lördagen den 30:e september 2006 - blandat

vi tar väl det jobbiga först:

veckans viktminskningsrapport:
+ 0.3 kg

jo, ni läste rätt: PLUS nollkommatre kilo...

*deppar och hänger med huvudet*

WHYYY????
*ylar*

jag har hållit mig inom pointsgränsen sammantaget denna vecka.
*det* är väl ungefär det *enda* som jag gjort rätt...

*slutar yla*

*lägger denna vecka till handlingarna och tar nya tag - lesson learned*

---

saker att förändra under kommande vecka:

  1. maten
    • huvudmålet: lunch
    • mer frukt och grönt
    • inte slarva med mellanmålen


  2. dricka mer nollpointsdryck (bubbligt vatten istället för lightdrycker - gör det skillnad?)


  3. minst två trettiominuters pinkpromenader per dag med fyrbeningen


  4. minst tre promenader runt lillfjärden per vecka
    • en av promenaderna ska vara *två* varv
    • högre tempo?


  5. bowling minst en gång i veckan


---


"and now for something COMPLETELY different..."
(fast ni kanske inte gillar monty python?)

jag och lotta (cosmic)bowlade igår igen.
jag vet inte *vad* som hände, men helt plötsligt (och TOTALT oväntat)  så *stämde* det...

jag använde mig av ett 10 lbs hallklot, och spelade 91 - 139 - 140!
blir ett snitt på 123, det!
*ler lykkligt*

jag lykkades till och med med mitt livs första "turkey" - tre strikar i rad!
:o)))

efter bowlingen gick vi ett varv runt lillfjärden, och sedan var mumrik slut som artist.
*fnissar*

så lotta skjutsade hem fyrbeningen och mig, och sedan satt jag vid datorn (på rfsls tjejchatt) till 02,00!

mosig idag - vid min ålder fixar man inte känslan av att vara dagen efter dagen efter man suttit uppe till 02,00!

*fnissar*

fredagen den 29:e september 2006 - *kommer på*

jösses!

jag lovade ju att berätta om den *andra* möjliga anledningen till att denna vecka varit så TUNG...

istället fastnade jag i tankarna kring fredrik reinfeldts "färggranna" bakgrund - jag ber så HEMSKT mykket om ursäkt för detta!
*garvar*

anyway...
nästa år (till våren, tror jag, faktiskt) kommer jag måsta ta strid mot förkränkningskassemänniskan och min ex-läkare (dessa två individer ÄR satans barn - så ÄR det bara...) för min rätt att arbeta.

jag oroar mig *MYKKET* för detta, eftersom jag inte känner *så* stor tilltro till att saker och ting kommer att ändras...

jag *HATAR* förkränkningskassemänniskan och min ex-läkare.
HATAR.

fredagen den 29:e september 2006 - stakkars fredrik...

saxat ur  petter ovanders artikel på aftonbladet.se:

"Sveriges blivande statsminister heter John Fredrik Reinfeldt. John efter farfars farfar.

I släkten Reinfeldt sägs i dag om John Hood att han var amerikan, från New York, mulatt och cirkusdirektör på tillfällig genomresa.

Själv sa John Hood - ibland - att han var son till guvernören på Borneo och att hans mor var negress. Andra gånger kunde han säga att modern var "ett holländskt fruntimmer", då kunde fadern vara guvernör på Java.

John Hood stack ut i 1880-talets Stockholm. Han blev både känd och omtyckt.
Med sin mörka hy, sina exotiska ansiktsdrag och belevade manér beskrivs han dessutom som en framgångsrik kvinnokarl.

Ovanligt ståtlig, och man skulle kunna säga även vacker karl, enligt Hufvudstadsbladet i augusti 1884.
I tidningarna skrivs att han är "idealet af negerskönhet", att han har en ståtlig och smidig figur, och "kläder
sig synnerligen vårdat och för sig oklanderligt, nästan nobelt".

Eller som Åbo Underrättelser uttryckte det 1880:
En elegant vagabond med "fina manér", en riktig sprätt, med guldarmband och distingerat, ståtligt
utseende. En gentleman.
 

 Kanske var det detta som lockade den unga flickan Emma Dorothea Reinfeldt i John Hoods armar.
Damerna, i synnerhet, har funnit honom intressant, inte minst därför att han är "färgad" - kaffebrun. Måhända har färgen varit en särskild orsak till att han fallit damerna i smaken.

Men det var inte John Hoods attraktionskraft på kvinnorna artikeln i första hand handlade om. Den ville beskriva en "ganska förslagen äventyrare":
Ett tag uppträdde han i Norge som ormtjusare, därefter i Sverige, i landsorten, som människoätare och slukare av hundar, kattor och råttor.

Men John Hood gjorde mer än att visa upp sig själv som kannibal. Han visade "vargmänniskor" och han kunde uppträda som "zulukafferhöfvding" tillsammans med ett gäng "zulukaffrer".
"Hwilka i sjelfwa werket woro amerikanska negrer", avslöjar en tidning.

John Hood imponerade också på stockholmarna genom att visa dem en levande sjöjungfru.
Men det tricket avslöjade polisen. Sjöjungfrun kläddes av - och visade sig vara en kvinna från Stettin. Fiskstjärten var ett laméfodral fyllt med halm.
...
Han fortsatte attrahera kvinnor och män med skönhet - och loppcirkus."


---

*garvar hysteriskt*

---

fredrik är inte ensam om att ha skelett i garderoben / mindre smickrande etnisk bakgrund när det gäller förfäder...

min farfar var yrkesmilitär i den tyska armén under andra världskriget.
jag vet inte om han verkligen sympatiserade med adolf hitler och hans nazistideologi (jag ska försöka kolla upp det till ett senare tillfälle - jag ber att få återkomma i frågan!), men bara *tanken*, lixom...
*RYSER*

i feel your pain, fredrik!
*fnissar*

fredagen den 29:e september 2006 - vägningsdagsprat m.m

vägning ikväll.
nervös (nästan ångestfylld) inför vad vågens dom kommer bli...

jag *vet* att viktväktarna hävdar att "ät Dina points, så går Du ner i vikt även utan motion!", men eftersom jag har slarvat med promenerandet denna vecka så...

maten har det ju inte funkat så lysande med heller denna vecka.

jag har fundrat på *varför*, och jag har kommit fram till *två* möjliga (?) orsaker till detta:

  • lotta och jag käkade tacos en kväll denna vecka.
    inte speciellt "pointstung" mat, men själva *mängden* (volymen?) mat (jag *"älskar"* ju grönsaker, så jag lastade på *massor* med massa gottigheter /  "nollgrönsaker") gjorde kanske att min (not so) lilla magge fick för sig att: "YES! hädanefter kommer jag *alltid* få så här mykket mat - YEEEHOOO!!!", och följaktligen kommer den inte nöja sig  / känna sig mätt med mindre (mängd / volym) mat....

den andra anledningen kommer jag att skriva mer om i mitt *nästa* inlägg här på bloggen, för den hänger ihop med något som står att läsa på aftonbladet.se.


vägning idag, som sagt.
innan dess ska lotta och jag gå runt lillfjärden och sedan ska vi spela cosmic bowling!
:o)

jo, bowling *ÄR* kuligt, och i slutet av nästa månad åker jag upp till sundsvall (där närmaste proshop = klotköparställe finns) för att köpa mig ett eget klot!
:o)

klotdjungeln är ENORM, och det är inte lätt att hitta rätt, men jag har efter lite altavistande och fundrande kommit fram till att det klot jag förmodligen kommer att köpa mig är detta:


brunswick power groove orange / teal

brunswick power groove orange / teal


"Ready to start hooking the ball?
Move up from Plastic to Urethane and Reactive coverstock technology.
Plastic slips. The Groove grips. And grip is exactly what you need to improve your game. When you’re ready to step up from plastic, get in the Groove."

står det på om detta klot på brunswicks webbsajt.

hallkloten (som jag hittills spelat med, eftersom maj-lis fortfarande är försvunnen) är i plast, vilket innebär att man inte har så värst mykket kontroll över dem (vilket iofs kan vara rätt skönt, eftersom man [JAG] då kan skylla på *klotet* när spelet inte stämmer aka *jämt*! *fnissar*)...
dessutom är ju hallkloten inte borrade efter *mina* fingrar, vilket ju oxå är rätt frustrerande (men *förståeligt*! *garvar*)...

klotet (namnförslag mottages tacksamt!) kostar 1800 pengar, men klotborrningsmannen (som heter lars-åke) skrev i ett mäjl att om jag hostar upp 2200 pengar så får jag väska, skor och handduk (PLUS klotet *förtydligar*), så det ska jag göra.

(förtydligande nummer två: klotborrningsmannen sade NATURLIGTVIS inte "hostar upp"...;o)


här hittar Du en proshop (förhoppningsvis) nära Dig
!

torsdagen den 28:e september 2006 - krönika om anna sjödin av aftonbladets peter kadhammar

trots vissa brister i behandlingen av det svenska språket är detta *bra* skrivet.


"Den som under en hel dag fått höra vittnesmål om sin praktfylla, sina förolämpningar, könsord och rasistiska utfall, sitt överfall på en ordningsvakt, stöld av vaktens bricka, sin natt i polisens fyllecell, samt sina socialistiska kamraters översittarfasoner och hotelser - om det var en bra dag, då har Anna Sjödin inte samma referensram som vi andra.
  Är det därför hennes minnesbild av aftonen på nattklubben Crazy Horse skiljer sig så markant från dem som vittnade i går?
  Ordningsvakten Babak Jamei som, enligt egen utsago samt flera vittnen, blev nedslagen av Sjödin, gav ett vittnesmål som var nästan kusligt i precision och klarhet: Bartender slår larm, Sjödin och hennes väninna fulla som ägg, ombeds lämna lokalen, börjar bråka och skrika, han tvingas slå sig fri från Sjödin med batongen.
  Sjödin, däremot, sa att hon var ute för att ha en trevlig kväll med väninnan C (medåtalad för misshandel och våldsamt motstånd), pojkvännen Thomas Hartman (då pressekreterare hos migrationsminister Barbro Holm-
  berg), Peter Skeppström (pressekreterare i SSU)
  och andra vänner.
  Så kom vakten Babak Jamei och gav sig på dem - utan anledning! Vakten var så aggressiv, men Sjödin försökte resonera med honom på ett "snällt och vänligt" sätt. När han utan anledning tog fram batongen och skrek och skrek och sedan misshandlade Sjödin sa hon:
  - Jag förstår inte hur du kan bete dig på det här sättet.
  Om man får tro Sjödin och hennes väninna C hamnade de i en motsvarighet till Tarantinofilmen "From dusk till dawn", där en man går in på en krog och upptäcker att den är fylld av vampyrer.
  Under dessa förhållanden höll sig Anna Sjödin beundransvärt lugn. Hon "efterfrågade vaktens namn".
  Han svarade med att misshandla henne. Möjligen kallade hon vakten "jävla idiot", men absolut inte "bögjävel" eller "svartskalle".
  Väninnan C var nykter när hon i baren skulle beställa "en komplicerad drink som inte har något namn med olika likörer".
  - Kanske var det därför bartendern uppfattade mig som berusad.
  Så blev hon oförklarligt utslängd, och när hon låg i slasket utanför krogen lutade sig en vakt över henne och sa:
  - Hora.
  Sedan kom en servitris och sa:
  - Hora.
  Anna Sjödins väninna reste sig och gick fram till servitrisen, la en hand försiktigt på hennes axel och sa systerligt:
  - Varför gör ni så här?
  Då blev hon än en gång oprovocerat omkullknuffad.
  En parad av åklagarvittnen gav en annorlunda version av kvällen.
  Polisassistenten Johan Wränghede, som anlände efter larm från ordningsvakterna:
  - Anna Sjödin hade sina kompisar med sig. De var nedlåtande mot personalen på Crazy Horse och gruffade med oss poliser. En av dem sa att Sjödin var SSU-ordförande och att detta skulle tas upp och debatteras på högre ort. Om det inte hade varit resursbrist i City skulle alla ha blivit inlagda (i fyllecell).
  Restaurangens entrévärd:
  - Sjödin halvlåg över Babak Jamei och slet i hans ordningsbricka. Jag ryckte i hennes arm och försökte få henne att sluta.
  En servitris:
  - Anna skrek åt Babak: Din jävla svartskalle! Såna som dig vill vi inte ha här i landet!
  En entrévärd:
  - Anna Sjödin var så berusad och arg. Hon skrek skällsord hela tiden. Hon kallade Babak svartskalle. Hennes väninna kallade mig nazist.
  En ordningsvakt:
  - Väninnan försökte ge mig en örfil. Jag knuffade undan henne. "Jag ska aldrig mer suga kuk", sa hon. Skeppström, pressekreteraren i SSU, sa att det var sista gången jag jobbade. Han skulle upp till Bodström på torsdag och se till att jag blev arbetslös.
  En gäst på krogen:
  - Anna stöp på vårt bord och stod på alla fyra. Hon viftade och skrek. En vakt försökte hjälpa henne upp.
  Detta var en liten del av vad som berättades i Stockholms tingsrätt igår.
  En bra dag, sa Anna Sjödin. Om hon varit borgmästare i Hiroshima hade hon kallat atombomben ett tillfälligt avbrott i busstrafiken.
  Rättegången fortsätter idag."

tisdagen den 26:e september 2006 - matkaos

idag har varit en TUNG dag.

jag har ingen aning om *varför*, men ALLTING har varit tungt idag.

jag har varit trött och seg och ätandet har inte heller fungerat, och vatten- / nollkaloridrycksslurpandet  ska vi inte tala om, tykker jag...

jag förlorade kampen mot fiskgratängen idag.
som "straff" fick jag (för mig själv, alltså) inte käka nå't annat till middag än den yp-bit gratäng som bidde över (efter en våldsam kamp mot mig själv lykkades jag rädda den) efter lunchen, och *det* var ju ett något idiotiskt beslut, men jag visste verkligen inte vad jag skulle göra...

dagens matkaos har i alla fall fått mig att inse att jag måste sätta mig ner och tänka igenom och skriva upp (ner?)

  • klara och tydliga MÅL

  •  ANLEDNINGAR till att / svar på VARFÖR jag vill minska i vikt

  • en "in case of emergency"-plan

lördagen den 23:e september 2006 - bowling

ikväll bowlade jag för första gången på över två år!

sakta, sakta men säkert börjar jag ta tillbaka det liv som min ex-läkare och förkränkningskassemänniskan stal från mig...
de ska INTE vinna - så ÄR det bara!
*BESLUTSAM*




lördagen den 23:e september 2006 - resumé av de senaste dagarna samt viktrapport 2

nä, bidde ingen promenad runt lillfjärden med lotta och vovvarna i torsdags.
lotta och jag missförstod varandra och när vi upptäckte det var det för sent för en promenad, så torsten och jag gick en vanlig liten kvällspink och hade inte ett dugg dålig samvete för det.

igår ringde katharina (diakon i min hemförsamling) och tykkte att jag skulle dyka upp på församlingsgården så vi kunde ta en promenad runt lillfjärden.

jag gick ner till sta'n (torsten var såklart med), hann med att skälla ut en k*BEEEP!*ing som hade åsikter om torstens skällande (han *hatar* ju att bli lämnad utanför affärer, posten, apoteket, pizzerian [på den gamla onda tiden] och så vidare), och gick sedan till s:t jakobsgården för att träffa katharina.

jag hade köpt kuvert och frimärken för att ÄNTLIGEN skicka den bunt "viktiga papper" (dvs papper om sunda vanor, främst när det gäller mat) som jag lovat m.
katharina sade: "jag tar det där!", och så bidde det så att m till veckan kommer få ett tjockt brev från hudiksvalls och idenors församling!
*fnissar*

vi  gick runt lillfjärden, och torsten såg ut att vilja bada.
"badblicken" får han visserligen så fort han ser vatten (om det inte är begränsat till en dusch eller ett badkar), men...
*ler fånigt*

jag tog av honom halsband och koppel och han rusade ner i vattnet och började frusta och morra och skälla av lykka.

lillfjärden befolkas dagtid av en mängd andarter (det kanske heter "befåglas"?) och dessa pippisar tykkte tydligen att torsten var det mest spännande som hänt se'n... det mest spännande som hänt, så de (ALLIHOP!)  snabbsimmade tills de var placerade i en halvcirkel ungefär fem meter ifrån torsten, och sedan låg de bara där och guppade och glodde på honom - det såg ut som att de var åskådare på en teater eller nå't!
*asg*

katharina är extremt fågelrädd så *hon* var ju *medium* glad över detta, men torsten var ju mellan henne och pippisarna så jag tror det gick rätt bra i alla fall...

efter en stund fortsatte vi vår promenad runt lillfjärden, och efter det gick vi tillbaka till lillfjärden där vi drack varsitt glas lingondricka och åt varsin glass (jag fick en päronsplitt *ler nöjt*)!

STOOOR kram till katharina som "envisas" med att försöka dra mig hemifrån!

efter det gick torsten och jag ner på sta'n för att ta bussen hem.

vid halv fem-tiden pratade jag med lotta, och hon bjöd hem mig till sig på middag - köttbullar och potatis.
vi köpte glass och frukt som vi åt till efterrätt - jag lyxade till det rejält med gammaldags vanilj-glass och björnbär och mango!
det var GRYMsmaskigt!
:o)

innan maten var det dags för vägning.
jag hade gått ner 1.4 kg denna vecka, så nu har jag alltså gått ner 2.6 kg på två veckor!
*ler brett*

jag är banne mig HUR DUTTI SOM HELST!!!!
*STOLT*



ja, just, ja!
*glömde*

katharina berättade att det förmodligen kommer bli en bussresa till taizé till våren!
jag följde ju med senast det bar av dit.
det var en FANTASTISK upplevelse, och jag har längtat efter att få komma till taizé igen...

jag har ju sagt att jag ska lägga undan 1000 pengar i månaden till jag fyller 40 (vilket jag ju gör i december nästa år), för att jag ska kunna åka iväg på en resa.
nu ska jag istället satsa på att följa med på resan till taizé!

torsdagen den 21:a september 2006 - stegräknarrecension och annat viktigt

i tisdags hämtade jag *äntligen* min stegräknare (*och* lottas, för vi beställde ju varsin)!

det tog ett tag att ställa in alla parametrar (kön, ålder, vikt & steglängd), men sedan var det bara att börja gå, och det gjorde vi (jag & torsten och lotta & hennes flikkor) - ett varv runt lillfjärden blev det!

vi ska gå i eftermiddag / ikväll oxå - kanske att vi till och med går *två* varv då!

stegräknaren är *mycket* tillförlitlig, så jag är *väldigt* nöjd med mitt köp!
*ler brett*

----


imorgon är det dags för vägning.
jag har då käkat enligt viktväktarnas modell i två veckor.
det ska bli spännande att se om jag har gått ner denna vecka oxå!

i vilket  fall som helst så trivs jag med de förändringar som jag gjort när det gäller mat & motion.
förra gången jag försökte gå ner i vikt så började jag hurtbulla mer och mer och det begriper ju alla som känner mig att *det* inte höll särskilt länge - jag tröttnade helt enkelt till slut, och hur bra var *det*, då?!
inte bra alls, faktiskt, så därför har jag denna gång beslutat att jag ska ta det LUGNT och inte stressa mig själv till att göra förändringar som jag inte är säker på håller i längden...

måndagen den 18:e september 2006 - qué catástrofe!

måndag - CHECK
mens - CHECK
högerstyre - CHECK

*tröstäter en two points bar*

söndagen den 17:e september 2006 - Dagens Asgarv

aftonbladet har traditionsenligt (oh, how soon we forget!) frågat 101 kända svenskar  hur det kommer att gå i valet.

underbart är det att läsa alla "pseudointelligenta" spekulationer!

ENJOY!



"vem tror du blir statsminister?"


Annika Lantz, 38, radiopratare, -Stockholm:

– Reinfeldt. Han har ett så blankt ansiktsuttryck att alla kan fylla i -sina egna känslor i det.

Henrik Rydström, 30, fotbollsspelare och nöjesskribent, Kalmar:
– Göran Persson. Det tror, vill och hoppas jag på att det blir.

Jörgen Kruth, 32, K-1 fighter, -Stockholm:
– Göran Persson. Jag vet inte varför jag tror det, det är bara en känsla jag har.

Hans Chrunak, 57, klubbdirektör, Luleå:
– Reinfeldt. Det är mer en förhoppning än en gissning. Det är läge att byta, annars är det risk att inaveln slår sig till ro.

Malin Baryard, 31, ryttare, Norrköping:
– Reinfeldt gissar jag på, men jag vet inte. Det är det minst troliga, haha.

Sofia Arvidsson, 22, tennisspelare, Halmstad:
– Fredrik Reinfeldt. När man lyssnar på snacket känns det som att han har mest att komma med. Det vore kul med en ändring.

Robert Aschberg, 54, programledare, Stockholm:
– Det har jag ingen jävla aning om, men kanske Reinfeldt.

Tobias Blom, 30, -trollkarl, Stockholm:
– Reinfeldt. Persson har varit grym i åtta år, men han behöver en nedtrappning.

Martin Timell, 48, -programledare, Stockholm:
– Reinfeldt vinner på grund av att mest människor röstar på honom och det är det som vår demokrati bygger på.

Anna Book, 36, artist, Frösunda:
– Jag tror att det blir en strid på kniven ... Men jag tror inte att de blåa ska vara så säkra som de är.

Jakob Eklund, 44, skådespelare, Stockholm:
– Jag tror Persson sitter kvar. När det är så här jämt blir det trygghetsval på slutet.

Carin Hjulström-Livh, 43, journalist och programledare, Göteborg:
—Oj, det vågar jag inte sia om. Men jag är väldigt spänd på resultatet.

Katti Hoflin, 41, programledare, Stockholm:
– Det kan nog bli dött lopp. Det blir i alla fall svårt för alliansen, det tror jag.

Anki Edvinsson, 35, programledare/journalist, Stockholm.
– Reinfeldt. Persson har liksom gjort det här i tio år nu.

Nina Gunke, 51, skådespelare, Stockholm:
–Vad jag har förstått så är det Reinfeldt som ligger bäst till, så det blir väl han som vinner.

Sissela Kyle, 49, skådespelare, Stockholm:
–Jag vill inte gissa. Men det verkar oerhört jämnt.

Rolf Lassgård, 51, skådespelare, Gävle:
–Jag tycker det är jättesvårt att säga. Det kommer att bli på målsnöret, men jag tror väl på Persson.

Thabo Motsieloa, 44, journalist, Sköndal i Stockholm:
–Jag har inte den blekaste aning, men det brukar ju bli en sosseregering.

Pia Sundhage, 46, fotbollsprofil, Danderyd:
– Göran Persson, han har gjort en stabil valdebatt och uttrycker mycket pondus.

Bengt Magnusson, 55, journalist, Stockholm:
– Ska jag kasta krona eller klave? Äsch, jag tror Persson.

Peppe Eng, 57, programledare, Tyresö:
– Fredrik Reinfeldt. Alliansen ser ut att ha hittat rätt väg och ser samlade ut. Det känns som att det är deras tur nu.

Alexandra Rapaport, 34, skådespelerska, Stockholm:
– Persson, eftersom folk väljer det de är vana vid.

Johan Rheborg, 43, skådespelare, Stockholm:
–Jag har ingen aning. Och jag undrar om det spelar så stor roll. Jag tror inte det.

Hans Rosenfeldt, 42, programledare, Täby:
– Persson kommer vinna valet. Varför? Därför. Det är så insatt jag är, ha ha.

Marie Lehman, 41, sportjournalist, Tyresö:
—Reinfeldt. Det bara känns så. Det har med tiden att göra.

Arne Weise, 76, journalist, Stockholm:
– Det blir dött lopp! Det är väldigt svårt att avgöra och blir en kamp om livet. I värsta fall blir det omval.

Agneta Sjödin, 39, programledare, Nacka:
– Jag tror att Reinfeldt blir. Det kanske behövs en ny statsminister.

Fredrik Wikingsson, 33, programledare, Stockholm:
– Jag är för korkad för att yttra mig. Jag vill sätta mig in i allt betydligt mer.

Petra Östergren, 40, skribent och debattör, Stockholm:
– Vet inte. Många har inte bestämt sig och valet ligger mer på ett känsloplan än på sakfrågor och ideologi.

Johan Ryno, 20, ishockeyspelare Västra Frölunda, Göteborg:
– Fredrik Reinfeldt, Socialdemokraterna har suttit länge nu, jag tror det blir en förändring.

Carl Fhager, 31, sportchef BK Häcken, Göteborg:
– Göran Persson, socialdemokraterna är av tradition starka i slutskedet av valrörelsen.

Magnus Källander, 37, fotbollsspelare Örgryte IS, Göteborg:
– Fredrik Reinfeldt, det känns som om alliansen har vind i seglen, och att svenska folket är nyfikna på något nytt.

Kjell Pettersson, 59, tränare IFK Göteborg, Göteborg:
– Göran Persson, min erfarenhet säger att när det är jämnt så tar (s) över i slutet.

Bea Szenfeld, 34, designer, Stockholm:
– Jag tror vi får Persson igen. Folk är villiga att ge honom en chans till.

Maria Abrahamsson, 43, ledarskribent, Stockholm:
– Jag tror Fredrik Reinfeldt ligger bäst till och det har framgått länge i opinionen. Spionskandalen är förstås negativ för folkpartiet, men den verkar inte ha satt så stora spår för alliansens del. Väljarna har stannat inom blockgränserna.

AnnBritt Grünewald, 64, Kvinnor Kan, Stockholm
–Persson. Man vet vad man har men inte vad man får. Så tror jag att folk resonerar när det kommer till kritan.

Claes Malmberg, 45, komiker, Simrishamn:
– Svårt, jag tycker att de är exakt likadana, men skulle jag chansa blir det ändå Reinfeldt.

Percy Nilsson, 63, byggherre/hockeyprofil, Malmö:
– Det blir Persson

Bengt-Åke Gustafsson, 48, förbundskapten, Karlskoga:
– Göran Persson. Folk brukar inse att det inte blir bättre med någon annan.

Håkan Mild, 35, sportchef IFK Göteborg, Onsala
– Svårt, jag tror att det blir görjämnt. Jag gissar på Persson.

Niklas Wikegård, 42, hockeykommentator, Sigtuna:
– Jag tror att Fredrik Reinfeldt blir statsminister

Wendy Rådström, 26, programledare, Stockholm:
– Min väldigt kvalificerade gissning är att Persson tar hem det.

Erik Blix, 49, radiosatiriker, Pixbo:
–Det blir någon av dem, och vi ska driva med honom vem fan det än blir.

Josefin Crafoord, 33, programledare, Stockholm:
– Jag tror det blir en hård kamp, men att det blir Persson till sist.

Kristin Kaspersen, 36, programledare, Sollentuna:
– Reinfeldt, för att folk vill ha nya tag.

Linda Rosing, 32, partiledare och modell, Stockholm:
– Reinfeldt, det är dags för ett maktskifte.

Kim Anderzon, 63, skådespelare, Stockholm:
–Persson. Jag tror att välfärden och omsorgen betyder mycket.

Lasse Eriksson, 57, komiker, Uppsala:
–Göran Persson. Borgarna är för hysteriska, de är så larvigt sugna på makten.

Gry Forssell, 33, programledare, Stockholm:
– Jag tror Persson vinner. Folk är sugna på förändring, men man vet vad man har men inte vad man får. Han vinner på håret på de osäkra typerna.

Kim Kärnfalk Löwstedt, 31, sångerska, Stockholm:
–Det blir Persson. Men jag hejar på miljöpartiets Maria Wetterstrand, hon är jätteduktig.

Jennie Dielemans, 33, författare, Saltsjöbaden:
– Det är nog extremt tajt, men jag bävar för att det blir Reinfeldt.

Mikael Tornving, 45, komiker, Saltsjöbaden:
– Reinfeldt. Perssons tämligen buffliga attityd har nog gått folk på nerverna.

Ola Forssmed, 33, skådespelare, Stockholm:
– Göran Persson. Jag tror att det är inbitet i folk att rösta socialdemokratiskt.

Johan Glans, 32, pajas, Stockholm:
–Min magkänsla säger mig att Persson får sitta kvar.

Jessica Andersson, 32, artist, Trollhättan:
–Jag tror att det blir att det blir Göran Persson – speciellt efter folkpartiskandalen.

Kjell ”Nalle” Knutsson, 63, artist, Enskede:
– Fredrik Reinfeldt – svenskarna vill ha något annat nu. Dessutom har han sunt förnuft och är ödmjuk.

Anders Gärderud, 60, gymnastikdirektör, Lidingö:
– Fredrik Reinfeldt, jag tror folket är lite suget på en förändring.

Claire Wikholm, 61, skådespelare, Stockholm:
– Persson, hoppas jag. Jag vill inte ha en högerregering.

Malena Laszlo, 36, artist, Stockholm:
– Göran Persson. Det känns så bara.

Charlotte Perrelli, sångerska, 31, Danderyd:
–Persson. Jag tror att när det väl kommer till kritan så röstar folk som de alltid gjort, eftersom de är rädda för förändringar.

Tommy Sjödin, 41, ishockeyspelare, Gävle:
– Jag tror att Persson hänger kvar.

Kattis Ahlström, chefredaktör, 40, Stockholm:
– Jag har ingen aning. Jag tycker att det är svårt att avgöra på förhand.

Tommy Söderström, 37, aktieklippare, Älta:
– Svårt att säga, men jag chansar på Persson.

Filip Hammar, 31, programledare, Stockholm
– Göran. Jag har det på känn. De vinner ofta till slut. Det verkar jämnt, men så trummar de förbi ändå.

Curt Lundmark, 62, hockeyexpert, Västerås:
– Reinfeldt vinner. Det blåser sådana vindar.

Peter Nordström, 32, hockeyspelare, Karlstad:
– Ska jag vara ärlig så orkar jag inte bry mig.

Håkan Södergren, 47, expertkommentator, Oslo.
– Jag tror att Persson vinner. Han har mer rutin.

Alexandra Charles, 59, ordförande i 1,6 miljonerklubben, Stockholm:
– Reinfeldt. Jag tror att många kvinnor tycker att det är dags för ett skifte.

Meja Beckman, 37, sångerska, Torekov:
– Reinfeldt. Jag tror att han kammar hem det hela. Men jag är inte så insatt.

Pelle Olsson, 43, fotbollstränare, Gävle:
– Det känns väldigt ovisst, men jag gissar på Göran Persson.

Olov Svedelid, 74, författare, Stockholm:
–Mot bättre vetande tror jag att det blir Reinfeldt.

Natacha Peyre, 21, dokusåpadeltagare, Stockholm:
–Fredrik. Persson har varit så många år, så det är nog dags att byta.

Måns Nathanaelsson, 29, skådespelare, Stockholm:
– Jag tror det blir Reinfeldt. Det verkar ju så.

Alice Timander, 90, grand old lady, Stockholm:
– Fredrik Reinfeldt.

Stig Strand, 50, allfixare, Hemavan:
–Jag tror Fredrik Reinfeldt och alliansen vinner. Reinfeldt har gjort ett så pass bra intryck i debatterna.

Tommy Engstrand, 66, redaktör, Stockholm:
–Jag tror att Göran Persson är kvar. De vinner knappt.

Erika Holst, 27, orderdistributör/ishockeyspelare, Huddinge:
– Reinfeldt tror jag.

Hanna Marklund, 28, fotbollsspelare, Skellefteå:
– Det blir väldigt jämnt, men jag säger Persson.

Magnus Wislander, 42, handbollstränare, Kärra:
– Reinfeldt. Det kan nog vara dags för något nytt.

Ralf Edström, 53, expertkommentator, Västra Frölunda:
–Göran Persson, jag tror bara det.

Ingvar Oldsberg, 61, programledare, Baldersnäs:
–Jag tror att det blir Reinfeldt. Förändringens tid kanske är inne.

Carolina Gynning, 27, dokusåpakändis, Malmö:
–Det blir Reinfeldt. Det är bara det jag tror.

Nicola Perrelli, restaurangägare, 37, Danderyd:
– Reinfeldt. Han har gjort ett mycket, mycket bättre intryck än Persson.

Björn Ranelid, 57, författare, Stockholm:
–Det kommer att bli enormt hårt, men jag tror faktiskt att alliansen vinner denna gång.

Sanna Bråding, 26, skådespelare och programledare, Stockholm:
–Reinfeldt tror jag, alla verkar vara missnöjda med vad som är nu.

Lasse Kronér, 43, artist, Onsala:
– Jag tror att det blir Persson.

Camilla Thulin, 45, kostymdesigner, Stockholm:
–Jag hoppas verkligen att det blir Reinfeldt.

Göran Zachrisson, 68, golfkommentator, Stockholm:
– Fredrik Reinfeldt, för att han har minst hår och mer kraft. Min pappa sa att håret tar mycket kraft från hjärnan.

lördagen den 16:e september 2006 - viktminskningsrapport 1

- 1.2 kg.

visst är det FANTASTISKT???
*ler brett*

och jag har inte varit hungrig.
inte känt nå't sötsug (marknadsincidenten berodde mer på frestelse än en *"craving"*).
inte *plågat* mig.


förbättringar till nästa vecka:

  • dricka mer nollpointsdryck
  • fördela pointsen jämnare över dagen
  • åtminstone *en* gång per vecka ta en promenad som rent längdtekniskt är två varv runt lillfjärden

fredagen den 15:e september 2006 - viktiga tankar

jajaja - jag ERKÄNNER!
jag *är* nervös för vad vågen ska visa  vid dagens vägning...

jag *har* verkligen skärpt till mig den senaste tiden, ju, fast självklart finns det alltid saker man (JAG) kan förändra och förbättra!

så här strax innan pensionen *KRÄKER* betalas ut (den 18:e eller 19:e) blir det till att käka det som *finns* i kylskåp och frys, och just nu, kan jag meddela, finns det bara rätt "pointstunga" livsmedel där...

känns aspelut inte lockande att glufsa i sig till exempel "fransk fiskgratäng" som säkert är värd 54 miljoner points...

jag käkade ½ förpackning (ja, alltså: jag käkade INNEHÅLLET i en halv förpackning, då, ju! *förtydligar*) icas egna fiskgratäng dillsås igår.

en halv förpackning är en portion.

eftersom jag *gillar* fiskgratäng (fisk överhuvudtaget) så var jag lite orolig för att jag inte skulle kunna hejda mig innan jag hade glufsat i mig HELA fiskgratängen (vilket hade varit en smärre KATASTROF, eftersom en *hel* fiskgratäng dillsås av detta märke är värd hela TJUGOSEX points, vilket är prexis exakt på öret  vad jag får äta under en hel dag...), och därför såg jag till att jag käkade upp hälften av fiskgratängen, och sedan (när den hade svalnat) gav jag andra halvan till fyrbeningen...

*han* blev glad (för att inte säga *überlykklig*! *ler brett*), och *jag* slapp ha ångest för att jag glufsat...

torsdagen den 14:e september 2006 - första rapporten från projekt "mumrik minskar"

imorgon är det dags för andra vägningen se'n jag började viktminska med viktväktarna (fast jag kör mitt eget räjs tillsammans med lotta - hennes tremänning [syssling heter det visst i andra delar av landet] har varit viktväktarkonsulent, så lotta har fått allt material av henne).

om jag får säga det själv (och det *får* jag ju,  för det här är ju MIN blogg! *flinar*), så har jag hittills skött mig alldeles STRÅLANDE!
*ler brett*

jag hurtbullar minst tre gånger i veckan - visserligen inte så *länge* varje gång, men *ändå*, ju!
ATT jag gör det är väl ändå OFANTLIGT mykket bättre än att jag INTE gör det (som det var förut, då, ju...)!

jag räknar points och slurpar vätska (vichy nouveau ÄGER!), och mår faktiskt mykket bättre!
*ler brett*

jag har beslutat mig för att ge mig själv "normalvikt" (dvs bmi 22.5) i 40-årspresent (jag fyller ju 40 den 17:e december 2007), för det är jag banne mig VÄRD!
*ser beslutsam ut*

onsdagen den 13:e september 2006 - mormor opereras

igår opererades min mormor.
det var ingen akut operation,  men eftersom hon är snart 89 år och har astma, kärlkramp och diabetes, så var det ju rätt riskfyllt i alla fall.

jag hade ont i magen hela da'n igår och kunde inte koncentrera mig på nå'nting eftersom jag var så orolig.

sent på kvällen ringde mams och sade att mormor mår "oförskämt bra"...
*ler lykkligt*

jag och lotta åkte upp och hälsade på mormor i söndags, och här är en av bilderna jag tog då:


mormor

söndagen den 10:e september 2006 - marknadsrapport

åkkejj...
jag lyckades inte riktigt sköta mig på marknaden...

jag hade käkat middag hemma före marknaden, för att minska risken att jag skulle falla för nå'n frestelse, men...

nej, det bidde ingen langos (kollade i viktväktarnas lilla käcka bok "restaurangguiden" när jag kom hem - langos kostar hela TJUGONIO points!!! *sjåkkerad*), och inte bidde det 1/4 kg margits marknadskonfektyr heller, så min "synd" är väl egentligen inte *så* stor...

*tittar under lugg och skrapar med foten i blogg-gruset*

bidde en kebab.
om jag är *snäll* med mig själv så var den värd 10 points.
tomatsås är väl dessutom "bättre" än rhode island eller vitlökssås, eller?

sedan  smaskade jag i mig EN bit "naturlakrits" (malin skulle köpa lite "natursnacks").

efter det  drabbades jag helt plötsligt och TOTALT oväntat av "vuxen", och köpte mig en fodrad fleecejacka av det välkända märket ysroma.















*erkänn* att ni altavistade eller googlade nu, för att slippa sitta där med "NOLL KOLL" skrivet  i pannan!
*asg*

jag har *ALDRIG* hört talas om ysroma, och en altavistning eller googling gav ingen större klarhet i saken heller, men *fin* är den, och  varm...
*nöjd. MYKKET nöjd.*

efter det skulle lotta och malin köpa karameller av margit (som i år visade sig vara en MAN *fnissar*).

sockermonstret tog sig då lottas skepnad och väste lockande i mitt öra "jag kan köpa några ingefärskarameller och några marknadsnougat åt Dig!"

jag är en SVAG människa.
två ingefärskarameller och två bitar marknadsnougat glufsade jag i mig i bilen på väg hem...

vid utgången (som snitsigt nog oxå var ingången) till markna'n stod en människa och sålde kokosbollar samt sjokklad- och kokostoppar.
jag smaskade snabbt som attan i mig en kokosboll.

summan av kardemumman (eller i detta fallet ingefäran) blev 6.5 points back.
det får jag helt enkelt leva med.


lördagen den 9:e september 2006 - mumriks viktminskningsprojekt är nu igång!

första stora testet av min viljestyrka: hälsingemarkna'n idag.

jag brukar ALLTID köpa en langos samt 1/4 kg "margits karameller" - hårda ingefärskarameller samt fyra bitar marknadsnougat (fler pallar jag inte, eftersom de är så äkkligt sötsliskiga)...

jag är godisfri sedan 10 dagar nu - har ingen längtan efter sötsaker heller, men jag vet ju att *skulle* jag falla för frestelsen så skulle jag snart vara tillbaks i "sötsugsträsket", så jag tror inte att jag vågar smaska i  mig en kokostopp på markna'n ens...

har börjat räkna points, så därför kretsar det mesta runt mat nu.
kanske det måste vara så ett tag tills jag kommit in i "pointslunken" igen - det var ju trots allt ett bra tag se'n jag orkade / iddes göra det senast...

torsdagen den 7:e september 2006 - mumrik goes shopping

jag har shoppat.


fitware techtrail pedometer

en pedometer (stegräknare).
"fitware"  heter modellen, som är tillverkad av techtrail.

"en digital stegräknare med  extremt hög tillförlitlighet"
"fräck design och många användbara funktioner gör den till ett mycket bra köp!"

den kan typ *ALLT* utom  att utföra själva *stegandet*...
*fnissar*

anyway så köpte jag den (såklart) via nätet - hos 
maxpuls (länken går direkt till pedometern).
den kostar 345 pengar.

jag återkommer med en recension när jag använt den ett tag!

onsdagen den 6:e september 2006 - "a lesson in how to live"

"Death, Where Is Thy Stingray?
Daredevil crocodile hunter Steve Irwin died doing what he loved. Maybe his death wasn't a tragedy but a lesson in how to live.
By Mary Beth Crain
Reprinted with permission from
SoMa: A Review of Religion and Culture.

Steve Irwin, the guy who did all those wild and crazy things with crocodiles and lived to tell about it, met an unexpected end yesterday when he was killed by, of all things, a stingray.

Irwin was known for getting up close and personal with all sorts of deadly creatures. His forte, of course, was the croc, but "I've worked with more dangerous snakes than anyone in the world, and I've never been bitten," he often boasted. And then, more humbly, "It's a gift."

And yet, his gift didn't work on the stingray that punctured his heart.

Irwin's death is a lesson in irony. Irony No. 1: He was filming a documentary entitled "The Ocean's Deadliest," when the ray got him during an off-camera swim. Irony No. 2: The stingray is usually non-aggressive. Irony No. 3: While it's a deadly fish, very few people actually die from its bites. In fact, Irwin was one of only three people in Australia ever to die from a stingray attack.

Was it God's joke on Steve? Just desserts, for a daredevil life? The stingray's revenge, for annoying the creatures of the sea and poking his nose and camera where they didn't belong? Or was it a fitting end, a mercifully quick conclusion to an exuberant if incautious life, staged and executed by nature?

Lots of people expected Irwin to meet his end sooner rather than later. Most, myself included, passed him off as a camera-hungry thrill seeker whose egomania was simply astonishing. He'd wrestle a croc while yelling melodramatic observations like, "I'm being whacked around, facing death at every turn.... Bruises, broken bones, you name it, all in the name of crocodile conservation!" Yeah, right, I'd think. All in the name of Steve Irwin, who'll not only do anything to prove his manhood, but actually has the gall to tell you just how brave he is.

But you know, I don't feel that way anymore. After reading about Irwin, and watching Larry King's 2004 interview with him, which was rebroadcast last night, I have to say that Steve Irwin was a man who lived life to the absolute fullest, and died doing what he loved. Yes, he was crazy, by the average person's standards. Yes, he craved the spotlight. Yes, he tempted the fates. Yes, he was hyper—he'd often been accused of being an adrenaline junkie, and his friend John Stinton, who was with him when he died, admitted that, "One problem Steve had was that he couldn't sit still for five seconds and because the weather was bad today and for the last couple of days, he'd been liked a caged lion because he hadn't really been able to do anything much in the way of filming. So he said, 'Look, I might just go off and shoot some segments,' anything that would keep him moving and his adrenaline going and that's what happened..."

It seemed, on the surface, to be these silly character flaws, and not the stingray, that got him in the end.

Yet the truth of the matter, I now believe, is that Irwin was a man of enormous intensity who sincerely believed that "God put me on this earth for a mission, and that mission is wildlife conservation." He was born to his calling; at the age of eight he was already catching crocs, and he took to animals, and danger, "like a fish to water," as he aptly put it. He knew that he was living on a constant precipice, but, as he said, "I have no fear of losing my life," and "Fear helps me from making mistakes—but I make a lot of mistakes."

Yet Irwin never let fear stand in the way of his love of life. He was out there risking, every day, and learning and growing and, well, living. His death is being called, of course, a tragedy. He was only 44. He was a happy husband and father of two great kids. He was a great conservationist who, had he lived, could have done so much more for wildlife preservation. One of his dreams, for instance, was to use the money he was making from royalties and his famed Australia Zoo to buy large tracts of wilderness land and create wilderness reserves that could never be bought by developers.

But is his death really all that tragic? I know a lot of people who are so afraid of dying that they end up afraid to live. So afraid of failure that they end up failing to try. It makes you ask the question, what's worse? Living an unlived life, or dying a lived one? We know what Irwin's answer would have been.

I can't say I'll miss Steve Irwin, because the only time I ever watched him was when I was channel surfing. But I can say that even in death, I envy him. I'm 55, out of shape, diabetic, and afraid of dying. I could get in shape, change my diet and my attitude, and really kick ass and start living, but I haven't. When you think about it, I live in just as big a danger zone as Steve Irwin did. I could use a little more of his hyperactivity, or, if you prefer, boundless enthusiasm. I could use a shot or two of his brazen disregard for fear and disdain for inertia. I'm not saying I need to wrestle crocs or hunt pythons, but I wouldn't mind experiencing life to the fullest instead of waking up every morning afraid to test my blood sugar.

To me, Steve Irwin's death is a reminder that everybody's life is an enigma, and that we are not here to rate others, only to improve ourselves. I was quick to dismiss Irwin as a numbskull nutcase who got what he deserved—until I looked at myself and realized that I am certainly no paragon of wise living. Something tells me that the ebullient, passionate, adventurous-to-the-end Mr. Irwin was too busy living to pass judgment on how others spent their time. That—and not his risk-taking excesses—could be the real lesson of his death—a lesson we all could learn."


steve irwin

onsdagen den 6:e september 2006 - första steget mot regelbunden motion taget! *ler nöjt*

igår kväll gick lotta och jag ett varv runt lillfjärden med vovvarna.
ett varv är ungefär 2.5 km så det är ju inte direkt några långpromenader jag snackar om, men vi ska i alla fall gå det varvet tre gånger i veckan, vilket är närmare "regelbunden motion" än jag varit på ett MYKKET långt tag...


lillfjärden

lillfjärden


tisdagen den 5:e september 2006 - "idag är första dagen på resten av Ditt liv!"

jag börjar om.
IGEN.

promenad runt lillfjärden tre gånger i veckan.
ett allvarligt försök att skärpa till mig när det gäller maten.

jag har haft några godisfria dagar nu, och när lotta och jag var och handlade igår vågade jag inte ens köpa en LIIITEN påse godis, för att inte falla tillbaka i den dåliga vanan...