i huvudet på snusmumriken...

fundror å tyckningar. upplevelser silade genom autismspektrum.

I dagens Sverige begås övergrepp på barn när man misstänker dem för att ha en neuropsykiatrisk störning.
Barnen kan aldrig känna sig trygga i en skola där lärarna gått på npf kurs och sedan nyfrälsta börjar hålla utkik efter vem i klassen som kan tänkas ha Damp/adhd autismspektrumstörning mm.
Visst finns det problem med utåtagerande barn, det förnekar jag inte. men man måste titta mera på varför dom här problemen finns istället för att skylla på en biologisk förklaring "barnens egna hjärnor". Det är ingen tillfällighet att neuropsykiatriska diagnoser har fått en nyrenässans i takt med 90-talets alla besparingar inom skolan och samhället i övrigt. När personer som Eva Kärfve "som skrev boken Hjärnspöken Damp och hotet mot folkhälsan" kritiserar det neuropsykiatriska etablissemanget möts hon av hån och diverse andra osmakliga påhopp. Hon som bara är en enkel sociolog begriper inget! heter det.
Tydlingen skall man vara högt uppsatt forskare samt samtycka med neuropsykiatrikerna för att få ta del av forskning som påstår attDamp/adhd är en giltig diagnos. Professor Christopher Gillbergs forskning om Damp fick aldrig någon chans att granskas. När domstolarna gav Eva Kärfve och Läkaren Leif Elinder rätt att ta del av forskningsmaterialet förstördes det av bla controllern Kerstin Lamberg och Gillbergs fru, Carina Gillberg. Christopher Gillberg befann sig i London när 22 hyllmeter forskningsmaterial förstördes. Man kan ju lätt räkna ut vem som gav orden om förstörelse från London. Kerstin Lamberg fick sedan löneförhöjning istället för sparken som hade varit det naturliga. Tyvärr har scientologerna samma uppfattning som diagnosmotståndarna. Detta har Gillberg utnyttjat. Istället för att bemöta kritiken beskyller han alla kritiker för att vara scientologer. Detta budskap har spridit sig bland medlemmarna inom Riksförbundet Attention. Så nu är det inte så konstigt om man blir kallad för scientolog när man diskuterar med dessa människor.

Man funderar självklart om orsaken till neuropsykiatriska diagnoser. En av förklaringarna ligger säkert i läkemedelsbolagens vinstintressen. Man skapar en diagnos "ett problem" som inte fanns för att få sälja medicin.

En annan orsak är kulturell.

För att citera en sann tänkare.

"Diagnoser föds, gör karriär och dör. Ett historiskt perspektiv visar detta tydligt. Gränserna för vad som betraktas som sjukt och friskt, normalt eller avvikande, förändras ständigt. En diagnos kan försvinna för att den inte längre uppfattas som sjukdom, för att den slukas av andra diagnoser eller för att den inte längre är kulturellt sanktionerad."

"Denna typ av rörligt sjukdomsspråk kan kallas kultursjukdomar eller kulturrelaterade diagnoser. Sådana finns alltid, de är nödvändiga rum för sjukdomsupplevelsen, men varierar med tid, rum och värderingar.
Vi "förstår" alltså genom de tillgängliga förklaringsmodellerna. Men inte därför att de nödvändigtvis är bättre, utan därför att de är anpassade till upplevelsen av vår samtid. För att bli framgångsrika måste nya diagnoser samspela med kulturellt relevanta teman. De fungerar därmed som en kommentar till samhället, ett gränsvärde för vad som uppfattas som normalt, rimligt och acceptabelt. Det finns knappast något område, inklusive kön, klass, barndom, livsstil, industrialisering, arbetsmiljö, bomiljö, teknikanpassning, där hypotetiska diagnoser inte finns med för att stödja och bekräfta värderingar, attityder och intressen."

Att skylla på barnen för att själv ge sig skuldbefrielse är omoraliskt och oetiskt.
Tilltaget kan få oetiska konsekvenser för barnet.

Mvh Återställ