i huvudet på snusmumriken...

från tankar om "diplomati" är ju steget till funderingar på "sanning" respektive "lögn" inte särskilt långt...

jag har en längre tid funderat på huruvida det vore "bättre" om alla människor *alltid* talade sanning eller om alla människor *alltid* ljög...

de här funderingarna har väckts främst genom att jag gång på gång (främst i kontakten med de människor som är satta att hjälpa människor med någon form av funktionshinder) tvingats konstatera att min oförmåga att tala / förstå "byråkratiska" förmodligen är mitt *största* funktionshinder...


i alla fall:

när jag har diskuterat frågan om alltid sanning eller alltid lögn med människor, så har alla utan undantag svarat att det *naturligtvis* vore bäst om alla alltid talade sanning.

det tycker / tror ju inte *jag*, då...

---

anledningen till att jag inte tycker / tror det är att jag så gott som dagligen upptäcker att det finns "sanning" människor inte vill höra...


många av oss som har autismspektrum är så kallade paragrafryttare och besserwissrar.
förmodligen på grund av att vi inte instinktivt begriper oss på våra medmänniskor eller vår omvärld -
människor och omvärlden är dynamiska "företeelser" i ständig förändring, och därför svåra att få grepp om / begripa sig på...

nedskrivna regler och lagar är *greppbara*, *påtagliga*...