsykolog (som då var den enda som hade utbildning för att genomföra neuropsykiatriska testningar).
vi träffades två gånger för "samtal" (för att jag sedan skulle känna mig "trygg i testsituationen" *fnissar*), och i slutet av det andra "samtalet" sade psykologen något som kom att bli starten på nå't *alldeles* nytt:
"det här är inget psykiskt - jag skulle inte bli förvånad om det här till slut landar i en adhd- / damp- / aspergerdiagnos...
tiden stannade upp - alla klockor smälte.
tårar
tårar
tårar
SORG
ILSKA
UPPRÄTTELSE
vi satte alltså igång med de olika testerna.
en neuropsykiatrisk utredning är ingenting för *veklingar*, kan jag tala om!
speciellt inte om personen som testas är en människa med *GRYMstor* prestationsångest...
efter varje testtillfälle var jag *helt* slut - tog bussen hem och stapplade isäng för att sova i tre-fyra timmar innan jag kunde börja fungera någorlunda normalt igen...
hade jag vetat att det skulle vara så jobbigt, så hade jag *krävt* att få bli sjukskriven, för att genomgå en neuropsykiatrisk utredning samtidigt som man jobbar eller (som jag) går en utbildning är *TUFFT*...
en neuropsykiatrisk utredning består av många olika delar. jag träffade en läkare (psykiater) flera gånger, men bortsett från att jag rätt omgående konstaterade att hon (läkaren, alltså) var en så'n läkare som *jag* förmodligen skulle vara om - *oerhört* intresserad och fascinerad av *"fallet"* / den *kliniska* bilden av patienten, men med ett *urkasst* "bedside manner", så gav den kontakten mig inte särskilt mycket (fast det var väl iofs inte *det* som var meningen med våra träffar heller...*flinar*)...
*test-delen* av utredningen var desto mer intressant, då, ju...
intelligenstest (jag var *livrädd* att testet skulle visa att jag inte var en särskilt begåvad människa! *ler generat*), olika minnestester (för att testa närminne respektive långtidsminne), logiktester, "sunt förnuft"-tester, tester av den verbala förmågan, avkodningstester,
måndagen den 14:e november 2005 - varför just
jag funderar ibland på varför jag valt att kalla mig just "snusmumriken" on-line...
har kommit fram till att det förmodligen inte är *jag* som valt "snusmumriken" - det är snarare så att det är "snusmumriken" som valt *mig*...
med det menar jag att jag fram till det ögonblick då jag knappade in bokstavskombinationen s-n-u-s-m-u-m-r-i-k-e-n i rutan för "nick" på tjejchatten på rfsl.se inte hade någon speciell relation till just denna litterära figur (som ju får liv genom tove janssons författarskap)...
"snusmumriken" föddes inne på rfsls tjejchatt i sensomras.
*länge* satt hon mest inne i sitt röda tält ("snacka rött" är en annan benämning på att "privata"), och lixom levde ett parallell-liv med resten av chattmedborgarna.
endast vid sällsynta tillfällen vågade hon sig ut ur tältet för att prata med nå'n, och endast vid *ännu mer* sällsynta tillfällen vågade sig någon av de andra chattmedborgarna in i mumriks röda tält...
den som vågade sig in i tältet blev bjuden på te (mumrik har en mängd olika [koffeinfria] tesorter i ränseln som står i ena hörnet av tältet), och för det mesta upptäckte personen att mumrik kanske faktiskt inte är så "galen" som hon (vid första mötet) verkar...
har kommit fram till att det förmodligen inte är *jag* som valt "snusmumriken" - det är snarare så att det är "snusmumriken" som valt *mig*...
med det menar jag att jag fram till det ögonblick då jag knappade in bokstavskombinationen s-n-u-s-m-u-m-r-i-k-e-n i rutan för "nick" på tjejchatten på rfsl.se inte hade någon speciell relation till just denna litterära figur (som ju får liv genom tove janssons författarskap)...
"snusmumriken" föddes inne på rfsls tjejchatt i sensomras.
*länge* satt hon mest inne i sitt röda tält ("snacka rött" är en annan benämning på att "privata"), och lixom levde ett parallell-liv med resten av chattmedborgarna.
endast vid sällsynta tillfällen vågade hon sig ut ur tältet för att prata med nå'n, och endast vid *ännu mer* sällsynta tillfällen vågade sig någon av de andra chattmedborgarna in i mumriks röda tält...
den som vågade sig in i tältet blev bjuden på te (mumrik har en mängd olika [koffeinfria] tesorter i ränseln som står i ena hörnet av tältet), och för det mesta upptäckte personen att mumrik kanske faktiskt inte är så "galen" som hon (vid första mötet) verkar...
visst; mumrik gjorde (och *gör* fortfarande ibland) en hel del "konstiga" / oväntade saker:
- lufsar
- fram till chattmedborgare hon lärt känna, och kramar om dem
- fram och ristar in streck på utkastningstapetvåder (mer om detta senare)
- in i tältet för att göra upp eld för att koka på tevatten / mat
- fram till chattmedborgare hon lärt känna, och kramar om dem
- sveper in sig i den kycklinggula fleecefilten (ikea:)
- spelar kazoo
- står för musiken inne på chatten när musikministern inte är inloggad
- skrapar med foten i chattgruset
- bankar med huvudet i betongväggen inne i tältet
"stammisarna" på chatten fattade till slut att mumrik inte är *galen* utan "bara" lite...hmmm...*funderar*... *"speciell"*...
söndagen den 13:e november 2005 - sajberrelationer
snubblade inte isäng förrän efter 05.00-tiden imorse - msnade med en sajbervän!
fascinerande hur man ibland "träffar" en människa som man verkligen *får kontakt med* - som det känns som man känt *alltid*, fast man alldeles nyss "träffats"...
iofs gäller detta ju inte bara on-line-människor - har träffat några få irl-människor som det varit så med oxå...
händer ju inte *ofta*, så'nt, men *när* det händer, så är det *häftigt*!
*ler brett*
idag beslutar jag mig än en gång (jaja - "köttet är villigt, men anden svag...") för att *släppa* Henne (min sajberkärlek), eftersom hon envisas med att inte vilja ha mig...
*suckar tungt. tänder ljuset i ljuslyktan och ber en bön om att Hon inte ska bli illagjord*
chattade tidigare idag på rfsl.se med j - en annan sajbervän, som jag känt *"alltid"*...
vi pratar om *allt* (jodå - mumrik har ett brett register när det gäller diskussionsämnen! *flinar*), men idag blev det "ensamhet"...
jag tog mod till mig och frågade om jag fick ringa henne. blev till slut så att *hon* ringde *mig* (nå't abonnemangstekniskt *fnissar*)...
spännande att höra rösten på nå'n som man tidigare "bara" chattat med och sett jpg på, ju!
*ler*
funderar *starkt* på att ge mig själv en resa till kungl. hufvudstaden i födelsedagspresent - för att hälsa på j!
jag har bett henne vara min "homofadder" i stockholm - mumrik har ju *urkasst* lokalsinne, och skulle *säkert* tappa bort sig i hbt-vimlet i stora staden...
för att inte tala om hur *naiv* och *godtrogen* mumrik är, då...
min sajbervän syntium skriver oxå...
här en länk till "the sea" - en vacker dikt hon skrivit:
http://www.fictionpress.com/read.php?storyid=2049484
fascinerande hur man ibland "träffar" en människa som man verkligen *får kontakt med* - som det känns som man känt *alltid*, fast man alldeles nyss "träffats"...
iofs gäller detta ju inte bara on-line-människor - har träffat några få irl-människor som det varit så med oxå...
händer ju inte *ofta*, så'nt, men *när* det händer, så är det *häftigt*!
*ler brett*
idag beslutar jag mig än en gång (jaja - "köttet är villigt, men anden svag...") för att *släppa* Henne (min sajberkärlek), eftersom hon envisas med att inte vilja ha mig...
*suckar tungt. tänder ljuset i ljuslyktan och ber en bön om att Hon inte ska bli illagjord*
chattade tidigare idag på rfsl.se med j - en annan sajbervän, som jag känt *"alltid"*...
vi pratar om *allt* (jodå - mumrik har ett brett register när det gäller diskussionsämnen! *flinar*), men idag blev det "ensamhet"...
jag tog mod till mig och frågade om jag fick ringa henne. blev till slut så att *hon* ringde *mig* (nå't abonnemangstekniskt *fnissar*)...
spännande att höra rösten på nå'n som man tidigare "bara" chattat med och sett jpg på, ju!
*ler*
funderar *starkt* på att ge mig själv en resa till kungl. hufvudstaden i födelsedagspresent - för att hälsa på j!
jag har bett henne vara min "homofadder" i stockholm - mumrik har ju *urkasst* lokalsinne, och skulle *säkert* tappa bort sig i hbt-vimlet i stora staden...
för att inte tala om hur *naiv* och *godtrogen* mumrik är, då...
min sajbervän syntium skriver oxå...
här en länk till "the sea" - en vacker dikt hon skrivit:
http://www.fictionpress.com/read.php?storyid=2049484
fredagen den 11:e november 2005 - det svenska språket?
faktum är att jag kan reta upp mig nå't så alldeles *bannat* på nå't jag läst att jag inte kan tänka på nå't annat innan jag retat upp mig klart...
OBS! jag pratar nu inte alls om människor som har läs- och / eller skrivsvårigheter / dyslexi. min bästa kompis lotta har svår dyslexi, och jag retar *aldrig* upp mig på det *hon* skriver...
det jag blir *"galen"* på / förundras över är hur en (förmodat) professionell skrivare kan vilja / kunna lämna ifrån sig något som skall gå i tryck och läsas av en större grupp människor utan att först korrläsa *flera* gånger samt korrigera eventuella grammatik- och stavningsfel...
att det sedan inte är alla som har "språkkänsla" / sinne för språkstil och / eller -nivå är jag såklart medveten om, men jag tycker ändå att det är *oproffsigt*...
det som gör mig allra mest förundrad är hur myndigheter och företag som (förmodligen) betalar *bra* för att få hjälp med språket som används i tidningar, tidskrifter, broschyrer samt annat tryckt / publicerat material kan göra detta utan att först göra klart för den "professionella" skrivaren vilken målgruppen är...
måste vara *aningen* pinsamt att tvingas konstatera att den text som man betalat dyrt för innehåller en massa felaktigheter...
är texten dessutom (som oftast är fallet när det gäller biltillverkares trycksaker) tryckt på ett glansigt, påkostat papper, blir den (tragi)komiska effekten *enorm*...
*ler lyckligt*
att det sedan inte är alla som har "språkkänsla" / sinne för språkstil och / eller -nivå är jag såklart medveten om, men jag tycker ändå att det är *oproffsigt*...
det som gör mig allra mest förundrad är hur myndigheter och företag som (förmodligen) betalar *bra* för att få hjälp med språket som används i tidningar, tidskrifter, broschyrer samt annat tryckt / publicerat material kan göra detta utan att först göra klart för den "professionella" skrivaren vilken målgruppen är...
måste vara *aningen* pinsamt att tvingas konstatera att den text som man betalat dyrt för innehåller en massa felaktigheter...
är texten dessutom (som oftast är fallet när det gäller biltillverkares trycksaker) tryckt på ett glansigt, påkostat papper, blir den (tragi)komiska effekten *enorm*...
*ler lyckligt*
just nu är jag mest "anti-imponerad" av sveriges riksbanks lilla upplysningsskrift om vilka sedlar och mynt som blir ogiltiga vid årsskiftet.
denna lilla åttasidiga skrift är väl *egentligen* rätt okej (det vill säga: den tjänar sitt syfte - att upplysa om vilka mynt och sedlar som vid midnatt den 31:a december 2005 blir ogiltiga som betalningsmedel), men framsidan på skriften är *tragisk*...
"från årsskiftet blir vissa äldre sedlar och mynt ogiltiga. kolla vilka!" står det med svarta stora bokstäver, och vid första anblicken / genomläsningen ser det väl bra ut, men...
heter det inte "*vid* årsskiftet blir..."???
och: *"får"* / ska / bör man verkligen använda ordet "kolla" i en text utgiven av sveriges riksbank???
fredagen den 11:e november 2005 - reality check
reality check:
- 37 år - 38 en vecka före julafton
- "pseudo-förtidspensionerad"
- underlängd
- av kvinna okysst, trots att jag kom ut som homosexuell för över 10 år sedan
- enligt pensionsparsbeskedet värd mer som död än som levande
- messerschmitt / besserwisser in absurdum när det gäller språk
- sudoku-fantast (nybliven sådan, efter att poletten *äntligen* trillat ner!;-)
- hundägd
- aktiv kristen, men bojkottar de kyrkaktiviteter där kyrkoherden i "min" församling finns med, eftersom karl'n tillhör dem som skrivit på protestlistan (jag ber varje morgon och varje kväll att hans dotter ska växa upp och inse att hon är lesbisk och sedan börja läsa teologi - karl'n är ju *"såklart"* kvinnoprästmotståndare oxå...*suckar tungt*)...
fredagen den 11:e november 2005 - bloggpremiär! *ler brett*
välkommen till mumriks blogg!
"jag bloggar, alltså finns jag..."
efter att under flera månader ha försökt sprida mina "klokskaper" via tjejchatten på rfsl.se, så känner jag mig nu redo för att i alla fall *försöka* blogga...
*önskar mig själv "lycka till!", och skålar i fun light starfruit*
*funderar på om jag ska "innehållsdeklarera" bloggen. kommer till slut fram till att den nog kommer att innehållsdeklarera sig själv allteftersom...*