i huvudet på snusmumriken...

ja, så kom hon då. *äntligen*. eva d - rockpoeten med stort G (som i "Gudinna")...

inte till *hudiksvall*, då, ju, såklart, utan jag var tvungen att återvända till staden jag flydde: sundsvall.

konserten var ju (*"såklart"*) *GRYMbra*!
(ska iofs *mycket* till innan eva d är nå't annat än *GRYMbra*, men...)

konserten fick mig att tänka tillbaka...
*intar en skådespelaraktig pose och låter omvärlden försvinna i ett rosa töcken*

vilka låtar män'skan skrivit!
*impernerad*

jag har varit henne trogen se'n lpn (för det *fanns* ju så'na. förut. på den gamla goda tiden. plattor med omslag som man [*jag*] faktiskt ibland *sniffade* lite på, för att de doftade så ljuvligt... *ler generat*) "ung och stolt".

jag satt på mitt rum och *ylade* ikapp med eva d när hon sjöng "ä-ä-ä-älska me-e-e-ej...", och jag *grät* för att ingen (inte ens / allra minst jag själv) förstod "den unga mumriks lidanden"...

på den tiden begrep jag ju inte *vad* det var som gjorde att jag kände mig så vilsen, annorlunda och malplacerad (konstigt nog har det ju efter att jag begrep det blivit så att jag inte längre känner mig så väldigt vilsen, annorlunda och malplacerad), men eva ds låtar / texter *"talade"* till mig, och gav mig ord som (åtminstone för stunden) gjorde livet i alla fall *uthärdligt*...

lpn "fria världen 1.989" släpptes vid *precis* rätt tidpunkt i mitt liv, och *en* av låtarna på den plattan träffade mig rakt i hjärtat, och kom att för evigt (åtminstone utgår jag ifrån att inget kommer att ändra på detta) bli "ledmotivet" i mitt liv...

"ängeln i rummet" är den av eva ds låtar jag "älskar" *mest*...

jag mådde GRYMkasst  psykiskt när "fria världen 1.989" släpptes.
det hela (även kallat "mitt liv") kapsejsade till slut, och mumrik hamnade på "psyket"...

jag hade en biljett till eva ds konsert i "tonhallen" (detta var på den gamla onda tiden, då jag fortfarande bodde i sundsvall) dagen efter jag hamnade på "hispan" (fast så kanske det bara heter om det är ett mentalsjukhus man checkar in på? *funderar*), men sjukhuspersonalen bara skrattade rått åt mig när jag sade att jag skulle gå på den konserten - *jag*, som inte ens fick gå ensam till sjukhuskiosken (förmodligen trodde de att jag skulle försöka skära upp handlederna på nå'n av tidningarna därifrån)!

det hela slutade i alla fall med att jag faktiskt *fick* åka iväg och se eva d (jag lyckades övertyga personalen om att det var ett "friskhetstecken" hos mig att jag faktiskt såg fram emot konserten - när man lider av depression ser man ju som regel inte fram emot så värst mycket...), och jag satt i "tonhallen" och *grät* när eva d sjöng "ängeln i rummet" - bara för *mig*, kändes det som!

sparka mig på smalbenet, nå'n som bestämmer, men här kommer texten till denna *underbara* låt::