fredagen den 27:e april 2007 - Dagens Marianne
"thinking that one special person is going to save us
tempts us to load an awful lot of emotional pressure on whoever comes along
that we think might fit the bill."
(marianne williamson: "a return to Love")
tempts us to load an awful lot of emotional pressure on whoever comes along
that we think might fit the bill."
(marianne williamson: "a return to Love")
jo.
förlåt för det.
förlåt för det.
fredagen den 27:e april 2007 - vaken men drömmer mardrömmar
det finns kanske ingen annan, men den här finns inte och fanns förmodligen aldrig heller, mer än som ett hopp.
there. i've said it.
vad gör jag nu?
hoppet fick mig att kunna koppla bort det som är sanningen:
jag HATAR.
jag har ONT.
jag vill inte leva, för jag är redan död.
mitt liv har absolut NOLL värde.
jag mår SKIT, hör ni det?
allt jag vill är att bli hållen och få gråta.
ingen behöver säga att allt kommer att bli bra, för jag behöver inga fler lögner...
torsten behöver stesolid inför sista april-fyrverkerierna och -smällarna, men jag vågar inte ringa veterinären och be om ett recept, för jag vågar inte ha tabletterna här nu.
vad gör jag nu???
there. i've said it.
vad gör jag nu?
hoppet fick mig att kunna koppla bort det som är sanningen:
jag HATAR.
jag har ONT.
jag vill inte leva, för jag är redan död.
mitt liv har absolut NOLL värde.
jag mår SKIT, hör ni det?
allt jag vill är att bli hållen och få gråta.
ingen behöver säga att allt kommer att bli bra, för jag behöver inga fler lögner...
torsten behöver stesolid inför sista april-fyrverkerierna och -smällarna, men jag vågar inte ringa veterinären och be om ett recept, för jag vågar inte ha tabletterna här nu.
vad gör jag nu???
torsdagen den 26:e april 2007 - framsteg?
idag tog det några sekunder.
tisdagen den 24:e april 2007 - stängt
det är vår.
STÄNGT.
STÄNGT.
tisdagen den 24:e april 2007 - Dagens Djupa Tanke
"though we travel the world over
to find the beautiful
we must carry it with us
or we find it not."
(ralph waldo emerson)
to find the beautiful
we must carry it with us
or we find it not."
(ralph waldo emerson)
lördagen den 21:a april 2007 - *läser, gråter, "ber", försöker*
"if i'm convinced that i'm not good enough, i will have a difficult time accepting someone into my life who thinks i am. it's the groucho marx syndrome of not wanting to like anyone who would want me in their club. the only way i can accept someone's finding me wonderful, is if i find myself wonderful. but to the ego, self-acceptance is death.
this is why we're attracted to people who don't want us. we know they're not into it from the gate. we pretend to be surprised later when we find ourselves betrayed and they leave after an intense but fairly short stay. they fit perfectly into our ego's plan: i will not be loved. the reason that nice, available people seem boring to us is because they bust us. the ego equates emotional danger with excitement, and claims that the nice, available person isn't dangerous enough.
the irony is that the opposite is true: available people are the ones who *are* dangerous, because they confront us with the possibility of real intimacy. they might actually hang around long enough to get to know us. they could melt our defenses, not through violence but through Love. this is what the ego doesn't want us to see. available people are frightening."
(marianne williamson: "a return to Love")
det slog mig häromkvällen: Flikkan är inte the one that got away. det är *jag* som är det...
this is why we're attracted to people who don't want us. we know they're not into it from the gate. we pretend to be surprised later when we find ourselves betrayed and they leave after an intense but fairly short stay. they fit perfectly into our ego's plan: i will not be loved. the reason that nice, available people seem boring to us is because they bust us. the ego equates emotional danger with excitement, and claims that the nice, available person isn't dangerous enough.
the irony is that the opposite is true: available people are the ones who *are* dangerous, because they confront us with the possibility of real intimacy. they might actually hang around long enough to get to know us. they could melt our defenses, not through violence but through Love. this is what the ego doesn't want us to see. available people are frightening."
(marianne williamson: "a return to Love")
det slog mig häromkvällen: Flikkan är inte the one that got away. det är *jag* som är det...
torsdagen den 19:e april 2007 - lite av varje
först:
svensk kassaservice BORDE heta "svensk kassa service".
HELT vansinnigt att det ska kosta 135 pengar att skicka pengar till någon via postanvisning.
det kostar 90 pengar att skicka dem, och sedan kostar det den person som ska hämta ut dem 45 pengar att göra det.
SJUKT!
sedan:
jag fixade flera "lugna favoriter", som till exempel r.e.m:s "everybody hurts", savage gardens "truly, madly, deeply" och joe cocker & jennifer warnes "up where we belong", men när de spelade den där låten som jag bara hört en liten snutt av och som jag inte vet varken vad den heter eller vem som sjunger (selma? signe? sonja? nå'nting på s var det väl i alla fall? väl? hon som sjöng i melodifestivalen) så kom tårarna, och jag lufsade ut i regnet för att om möjligt hinna bli dyngsur innan jag klev på bussen, så det inte skulle märkas att jag är patetisk.
märkligt.
men låt mig få fortsätta berätta om så'nt här, för *det* gör att jag l-å-å-å-n-g-s-a-m-t kommer vidare, framåt, ett yp-steg i taget...
jag har börjat läsa marianne williamsons "a return to Love" igen, och igår kväll kunde jag faktiskt "be" igen, för första gången på LÄÄÄNGE...
jag visste inte vem jag skulle "be" *till* alternativt *tala med*, så jag adresserade mina tankar till alla namn på "nå't större" som jag kom på...
tacksam var jag igår, för att min tilltro på att det *finns* nå'n som vill nå'n väl fick liv för en dag...
svensk kassaservice BORDE heta "svensk kassa service".
HELT vansinnigt att det ska kosta 135 pengar att skicka pengar till någon via postanvisning.
det kostar 90 pengar att skicka dem, och sedan kostar det den person som ska hämta ut dem 45 pengar att göra det.
SJUKT!
sedan:
jag fixade flera "lugna favoriter", som till exempel r.e.m:s "everybody hurts", savage gardens "truly, madly, deeply" och joe cocker & jennifer warnes "up where we belong", men när de spelade den där låten som jag bara hört en liten snutt av och som jag inte vet varken vad den heter eller vem som sjunger (selma? signe? sonja? nå'nting på s var det väl i alla fall? väl? hon som sjöng i melodifestivalen) så kom tårarna, och jag lufsade ut i regnet för att om möjligt hinna bli dyngsur innan jag klev på bussen, så det inte skulle märkas att jag är patetisk.
märkligt.
men låt mig få fortsätta berätta om så'nt här, för *det* gör att jag l-å-å-å-n-g-s-a-m-t kommer vidare, framåt, ett yp-steg i taget...
jag har börjat läsa marianne williamsons "a return to Love" igen, och igår kväll kunde jag faktiskt "be" igen, för första gången på LÄÄÄNGE...
jag visste inte vem jag skulle "be" *till* alternativt *tala med*, så jag adresserade mina tankar till alla namn på "nå't större" som jag kom på...
tacksam var jag igår, för att min tilltro på att det *finns* nå'n som vill nå'n väl fick liv för en dag...
måndagen den 16:e april 2007 - hipp, hipp, hurraaa!!!
igår fyllde min bäste vän 11 år.
grattis, totte, och TACK för att Du finns!
ps. ett stort grattis till tottes kullsyster queenie oxå, förstås!
grattis, totte, och TACK för att Du finns!
ps. ett stort grattis till tottes kullsyster queenie oxå, förstås!
torsdagen den 12:e april 2007 - nämen?
idag hände något som inte hänt på ett tag.
jag satt i lottas bil och lyssnade på radio, och sjöng med i de låtar som jag kunde texten till (jo, jag *gör* så'nt!).
mitt i "when you say nothing at all" (en boyzone-låt) så kom tårarna.
HELKNEPIGT...
bara sådär out of the blue, lixom...
Flikkan är fortfarande min första tanke när jag vaknar och min sista tanke innan jag somnar.
hon betyder fortfarande ALLT.
men den akuta smärtan av förälskelse har gått över i plågsam molande kronisk älska.
men det är nog på väg att dö nu, för hon frågar inte längre hur jag mår...
jag satt i lottas bil och lyssnade på radio, och sjöng med i de låtar som jag kunde texten till (jo, jag *gör* så'nt!).
mitt i "when you say nothing at all" (en boyzone-låt) så kom tårarna.
HELKNEPIGT...
bara sådär out of the blue, lixom...
Flikkan är fortfarande min första tanke när jag vaknar och min sista tanke innan jag somnar.
hon betyder fortfarande ALLT.
men den akuta smärtan av förälskelse har gått över i plågsam molande kronisk älska.
men det är nog på väg att dö nu, för hon frågar inte längre hur jag mår...
onsdagen den 4:e april 2007 - i min faders hus? nej tack.
häromdagen träffade jag min diakonpolare.
hon var inne i kyrkan och hängde upp tavlor för en utställning som ska finnas i kyrkan under påsken, så jag gick in och hälsade.
skulle jag inte ha gjort, visade det sig.
jag fick nå't som i det närmaste kan beskrivas som en panikattack.
jag är så besviken...
jag är så ledsen...
jag är så JÄBRIGT FÖRBANNAD på "Gud".
så jag fixar inte att träffa honom.
inte nu.
inte än.
TIME-OUT.
hon var inne i kyrkan och hängde upp tavlor för en utställning som ska finnas i kyrkan under påsken, så jag gick in och hälsade.
skulle jag inte ha gjort, visade det sig.
jag fick nå't som i det närmaste kan beskrivas som en panikattack.
jag är så besviken...
jag är så ledsen...
jag är så JÄBRIGT FÖRBANNAD på "Gud".
så jag fixar inte att träffa honom.
inte nu.
inte än.
TIME-OUT.