onsdagen den 31:a januari 2007 - ÄNTLIGEN

det känns bättre nu.
efter SÅ mycket heartbreak och SÅ många tårar så kan jag nu se att det blivit lite bättre, och att det kanske till och med kommer bli okej en dag.

men inte förrän m PRATADE med mig.
och det gjorde hon inte förrän hon läst vad jag skrev här på bloggen nu när jag senast skrev nå't om hur jag känner och hur jag mår.

det var som jag hoppades hela tiden - det handlade inte om oärlighet utan rädsla.
men iofs är det väl ett underbetyg till mig att hon kände att hon inte kunde vara ärlig när det gäller sin rädsla, så...

hursomhelst så har vi nu PRATAT, vilket vi inte gjort se'n innan vi träffades irl för första gången.


TACK.

tisdagen den 30:e januari 2007 - AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJSOMBANNAT!

jaha.
jag klarade mig nästan ett helt år, men igår var det dags igen: mitt vänsterknä gick ur led.

inte när lotta och jag och alla fyrbeningarna var ute och fotograferade (ja, alltså: *lotta och jag* fotade - fyrbeningarna sprang omkring och lekte i snön), och gick omkring på lite halkiga ställen (finns ju is under snön på en hel del ställen), då, nej...

nä, inne på ica kvantum - vid "ingångsgrindarna".
där snubblade jag på mattan, och stöp i betonggolvet som klubbad av en oxe.
det gjorde BANNAT ont, kan jag meddela, och förmodligen gjorde det så ont på grund av att det var rätt länge se'n det hände senast, och knät alltså fått nästan ett år av återhämtning.

jag försökte resa mig efter ett tag, men det kändes på en gång att det här var värre än vanligt, så jag blev liggandes ett bra tag.
lotta stod som vanligt och viftade bort folk, och jag kunde höra förvåningen (nay, *bestörtningen*) i deras röster när hon sade: "hon vill inte ha nå'n hjälp!"
*fnissar*

jag tror att ett eller några revben oxå fick sig en törn, för jag har ont i bröstkorgen.

jag bad lotta att ta hand om torsten till idag, för jag kunde ju knappt gå...
hon skickade ett sms tidigare idag och sade att han får vara där en natt till, vilket ju är *GRYMsnällt* av henne!

lördagen den 27:e januari 2007 - bokslut (?)

man känner inte en annan människa innan man sett hur hon lämnar en kärleks- eller vänskapsrelation.
detta har jag kommit fram till när jag försökt fundra ut vad jag lärt mig genom att älska m.

jag ångrar absolut inte att jag vågade närma mig henne, för jag har lärt mig MYCKET genom att göra det, men just nu har jag ONT - förjävligt ont.

jag försöker att inte tänka att det vi delade och det hon sade innan vi träffades irl bara var "spel", att det inte var *äkta*, men...

jag har i vilket fall som helst kommit fram till att jag inte fixar att vara "kompis" alternativt "polare" med henne - får jag inte vara hennes VÄN så måste jag tacka nej, eftersom det vi delade innan vi träffades irl (och det vi delade helgen när vi var tillsammans) är mer värt för mig än "bara" kompisskap.

att sitta och sajberhålla om henne den natten hon grät för första gången på flera år var en gåva - en välsignelse; det var som att vara med när någon föds...

jag har inte ont "bara" för att hon inte vill ha mig.
det som gör ojämförligt mest ont är att jag i hennes tänk inte verkar vara värd ärlighet.

jag skulle gjort VADSOMHELST för henne...
jag skulle så GÄRNA ha "tämjt" henne, och visat alternativt lärt henne att lita på att det inte är farligt att visa sig / vara "svag" eller "liten", eller att gråta...

jag skulle älskat att hålla om henne..

så blev det nu inte, och jag sörjer det som inte blev.
men mest av allt sörjer jag att hennes ord inte var värda nå't - inte EGENTLIGEN.


så jag har bestämt mig för att jag inte kommer agera hennes sajberkomiker på dagarna längre, för hon kan inte i ena sekunden säga "Du måste försöka släppa mig på DET sättet!" för att i nästa sekund (eller några veckor senare) skicka sms i stil med: "var ÄÄÄR du? jag saaaknar dig!" när jag inte är inloggad på msn, vilket jag alltså emellanåt försöker att inte vara, eftersom hon ju sagt åt mig att släppa henne.


jag brände mig REJÄLT på henne, men jag vill inte längre dö för att hon inte känner för mig som jag gör för henne.

*snipp*

sax


lördagen den 27:e januari 200 7 - Dagens Minns Ni?

minns ni denna?

lördagen den 27:e januari 2007 - det RÄCKER nu

det räcker nu.

*tar ett djupt andetag*

det RÄCKER nu.




igår fick jag av en slump veta något som gör att det RÄCKER nu.

jag är tydligen inte värd ärlighet.
och när det går *så* långt, så RÄCKER det.

"jag vill dock ALDRIG förlora din vänskap!"

nä, det förstår jag - man vill ju ha kvar det man fått.
men min vänskap är inte gratis - det är jag alldeles för mycket människa för att acceptera.

priset för min vänskap är ärlighet, eller åtminstone vänskaplig omtanke tillbaka.


jag *förstår* att det kan kännas SVÅRT och JOBBIGT att ha någon som man VET har starkare känslor för en än man själv har som vän svassande runt en, men efter allt som m sade när vi PRATADE innan vi sågs irl, så tycker jag faktiskt att jag förtjänar just ärlighet och fanimig *closure*.

"never EVER leave before you've made sure that the other person is okay."
(eller nå't så'nt - jag hittar inte det exakta citatet just nu, men det är i alla fall min "guru" marianne williamson som skriver det, och hon gör det i sin bok "a return to Love" - en bok jag läst minst en gång om året se'n jag "upptäckte" den för snart 13 år sedan, och som jag delade med mig av till m)...


jag hoppas hon är alternativt blir lycklig.



ONT

fredagen den 26:e januari 2007 - JAAA!!!

i förgår dingade jag ÄNTLIGEN 40 med iko.

då fick jag en UNDERBAR felsteed, som jag döpt till lennart (har inte en susning om VARFÖR):


lennart

onsdagen den 24:e januari 2007 - jo

det händer just inte så mycket i mitt "liv".

jag *HATAR*, och för övrigt spelar jag wow i stort sett dygnet runt - jag fundrar på att söka medborgarskap i azeroth.

jag flyr verkligheten, för annars står jag inte ut...

iko fyller (level) 40 (förmodligen senare ikväll), och *det* är väl det enda glädjeämnet just nu.

onsdagen den 24:e januari 2007 - en dåres försvarstal

jag vet.

ibland är det inte många av mina egna ord här på bloggen.
jag *"gillar"* att skriva (citationstecken runt ordet gillar eftersom jag oftast - i likhet med august strindberg känner att "jag lever inte för att skriva - jag skriver för att leva"), och jag *tror* jag är rätt bra på det i alla fall *emellanåt*, men så *ibland* finns det nå'n som sagt och eller beskrivit det *bättre*, och då är det bara att böja sig för mästaren, lixom...

det här med "Dagens Låttext", till exempel...
(apropå *det*, så slår det mig först *nu* att jag när jag petar in "Dagens" nå'nting gör mig skyldig till en av de saker jag retar upp mig på hos andra - versaliseringen av alla ord i rubriker [speciellt reklam], men jag smiter helt enkelt undan det genom att skylla på mina tyska gener... *fnissar*)

jag tycker om låtar med texter som *säger* nå'nting (fast, jo: jag *kan* lyssna på låtar med "blajtexter" oxå - "mmmbop" av och med hanson är *GRYMbraig*! *garvar och börjar genast nynna på den*), och det *är* prexis som elton john och bernie taupin (fast det är väl bernie som skriver texterna, ju) säger:


guess there are times when we all need to share a little pain

and ironing out the rough spots

is the hardest part when memories remain


and it's times like these when we all need to hear the radio

’cause from the lips of some old singer

we can share the troubles we already know


turn them on, turn them on

turn on those sad songs

when all hope is gone

why don't you tune in and turn them on


they reach into your room

just feel their gentle touch

when all hope is gone

sad songs say so much


if someone else is suffering enough to write it down

when every single word makes sense

then it's easier to have those songs around


the kick inside is in the line that finally gets to you

and it feels so good to hurt so bad

and suffer just enough to sing the blues


sad songs, they say

sad songs, they say

sad songs, they say

sad songs, they say so much...




så, jo, jag kommer fortsätta peta in låt- och andra texter här på bloggen - oftast för att texterna säger något om hur jag mår och vad jag lufsar omkring och tänker på, men ibland även för att jag läst dem och känt att jag vill ha dem "kvar"...



onsdagen den 24:e januari 2007 - Dagens låttext

maggie may

 


 

wake up maggie i think i got something to say to you
it's late september and i really should be back at school
i know i keep you amused but i feel i'm being used


oh Maggie i couldn't have tried any more
you lured me away from home just to save you from being alone
you stole my heart and that's what really hurt


the morning sun when it's in your face really shows your age
but that don't worry me none in my eyes you're everything
i laughed at all of your jokes my love you didn't need to coax


oh, maggie i couldn't have tried any more
you lured me away from home, just to save you from being alone
you stole my soul and that's a pain i can do without


all i needed was a friend to lend a guiding hand
but you turned into a lover and
mother what a lover, you wore me out
all you did was wreck my bed
and in the morning kick me in the head


oh Maggie i couldn't have tried anymore
you lured me away from home 'cause you didn't want to be alone
you stole my heart i couldn't leave you if i tried


 i suppose i could collect my books and get on back to school
or steal my daddy's cue and make a living out of playing pool
or find myself a rock and roll band that needs a helpin' hand


oh Maggie i wish i'd never seen your face
you made a first-class fool out of me
but i'm as blind as a fool can be
you stole my heart but i love you anyway


 maggie i wish i'd never seen your face
i'll get on back home one of these days…

 


(rod stewart / martin quittenton)

 


tisdagen den 23:e januari 2007 - Dagens Låttext

what she's doin' now

last time i saw her it was turnin' colder
but that was years ago
last i heard she had moved to boulder
but where she's now, i don't know
but there's somethin' 'bout this time of year that spins my head around
takes me back, makes me wonder what she's doin' now

'cause what she's doin' now is tearin' me apart
fillin' up my mind and emptying my heart
i can hear her call each time the cold wind blows
and i wonder if she knows what she's doin' now

just for laughs, i dialed her old number but no one knew her name
hung up the phone, sat there and wondered
if she'd ever done the same
i took a walk in the evenin' wind to clear my head somehow
but tonight i lie here thinkin'
what's she doin' now

'cause what she's doin' now is tearin' me apart
fillin' up my mind and emptying my heart
i can hear her call each time the cold wind blows

and I wonder if she knows what she's doin' now...

(pat alger - garth brooks)

måndagen den 22:a januari 2007 - *garvar*

doktor gormander är en kul typ.
i dagens upplaga av aftonbladet.se ger han oss politiskt obevandrade en crash course:


kapitalism
- ett system där man sprutar in vatten i kycklingfiléer för att sänka priset och därmed bli konkurrenskraftig.

socialism - tanken att alla människor ska ha rätt till kycklingfiléer. dock inte genast utan i framtiden.

demokratisk socialism - så kallad socialdemokrati, förordar allas rätt till kycklingfiléer sedan dkandias och fortums direktörer samt björn rosengren ätit sig mätta.

kommunism - lära som i likhet med kristendomen predikar att man ska dela kycklingfiléerna lika men att det styrande partiet under ett övergångsstadium ska ha förtur till filéerna. gudrun schyman var inte kommunist medan lars ohly sagt sig vara det, dock med reservationen att josef stalin var överdrivet ambitiös.

anarkism - en rörelse som i vissa fall förordar attentat för att stärka statens repression och därmed blotta dess rätta karaktär för att allmänheten ska angripa de styrande med de kycklingklubbor som lämnats kvar när designåret är över.

humanism - lära vars främsta mål inte är kycklingfiléer utan kärlek och omtanke. regeringen anser därför att det är överdrivet av migrationsverkets personal att fira avvisningar med tårta och champagne och förordar i framtiden bakelser och vin utan bubblor.

feminism
- föreställning som hävdar att kvinnor alls icke är att betrakta som kycklingfiléer utan som människor. Ansvarsfulla bedömare har länge hävdat att feminismen är en extrem förlöpning av frustrerade kvinnor som misslyckats med husliga bestyr. dock har numera flertalet politiska partier efter moget övervägande ("if you can´t beat them, join them") vågat ta steget att förklara kvinnor som varande människoliknande varelser och anslutit sig till en feminism light.

liberalism
- en politisk form av chicken race. man kan indela liberalismen i ny och gammal liberalism. den gamla liberalismen förordar allas frihet att sova under broarna under övervakning av polis och militär medan nya liberaler tycker att amerikanarna kan sköta den militära delen.

potatisgrisism - en tyvärr alltför vanlig form av misstroende nu senast torgförd av justitiekanslern, göran lambertz. polisförbundet anser sig därmed ha fått rollen som hackkyckling. detta misstroende, potatisgrisismen, har uppstått sedan personer i akt och mening att misskreditera en oförvitlig poliskår vid besök på polisstationer kastat sig mot väggarna och även medelst akrobatiska språng lyckats hoppa upp mot taket och därmed åsamkat sig själva skador.

pinguism - Jesus har aldrig funnits. däremot finns övertygande bevis för pingus existens.

onsdagen den 17:e januari 2007 - så enkelt ÄR det! *himlar med ögonen*

så får du bättre självkänsla!

  • För att ta reda på vem du är och vad du står för är det viktigt att du först blir lugn och tömmer hjärnan på tankar. Meditera i femton minuter. Köp en cd med meditationsövningar om du behöver veta hur man gör. Det är även möjligt att ta en promenad och meditera samtidigt!
  • Meditera i tio minuter. Avsluta varje meditation med att notera vilka tankar och känslor som dyker upp. Är du arg, ledsen eller glad? Notera dessa känslor och börja fundera på vad de beror på. Trivs du med ditt liv och tycker du om dig själv?
  • Meditera i tio minuter. Ägna dig sedan åt att skriva ned saker du anser att du är bra på. Dina talanger och kunskaper som du själv vill använda. När känner du dig sprudlande glad eller helt harmonisk senast? Skriv ned det också.
  • Meditera i tio minuter. Skriv sedan ned tre saker som du tycker om hos dig själv (dessa saker ska inte vara kopplade till prestation). Är du vänlig? Är du bra på att sätta gränser? Fortsätt att skriva ned tre positiva saker varje dag framöver.
  • Meditera i tio minuter. Skriv sedan ned hur din drömpartner ser ut. Om du söker en person som är sprallig och äventyrlig är det troligt att du själv vill ha mer av dessa egenskaper. Jobba på att skaffa dig dessa.
  • Meditera i tio minuter. Fundera sedan på hur du kan motivera dig själv att förbättra de delar hos dig själv som du noterade under den förra övningen. För ett ökat självförtroende kan din motivationsfras exempelvis lyda: ”Genom planering och målmedvetenhet tar jag mig mot mina mål. Jag känner tillit till min förmåga.” Och för ökad självkänsla: ”Jag är en värdefull människa. Jag duger precis som jag är och jag tycker om mig själv”.
  • Meditera i tio minuter. Skriv sedan ned vad du vill fortsätta att jobba med vad gäller din egen utveckling, och hur du ska uppnå det. Behöver du läsa fler inspirerande böcker? Eller ska du fortsätta meditera en stund varje dag? Nu har du lärt dig flera sätt att stärka din självkänsla. Nu är det upp till dig att fortsätta respektera och tycka om dig själv. Lycka till!

att meditera är BRA, och jag önskar jag hade ro i kroppen och i själen och i huvudet att göra det...

"...är det troligt att du själv vill ha mer av dessa egenskaper. Jobba på att skaffa dig dessa."

ja, det låter ju alldeles *förträffligt*, det, men *hur*?
HUUUR?
*ylar*

*konkreta* förslag, bitte!

tisdagen den 16:e januari 2007 - the princess and the toad

the princess and the toad

By Joan Sutula

     Some years ago, our family expanded to include a one-year-old Siberian husky named Princess Misha.  Like all Siberian huskies, Misha had an innate love of the outdoors, and of course, the cooler the better.  She would lie curled up in a ball on top of a snowdrift on the coldest of winter days with her tail flicked over her only vulnerable spot - her nose.  When fresh snow fell, she would lay so still that she soon disappeared under a blanket of snow and became a part of the landscape.  Every so often, she stood up, shook off, turned in a few circles, and then laid back down to keep watch over her domain.
     On warm summer days, she found the coolest corner in the house and spent her days napping.  Then after her nightly walk, she'd spend the rest of the evening stretched out on the cool cement of the front patio.  All through the hot summers and into the fall, this was her nightly ritual.
     One summer evening, as we sat out on the front patio relishing a late-evening breeze, we saw a small toad hop out of the grass, then down the sidewalk to a few feet away from where Misha was lying.  Suddenly Misha stood up, walked over to the toad, picked it up in her mouth and then walked back to her resting place and lay back down.  She then put her chin down on the walk, opened her mouth and let the toad hop out while we watched in astonishment.  The toad sat there in front of Misha's eyes, the two seeming to stare at one another for some time.  Then the toad hopped down the walk and back into the grass.
     On other nights that summer, we noticed this same ritual.  We commented on the fact that Misha seemed to have a fondness for toads.  We worried because some toads can be poisonous, but since she never experienced any ill effect and never hurt them, we didn't interfere.  If she spotted a toad in the street on one of her walks, she would actually run over to it and nudge it with her nose till it had safely hopped off the street and back on to the grass, out of harm's way.
     The following summer was the same.  Misha enjoyed cooling off by lying out on the front patio after nightfall.  Many times, we noticed a toad within inches of her face.  At other times, we watched as she walked into the grass and came back to her resting spot with a toad in her mouth, only to release it.  The toads always stayed near her for some time before hopping off into the night.  The only difference from the previous summer was that she spent more nights in this manner, and the toads were bigger.  A toad always seemed to be close at hand.
     One night early in the third summer, after letting Misha out, we watched as a large toad hopped out of the grass and over to her, stopping inches in front of her.  Misha gently laid her head down so that her nose almost touched the toad.  That was when it finally dawned on us - perhaps there was just one toad!  Could Misha have shared the past three summers with the same toad?  We called a local wildlife expert who told us that toads can live three to six years, so it was entirely possible.  Somehow these two unlikely companions had formed a bond.  At first it seemed so strange to us.  But then we realized we were very different from Misha too, but the love between us seemed completely natural.  If she could love us, we marveled, why not a toad?
     Misha had a minor operation that summer, and we kept her indoors for a while afterwards to recuperate.  Each night she went to the front door and asked to be let out, but we didn't let her.  Instead, leash in hand, we took her for short walks.  One evening a few days later, I went to the front door to turn on the porch light for guests we were expecting.  When the light came on illuminating the front stoop, there, to my utter amazement, sat Toad (as we came to call him), staring up at me through the screen door!  He had hopped up the three steps from the patio, and we supposed he was looking for Misha.  Such devotion could not be denied.  We let Misha out to be with her pal.  She immediately picked the toad up in her mouth and took it down the steps where she and Toad stayed nose to nose until we brought her in for the night.  After that, if Misha didn't come out soon enough, Toad frequently came to the door to get her.  We made sure that the porch light was turned on before dark and posted a big sign on the porch, "Please don't step on the toad!"
     We often laughed about the incongruous friendship - they did made a comical sight, gazing into each other's eyes.  But their devotion sometimes made me wonder if I should regard them so lightly.  Maybe it was more than just friendship.  Maybe in her stalwart toad, Princess Misha had found her Prince Charming.

måndagen den 15:e januari 2007 - wow snart större än sverige


måndagen den 15:e januari 2007 - djupfundror

vem pratar man aka jag med när Det Goda inte verkar bry sig?
vem ringer man aka jag när Gud lagt av luren?

lördagen den 13:e januari 2007 - förjävligt

"jag tyckte Du sade att Du kommit över henne...?"

ja, jag säger så mycket, jag...
aai in absurdum, typ - fast HELT utan framgång...

kärlek är som röda hund: allvarligare ju äldre man är när man drabbas...

"Du måste försöka släppa mig på 'DET' sättet..."
ja, jag *VET*, och jag *försöker* verkligen, men...

jag *vill* låta bli att älska någon som inte älskar mig tillbaka - jag förtjänar bättre...
men bättre *finns* ju inte...
*snörvlar*

det är FÖRJÄVLIGT, är vad det är...

jag skulle ge henne *Världen*, men det är klart att hon inte vill ha *min* värld...
det är klart...

jag skulle ge henne VADSOMHELST, men det enda hon vill ha fixar jag inte att ge henne...
HELLBETE...

lördagen den 13:e januari 2007 - gråt och tacos

igår var lotta och jag ute och fotograferade igen - det känns banne mig *underbart* att jag orkar göra det!

det är som det var när jag först skaffade kameran: när jag är mitt uppi fotograferande så försvinner allt annat, och jag glömmer min livssituation och den sorg jag går omkring och bär på (eller har i alla fall lättare för att implementera aai-principen. jag vet inte om jag berättat om den, så: jag tror det är nå'n gammal judisk visdomsgrej - "om livet (eller den situation / sinnesstämning Du befinner Dig i inte är som Du vill att det  (den) ska vara, 'act as if...")...

efter att vi fotat klart (aka när våra respektive minneskort i kamerorna var fulla) så kom jag på att vi skulle käka tacos - det var ju ett tag sedan vi gjorde det.
iväg till affär'n, och sedan hem till lotta.
fixa tacofärsen och strimla grönsakerna.

lotta ville ha musik medan vi stod och var husliga, så hon spelade nå'n blandskiva med sjörövade låtar (finns det *nå'n* som *köper* färdiginspelade skivor nuförtiden? *garvar*).

lotta och jag har ju *helt* olika musiksmak, så jag gillade inte *nå'n* av låtarna hon spelade, men jag upptäckte att banne mig *alla* (lätt överdrift, men ändå) låtar handlar om KÄRLEK - lycklig eller olycklig sådan...

jag vet inte om det berodde på att jag har punka på cykeln (menstruationscykeln, alltså - classic case of tmi [too much information], det, kanske, men... *asg*), men helt plötsligt började tårarna *forsa*...

för att inte paprikan skulle få en dressing i form av snorblandad gråt, så snabblufsade jag in på toaletten och stod där en stund och försökte samla mig.
när jag kom ut därifrån frågade jag lotta om vi kunde ha det *tyst*: "jag fixar inte hjärta och smärta-låtar nu...", och efter en snabb blick på mig så insåg hon att det nog var bäst att det fick vara tyst ett tag...

efter maten var det dags för vattenlek.
ALLA fotografer SKA ha en bild på en vattendroppe - jag tror nästan det är *lag* på det!
jag hade köpt grön karamellfärg (i ett försök att förnya vattendroppefotograferingen), och sedan stod vi i en timme och försökte få åtminstone *en* HYGGLIG bild av en droppe.

"GLÖM!", säger jag bara - det är GRYMsvårt!!!

vi ska göra nya försök vid ett senare tillfälle...

lördagen den 13:e januari 2007 - snö! äntligen?

"en morgon när jag vakna' va' hela världen vit..."
*sjunger*

senast häromdagen sade jag (när jag tränade på att kallprata med en av mina loftgrannar) "har det inte kommit nå'n snö hittills behöver det inte komma nå'n alls!"
och igår kväll började det snöa...
jag vet inte exakt *när*, för jag satt och wowade, och när jag råkade tiitta bort från datorn (ja, *skärmen, då, alltså) och ut genom fönstret så såg jag att det fullkomligt *vräkte* ner...

jag ska släpa mig ut med fyrbeningen och ta kameran med mig, så får vi se om jag får till en fin vinterbild att peta in i det här inlägget lite senare!
:o)


snow

fredagen den 12:e januari 2007 - fotoexkursion

igår var lotta och jag på järvzoo.
våra kameror hade vi såklart med oss, i hopp om att få fina bilder.
som de amatörer vi är, så skyller vi på ljuset denna gång, men vi fick oss i alla fall en ordentlig promenad, och det var ju fint att *se* djuren i alla fall...
*garvar*


fjällräv


okej...
denna bild blev väl inte *så* pjåkig, men den är ju inte fototekniskt *bra*...
det är i alla fall en fjällräv, och söt var den, och satt snällt och poserade fint...

älgkalven (-ynglingen) ceasar stod för sig själv i ett hägn, och visade sig vara en riktig *charmör*...
han tyckte om att bli kliad bakom öronen, lät han förstå efter en liten stund.


ceasar


anledningen till att hans bodde alldeles ensammen och inte tillsammans med de andra älgarna fick vi veta när vi kom tillbaka till stället där vår rundvandring började.
ceasar kom till järvzoo i somras, efter att hans mams blivit ihjälkörd av en bil, och han bidde sedan uppnappad, och alltså van vid människor.
han har gått i "barnens zoo", och fått uppmärksamhet (och en massa klappar! *ler*), och blivit alldeles för tam och social - ja, rent ut av *mesig* - i alla fall *för* mesig för att bo tillsammans med den andra älgtjuren...




tisdagen den 9:e januari 2007 - wow... *ler lykkligt*

i förrgår dingade jag 30.
*jublar och gör vågen*

???

*garvar*

varje gång man når en ny level i wow så "dingar" man.
om man är med i en guild, så skriver man "ding" i guildchatten, och då svarar de andra (om de är artiga *flinar*) "gratz".

jag *var* med i en guild ett tag, men sedan var jag tvungen att ta en paus därifrån.
jag fundrar dock på att gå med i guilden jag var med i förut igen, men trots att jag trivdes väldigt bra med människorna i guilden, så kändes det emellanåt jobbigt att var med där.
alla var trevliga och hjälpsamma och så, så det handlade inte om det...
det handlade främst om ..., och sedan var det lite jobbigt ibland med att jag inte orkade vara så social...

naturligtvis blir det ju tyst i guildchatten långa stunder, eftersom folk är fullt upptagna med att slakta monster och leta skatter och tillverka och sälja saker, så det märktes säkert inte att jag tyckte det var jobbigt, men *känslan* av och vetskapen om att jag inte var alternativt är så social och hade alternativt har så lätt för att "kallprata" gjorde att jag kände mig väldigt mycket mer autistisk än jag egentligen är...

guildmedlemmarna hjälper varandra med questar (eller "kvästar" som m döpt om dem till), och genom att byta med alternativt sälja billigt saker som de andra kanske behöver bättre än man själv göt.
för att folk i guilden då ska få veta att man har saker att ge bort alternativt sälja måste man såklart *tala om* det i guildchatten, men till och med *det* var för "jobbigt" för mig...
låter ju GRYMskumt, och det är svårt att förklara för någon som inte vet hur det är att ha autismspektrum, för hur kan det vara *jobbigt* att "bara" "prata med folk"???

hursomhelst så har jag nu alltså nått level 30 med min human warlock ikosaeder - bara 30 levlar (40 när tbc släpps) kvar!
*garvar*

fredagen den 5:e januari 2007 - *DON'T need more rage"

en av klasserna i wow - jag tror det är warrior - "går" på "rage".
när det behövs påfyllning (i form av mat och dryck, tror jag), så säger den charen (wow lingo för character) "need more rage!"

jag har ännu inte skapat nå'n så'n char - jag kör en warlock (ikosaeder - 25% på väg mot lvl 29) och mage (pilutta - lvl 22), men efter den senaste tidens datortekniska strul är jag beredd att tjyva warriorns replik, och parafrasera densamma...

när jag skaffade min dator (för typ 3-4 år sedan) hade jag aldrig kunnat ens DRÖMMA om att jag skulle bli alldeles som BESATT av ett rpg (role-playing game), så jag satsade på stor hårddisk istället för stort ram-minne
det funkade alldeles utmärkt ända tills för tre månader sedan, då m slet ner mig i wow-träsket (fast enligt henne så behövde hon inte alls slita: "Du gick alldeles frivilligt!")...

det dröjde inte länge förrän burken sade att den var så TRÖTT och inte kom ihåg det som hände för bara en liten liten liten stund sedan (typ korsakovs syndrom *garvar*)

spelet hängde sig och burken "dog", för att sedan starta om sig själv.
det är AAANINGEN frustrerande när man aka jag kan *höra* hur monstren i spelet smaskar i sig min char medans jag inte kan göra *nå'nting*, förutom att vänta på att datorn ska starta om, så jag kan logga in i spelet igen, bara för att mötas av de tre aspelut *vidrigaste* orden som finns (eller, ja, *ordkombinationen* är det som är vidrigt, då, ju!): "you are dead"...

så strax före jul lufsade jag in till "min" datorbutik
comfuture och frågade hur många pengar de skulle ha för ett 512 mb ram-minne (jag hade kollat på nätet vilken sorts minne jag skulle ha, och jag visste att det kostade runt 480 pengar på nätet).
de skulle ha flera hundra pengar mer än det, så då sade jag (min arma IDIOT, skulle det visa sig, men det visste jag inte då): "jaha. men då ska jag *inte* ha det, ju!", och så lufsade jag över vägen till den andra datorbutiken i sta'n.

why, oh WHY var jag otrogen på detta sätt?

jag hade skrivit upp exakt vad minnet hette, och alla detaljer som behövdes för att jag skulle få rätt minne.
TRODDE jag.
eftersom min burk är så pass "gammal" (visst är det *tragiskt* att inom datorvärlden är allt som är från *igår* GAMMALT???), så kör den med en klockfrekvens på 333 mhz (fråga inte - jag bara citerar från sajten jag hittade info om vilket minne jag skulle ha i min burk), medans nyare datorer kör på en klockfrekvens på 400 mhz.

killarna i datorbutiken hade inte det minnet hemma men skulle beställa det, så det skulle finnas i butiken den 28:e december.
jag genomled alltså  några dagar med GRYMfrustration (för jag kunde ju inte låta bli att spela wow även om jag bli uppsmaskad en massa gånger på grund av att spelet "frös") - det som höll mig på rätt sida om vanvettet (tyst! *garvar*) var tanken på "den 28:e"...

när jag den 28:e lufsade in i datorbutiken och frågar efter mitt ram-minne, så får jag veta att de beställt FEL sorts minne - de hade (trots att jag visade det jag skrivit ner från nätet, och trots att killen sade "jahaaadå!" när jag frågade om han kunde läsa mina hastigt nerkrafsade kråkfötter) beställt ett 400 mhz minne istället för ett 333 mhz dito.

"andas djupt!", sade jag tyst till mig själv, och frågade när de skulle få hem det *rätta* ram-minnet.

idag lufsade jag återigen ner till datorbutiken, och tänkte att "ÄNTLIGEN!!!"
"big mistake. HUGE!"

"Du... det är så här, va'... den andra killen har *sålt* minnet..."

"DON'T need more rage!"
att min hjärna inte *exploderade*!!!

förra veckan så sade de att ram-minnet på 400 mhz inte skulle funka ihop med min dator, men *idag* fick jag med mig det hem med orden "det *kan* fungera med ett så'nt!"

jag sade till dem att deras cred minskat nå't *drastiskt*, och jag kommer INTE att rekommendera nå'n att handla av dem...

jag kom hem och skruvade isär burken, men när jag skulle peta i minnet i burken visade det sig att det inte alls passar, så på måndag (eller imorgon - jag får se hur jag känner mig) kommer jag lufsa till datorbutiken, lämna igen minnet, och sedan lufsa tillbaka till *min* datorbutik, betala de extra hundralapparna som de skulle ha för att peta i minnet, och sedan aldrig mer vara otrogen...
*djupt ångerfull*

dessutom kan jag meddela att så'na där skruvmejselsatser där man ska skruva fast själva mejseldelen i handtaget är rent hälsovådliga - jag hann med att hacka loss en rätt stor bit ur mitt vänstra ringfinger medan jag försökte bryta mig in i burken...

efter att jag fått med mig (*"fått"*, förresten - det kostade 595 pengar!) ram-minnet hem lufsade jag till datorspelsbutiken och väste till fjunpåjjken som stod bakom disken: "jag vill boka ett tbc!"
(tbc är en akronym för "the burning crusade", vilket är namnet på uppgraderingen av wow. den släpps den 16:e januari, och de riktiga wow-nördarna MÅSTE ju såklart ha ett ex från det *första* "släppet" av den! *fnissar*)

förmodligen kommer förkränkningskassan att bli nedringd av folk som drabbats av tbc den 16:e januari...
*garvar*

torsdagen den 4:e januari 2007 - kuddval, lutfisk och spolarvätska

igår åkte lotta och jag upp till sundsvall för att hälsa på mams, som lovat laga lutfisk (lotta skulle få köttbullar).

först åkte vi dock ut till birsta och köpte godis åt hundarna på arken samt lite smått och gott på ikea (jag fick med mig  två kuddar [jag behövde en ny kudde i min säng, och kunde inte bestämma mig, så jag köpte två olika], en sänglampa, batterier och en tunn dörrmatta som jag ska ha som sitt- alternativt liggunderlag när jag fotar).

när vi var på väg till clas ohlsons (gillar så'na där butiker där det finns allt möjligt "krafs", jag...) så ringde min mobil.
det var mams, som talade om att mormor ramlat hemma, och nu var på väg med ambulans till sjukhuset.
de var rädda för att hon brutit lårbenshalsen, men det visade sig att hon inte brutit nå'nting TACK OCH LOV!!!

på clas ohlson shoppade jag loss ordentligt: ett headset (jag ska ÄNTLIGEN börja utnyttja de skype-minuter jag köpte för ett *bra* tag sedan!) samt en burk topz.
*asg*

sedan åkte vi till mams, där jag och hon åt lutfisk, och lotta och mams' sambo åt köttbullar.
signe-britt, som enligt mams' sambo inte äter hundgodis, smaskade glatt i sig flera av de sorter lotta och jag bjöd henne på.
*garvar*

när vi skulle åka hem så ställde jag in några kassar i baksätet, och böjde mig då lite ner.
i prexis det ögonblicket bestämmer sig lotta för att göra rent framrutan på sin bil, så i nästa nanosekund tänker jag "regnar det?", och i nanosekunden därefter: "AAAAAAAAAAAAAAAAJSOMBANNAT!!!"
spolarvätska i ögat är INGET jag rekommenderar...
*asg*

onsdagen den 3:e januari 2007 - Dagens Låttext

i can see it now

i can see it now, walking by myself
and suddenly you're there walking with somebody else
i can see it now, what's right up ahead
a scene i've played a thousand times over in my head

i can see it now, it isn't just a dream
can't shake myself awake, can't fall right back to sleep
face to face i come right up to the truth
i can see it now, i'm still not over you

i can hear it now, your voice saying my name
it's too late for me to walk the other way
i can hear it now, asking how i've been
oh and by the way have you met my friend

i can hear it now, a breaking all apart
a strange familiar sound that's coming from my heart
feeling just as bad as the day that it was new
i can see it now, i'm still not over you

when you're out of sight, baby you're still on my mind
you're much too hard to lose, you're too easy to find
like a bottle to a drunk, like trouble to a fool
i've only ever seen, just what i've wanted to

i can feel it now, as you walk away
something left unsaid and the nothing left to say
i can feel it now like weather in my bones
before it even comes, before i even know

i can feel it now, the empty and the ache
that bitter little pill that i don't want to take
instead i'd swallow all the pride i ever knew
to crawl back if you asked, all that i would do
i can see it now


mary chapin carpenter

mary chapin carpenter