i huvudet på snusmumriken...

mams kom ner och hälsade på mig idag, och som vanligt gick vi på kinarestaurangen här i sta'n!

gottgottigottgott!
:o)

comviq-strul har jag haft, men visade sig att jag hade fel sorts kort för att fylla på med värdebevis köpt i affär...
som tur var så ringde en vänlig själ från kundtjänst upp mig idag och hjälpte mig byta till rätt kort...

efter maten köpte jag en vänskapsring på guldfynd för pengar jag fått av mormor...

jag har ingen aning om vilken storlek jag drar när det gäller ringar (nå'n snäll, smart och rolig flikka som vill undersöka det med mig? ;o), men jag klarar mig gott och väl med de standardstorlekar som finns...

vänskapsringen kostade *från* 398:-, och när jag provade ringen så bestämde jag mig för att köpa den ring som satt liiite "otajt" (en liten egenhet som förmodligen beror på autismspektrum, då - fixar inte så'nt som sitter åt, jag ju)...

när jag skulle betala sade expediten: "jaha! *FRÅN* 398:- - eftersom Du valde den lite större storleken så blir det 448:-"

"jasså?", sade jag, "det låter ju lite som diskriminering av folk med underlängd, det, ju... får väl komma tillbaks och byta till den mindre storleken och få pengar tillbaks om jag blir lite längre, då, kanske?"

expediten (som har på millimetern rätt längd) bestämde sig för att följa råd numero uno i "kundkontakt for dummies": "förstår Du inte vad kunden menar, så le, bara LEEE!"...

stakkar'n - hon snäser säkert åt make och barn när hon kommer hem ikväll, och förmodligen blir katten utan mat oxå...

min msnvän är dagens hjältinna!
*ler brett*

tänk att jag har en så'n datortekniskt begåvad vän...
nu ÄNTLIGEN är burken formaterad!
*tokler*

nu gäller det "bara" *MUOAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAAA!* att peta tillbaka saker och ting där de skulle ha varit från början, lixom...

join me, if you would, in en bön att jag hittar de mäjl jag *förhoppningsvis* sparat, och att jag sedan lyckas importera dem till outlooken...

dagens "GRATTIS!": min msnvän datateknikern och hennes flikka förlovade sig den gångna helgen!

*spelar en fanfar på min fina röda kazoo*

alltså...

nu börjar jag faktiskt bli lite lätt purken på burken...

kör igång kräket med restore-skivan, och väljer alternativet som gör att hårddisken formateras.
i några få underbara sekunder är allting frid och fröjd...
sedan kläcker kräket ur sig att den inte alls tänker ställa upp på att låta sig formateras, nänämensan...
är nå't fel som är trasigt med restore-skivan, skyller kräket på...
HATAR när burken krånglar, jag ju!

bidde ju ingen extern hårddisk i förrgår, då ju...
bidde en igår istället!

*ler lyckligt*

satte i stort sett genast igång med att kopiera över innehållet i burken till den externa. när jag sedan förberett mig tillräckligt mentalt ("jag ÄR inte rädd. jag KAN formatera... jag ÄR inte rädd. jag KAN formatera..."), så tryckte jag på "formatera"-knappen (visst märks det att jag är datorkunnig? *asg*) och...

NADA. NICHTS. NOTHING. INKENTINKENTAMMEFANKEN.

burkkräket VÄGRAR helt enkelt låta sig formateras...
den insisterar på att nå't program fortfarande använder sig av c:, och säger åt mig att jag ska avsluta det programmet...

är bara det att jag inte har nå't program igång, ju!

*SURLÄPPEN*

idag är dagen E - e som i extern hårddisk!

ska alldeles straxens släpa mig ner på sta'n tillsammans med fyrbeningen (han måste ju få se nå't annat än området där vi bor NÅ'N gång, menar jag...) för att införskaffa ett stycke extern hårddisk samt förmodligen oxå en hel del annat som vi EGENTLIGEN inte alls behöver men som kan vara roligt att ha, lixom...

när vi sedan kommer hem så ska vi tanka över allt som finns i burken och sedan formatera om eländet (burken, alltså) - min vän datateknikern säger att formatering och ominstallation av windows xp är det enda som hjälper mot den sjuka min burk drabbats av...

*jag* tror ju burken kommit i trotsåldern (den fyllde ju tre år i höstas) och helt enkelt testar gränserna, men det är kanske på grund av att jag är barnskötare och inte datatekniker...

hursomhelst så gör jag som jag brukar när jag stöter på problem av det här slaget - jag *köper* mig helt enkelt förbi problemet!

näää - så är det ju inte alls, ju!
*flinar*

har helt enkelt insett att jag inte kommer att kunna hålla reda på alla de femtielva cd-skivor som behövs för att spara allt jag vill ha kvar av det som finns i burken, och bestämde mig helt enkelt för att skaffa en extern hårddisk för att på så sätt försöka skapa lite ordning i det kaos som råder i min burk...

hmmm...
*funderar på om det finns externa hårddiskar för irl-kaos oxå*

nä, det blev inte inhandlat nå'n extern hårddisk idag heller...
men nu är den i alla fall bokad, och jag SKA hämta den imorgon!

blev INTE väckt av ett sms imorse, så när jag slog upp mina blå närsynta så hade klockan hunnit bli både 11 och 11.30, faktiskt...

var alltså "tvungen" att GENAST skicka ett sms och beklaga mig över hennes slarv!
*asg*

släpade mig sedan ut tillsammans med totte för att göra nå't som inte hänt på lääänge: besöka ica-affären...

(jag brukar ju handla i den affär som ligger typ två minuter hemifrån, och betala överpriser för i stort sett allting, men vad göra när man inte orkar ta *ett* steg till?)

under tiden som jag befann mig inne i affären satt totte utanför, och som vanligt tokskällde han prexis hela tiden jag var borta...

påjjken fyller 10 år den 15:e april, men han har ännu inte kommit över att jag *EN* gång prexis när han var alldeles ny (han flyttade hem till mig när han var exakt på dagen fem och en halv månad gammal) RÅKADE glömma bort att jag numera faktiskt var hundägd, och kom ihåg det först när jag kom innanför dörren hemma och ställde ner matkassarna på hallgolvet....

efter den fadäsen har jag ALDRIG (fast jag erkänner att jag nå'n gång ÖNSKAT att jag hade gjort det) glömt honom nå'nstans, men han har trots det fortsatt att SKRIKA prexis hela tiden när jag knutit upp honom utanför till exempel posten, affären, apoteket, banken, pizzerian - you name it...

idag är det två månader se'n farsan dog.

vet inte riktigt varför jag bryr mig om att notera det...

tänker på hur det kändes när jag fick veta (mams var ju "vänlig" nog att tala om det för mig - jag tror inte hon tänkte på vad hon sade) att han - sista gången de träffades - sade till brorsan att han älskar honom...

jag blev ledsen och arg och avundsjuk - det fick minsann inte *jag* höra nå'n gång!

när jag senare hälsade på hos mormor (när vi hade fyllt år) fick jag dock veta att han (farsan, alltså) hade sagt (förmodligen till mams) att det var *starkt* gjort av mig att gå med på att träffa honom i somras...

så, även om han aldrig sade "jag älskar Dig" till mig, så gav han mig ändå "cred" - det känns bra...
jag hade ju inte trott honom om han hade sagt att han älskar mig heller, så det var säkert helt rätt att det blev som det blev...

väcktes imorse klockan 06.46 av ett sms från...hmmm...*"någon"*...
denna *"någon"* skickade en kram och en önskan om att jag skulle få en fin dag...
kunde ju inte bli annat än en fin dag när jag fick ett sms från *"någon"*, ju!

*flinar*

jo, idag ska totte som sagt var till fabbro doktorn.

totte tycker inte alls om att jag pratar om detta, men har han ju ett litet "problem", då, ju...
han är ju hur underbar och mysig som helst, och inte är han speciellt sjuklig av sig heller - FÖRUTOM det lilla "problemet", alltså...

utav någon outgrundlig anledning får han *sänker rösten och ber Dig som läser detta lägga båda ögonen mot skärmen och lyssna riktigt noga*...hmmm...*rååådnar å tottes vägnar*...*harklar mig*...

äh, va' *bannat* oxå: totte får helt enkelt (ofarliga) tumörer i baken - va' är det som är så "hysch-hysch" med det, då???

"analadenom" heter det om man är fabbro doktor.

tottes fabbro doktorn har opererat bort tumörer två gånger, och efter den andra operationen föreslog han att vi skulle testa att ge honom (totte, alltså - fabbro doktorn vill helst slippa) hormonsprutor, för att se till att tumörerna håller sig borta längre...

sagt och gjort - efter andra operationen fick totte en hormonspruta ("tikligt könshormon"), och si: tumörerna har inte vågat  visa sig ännu!
*ler lyckligt*

detta var nu fem månader sedan, och eftersom han ska ha en spruta ungefär var femte månad, så är det nu alltså dags igen...

jösses!

det har kommit minst en halvmeter snö här se'n igår kväll...
*sjåkkerad*

tykker om snö, jag, ju, men enough is enough, lixom...
jag menar; vi bor ju ändå i sverige, och LAGOM ÄR BÄST!

nä...
*ryser*

"lagom" har aldrig varit min "grej" (tack och lov!), och det var faktiskt rätt kul att se sambons glädjesjåkk när han insåg att det nu finns hur mycket som helst att rulla sig och skutta runt i!

tro det eller ej, men klockan är när jag skriver detta inte ens 08.00, och mumrik har varit uppe (och vaken!) i snart en timme!

ja, jag *VEEET* - jag är själv SJÅKKERAD!
*flinar*

fyrbeningen väckte mig 06.45 och flåsade som en jagvetintevad, så för att undvika...hmmm...*funderar på vad en diplomatisk människa skulle använda sig av för uttryck i detta läge*..."otrevligheter" (jaaa - där *satt* den! *fnissar*), så släpade jag mig upp och ut i vinterkylan...

(för er som undrar: jodå, jag kom faktiskt ihåg att ta med mig fyrbeningen ut oxå! *asg*)

frös som en gnu på svalbard gjorde jag när jag / vi kom in, så jag gned två skåjjter mot varandra och gjorde upp eld i mikron för att koka på tevatten, och nu sitter jag här och slurpar rooibos...

underbart nog är jag inte längre deprimerad, men eftersom jag fortfarande mår som uppkräkt leverstuvning rent kroppsligt, så ska jag träffa en läkare nästa vecka för en hälsoundersökning...

har skickat ett mäjl till sjuka sköterskan om medusin samt remiss för b12-prov...

dessutom ringde min vän diakonen och talade om att hon pratat med diverse löst folk, så nu *kanske* det finns en *liiiten* ljusning lång borta vid horisonten...

TACK för att ni finns, vännerna!

*kramar om*

trött...

tog totte och lufsade ner till församlingsgården för att träffa min diakonvän katharina.

orkade inte delta i middagsmässan - låg och vilade på en kyrkbänk.

samtidigt som det känns som att Det Goda övergett mig, så känner jag mig "omhändertagen" och "sedd" - Det Goda sänder änglar...

"jag går omkring i mitt pompeji uti ruiner..."

skiter i vem Kaos är granne med - hyresgäst hos hudiksvallsbostäder är hon i vilket fall som helst...

än så länge avvisar jag åtminstone inte de erbjudanden om hjälp som kommer i min väg - friskhetstecken mitt i allt det sjuka?

coops janssons frestelse (på påse) smakar ingenting, men det gör inget annat heller...
(kanske borde ha engagerat mig lite och mikrat innan jag åt?)

är ingen bra vän - just nu
är ingen bra matte - just nu
är ingen bra människa - just nu

men jag FÖRSÖKER åtminstone fortfarande, åkkejj???

just så känns det - som *ingenting*...

*suckar tungt*

min mams sade ofta till mig när jag växte upp (och det händer att hon säger det till mig även nu när jag växt upp klart *ber att få reservera mig lite där, eftersom slutresultatet ännu inte är offentliggjort*):

"om Du tänker så där mycket blir Du sjuk!"

bidde jag ju inte, ju!
*triumferar*

bidde *ANNORLUNDA*, jag, jojomänsan!
*långnäsa åt mams*

nu har jag dock kommit till den plats i livet då jag börjat tänka (duh! *flinar*) att jag kanske skulle kunna slå av på tanketakten lite...

jag menar; eftersom jag tänkt så mycket redan, så borde jag ju ligga på *plus*, lixom, och då borde jag väl ändå kunna unna mig att använda hjärnan till andra saker än att *tänka* med, eller?

*osäker*

återkommer med fler rapporter längre fram i livet, hade jag tänkt.

tja... vad innebär min diagnos då, lite mer exakt?

*funderar*

adhdn gör att jag till exempel har svårt att sålla bort "ovidkommande intryck".
det betyder att jag har en hjärna som tar in ALLT som jag förnimmer med mina sinnen, och att den inte har förmågan att sortera bort det som inte är så hemskt viktigt...

för att nämna ett exempel: när jag åkte tåg häromsistens så hade jag noll koll på vilken sittplats jag hade, men jag hann uppfatta att någon stavat ordet "choklad" fel på den pyttelilla skylten medans jag rusade genom restaurangvagnen...

jag är inte och har aldrig varit särskilt hyperaktiv på ett så'nt där "klassiskt" adhd-vis - jag klängde inte i gardinstänger och träd och så'nt...

däremot är jag och har alltid varit *verbalt* hyperaktiv - det vill säga:
när jag blir trött, så *pratar* jag... och pratar...OCH pratar...

koncentrationssvårigheter?
jo, massor!

alltid på språng i tanken - på väg mot nå't annat, nå't mer intressant...

dampen gör att jag inte direkt är nå'n stjärna när det gäller sport - motoriken är *rätt* GRYMkass...

mardröm att stå i en matkö med en bricka om nå'n ropar på mig - då vrider jag på huvudet och "tappar bort" armarna, vilket leder till att allt på brickan helt plötsligt ligger i en hög på golvet...

de autistiska dragen är det som är *värst* / *jobbigast*, dock...

jag har svårt att läsa folk - speciellt om jag befinner mig i en "stökig" miljö.
är jag dessutom stressad eller upprörd och har sovit dåligt och det har hänt något utöver "det vanliga", så är det lixom ingen idé att jag ens *försöker* begripa mig på folk...

jag missar ofta nyanser i folks mimik och kroppsspråk...

däremot har jag lätt för att haka upp/irritera mig på detaljer...

har lätt för att se allting (saker och människor) i svart eller vitt - *grått* är nå't jag *övar* mig på att se...

jag "fastnar" ofta i en aktivitet eller ett tankemönster...

fångar något mitt intresse (och det händer ju ofta, eftersom jag är så nyfiken / vetgirig av mig! *flinar*), så är det *"bara"* det som "gäller" - till jag hittar nå't annat som intresserar mig...

bandymålvakter måste ha världens mest otacksamma jobb...
mest hopplösa, i alla fall...
målet har en yta som överskrider en hektar, bollen är "stor" som en clementin (mandarin? satsuma?) och hård som en jagvetintevad och inga skydd har de (målisarna, alltså) heller, just...

idag fyller hon som var den första (och *då* den Enda) Flikkan år...

insikten om min kärlek till Henne drabbade mig som en häftig feber, och efter det blev mitt liv ett helt annat...

jag åkte iväg till det stora landet i väster (nej,*inte* norge - *längre* västerut!), och medans jag var där insåg jag att den jag saknade *inte* var den *man*  jag var förlovad med utan *Henne* - min bästa vän...

jag kom hem, bröt förlovningen, sade "diggiloo på er, vännerna!" åt församlingsmedlemmarna i jesu kristi kyrka av sista dagars heliga ("mormonkyrkan"), skrev ett passionerat kärleksbrev till Henne och rymde sedan till stockholm och priden...

jag behöver väl inte nämna att Hon var och är strejt som en pil (i alla fall i nyktert tillstånd) och alltså inte alls besvarade mina känslor?

ännu mer klassiskt var att Hon inte alls hade nå't emot att låta sig "uppvaktas" av mig (på sina villkor), för att sedan hugga mig i ryggen prexis när det passade Henne...

*ler snett*

undrar om jag nå'nsin kommer lära mig...


ps. grattis oxå till elvis presley och david bowie, såklart! :)

TRÖTT!!!

trött som *BANNAT*, faktiskt...


GRÅTT...
TRIST...

mat?
nä.

skruttdag idag...
trött och less på det mesta - sovit i princip hela dagen...
händer inte ofta att jag känner så, men orken börjar ta slut nu, och ingen reservdunk har jag heller...

tja.

vi får se om vi lever...

inte många låtar man kan spela om man bara kan tonerna c, d och e på en flöjt, kan jag meddela...

påminner lite (fast detta är *betydligt* värre, ju) om när jag en gång för *lääänge* sedan började lära mig spela gitarr...

*intar en pose och ser hur omvärlden försvinner i ett rosa skimmer...*

mams hade bestämt sig för att hon skulle fånga en karl - ni vet hur det kan vara / ÄR...
eftersom just denna karl spelade gitarr, så tänkte min baksluga Moder att hon minsann skulle börja spela gitarr hon oxå - så de skulle ha nå't gemensamt (förutom allt SEX, då *asg*)...

hon anmälde sig alltså till en gitarrkurs och köpte sig en gitarr (säkert var det i *den* ordningen oxå - varifrån har jag annars fått mitt impulsiva sinnelag?), och traskade iväg till sin första kurskväll...

när hon kom hem så ville hon såklart visa vad hon lärt sig, och eftersom jag var ett mycket lättlärt barn (redan då, alltså), så lärde jag mig oxå att spela gitarr...

(det lär väl vara preskriberat nu, ju - det är ju trots allt snart 24 år sedan - så jag kanske törs erkänna det: den *främsta* anledningen till att jag ville lära mig spela gitarr var att jag - utan att fatta det - hade kärat ner mig nå't alldeles BANNAT i nicole... ni vet, den där söta tyskan som sjöng "ein bisschen frieden" så hela europa smalt... *ler generat och skrapar med foten i bloggruset*)

det första ackordet mams fick lära sig var a - det lättaste av de lätta: "en häst går där alldeles ensam", och hästen går där på andra bandet...

sedan följde i mer eller mindre rask takt ackorden d och e7, och sedan kunde vi vips (nåja...) spela "flikkan i havanna", vilken kom att ligga (låten, alltså - flikkan *sitter* ju som bekant...) på vår topplista i flera månader - den ENDA låt som låg där till en början, faktiskt...

nåväl...

när mams väl hade snarat karl'n, så svalnade gitarrspelningsintresset ( *sjåkkerande*, hur lite stick-to-it-iveness vissa har, eller hur???), men *jag* fortsatte minsann att spela, jag...

**********************************************************

*tänder ljuset i ljuslyktan och pratar med Det Goda om min sajbervän...*

*tänder ett nytt ljus i ljuslyktan och pratar med Det Goda om min andra sajbervän...*

**********************************************************

hjälpte en vän att skotta fram en stuga idag...
egentligen skulle vi bara slå på värmen tills dess de som äger stugan kommer dit på onsdag, men eftersom jag är en så vänlig människa (*flinar*), så skottade jag en liten gång i djupsnön - det vet man ju hur klena ståkkållmare är; de pallar säkert inte att pulsa i djupsnön...

*asg*

============================================

idag kom min altblockflöjt med posten!

*ler lyckligt*

jag har lääänge tänkt att jag ska lära mig läsa noter, och nu *äntligen* ska det bli av!

hade ju såklart varit enklast om jag köpt en sopranflöjt (som ju är stämd i c-dur och alltså funkar som ett piano? *osäker och förvirrad*), men eftersom jag inte pallar pipiga och skräniga ljud, så blev det en altflöjt...

hittade en musikaffär på nätet som även säljer spelböcker, så nu är det bara att sätta igång!

*ler brett*

spelboken heter "jag vill spela alt", och det passar ju mig prexis, eftersom jag *"älskar"* ordvitsar!

återkommer med rapport när jag kan spela "köp varm korv"...

*asg*

===========================================

ikväll ska jag käka lutfisk med en kompis!
jag *"älskar"* lutfisk, men tyvärr är jag rätt ensam om det - det är bara *en* av mina kompisar  som delar min passion...

*beordrar alla att GENAST gå och se "häxan och lejonet"*

kommer ni sedan tillbaka och rapporterar att ni INTE grät när aslan dog, så tar jag fram blåsröret och hämtar pilgiftsgrodan som bor under badkaret...

*******************************************************

den bok som just nu ligger överst i boktraven på mitt sängbord är paulo coelhos *UNDERBARA* "alkemisten", och jag gråter nästan vid tanken på att jag redan är halvvägs igenom den...

ibland möter man böcker som man nästan inte vill läsa, eftersom man vet att man kommer att önska att de aldrig tar slut...

"alkemisten" är en sådan bok...