onsdagen den 16:e augusti 2006 - tankar efter gårdagen
jag *VET* att jag inte är som "alla andra" (som inte heller *de* är som "alla andra", men Du förstår nog vad jag menar)...
jag var inte speciellt gammal när jag insåg att jag var som alla andra, fast bara NÄSTAN...
jag var inte speciellt gammal när jag insåg att jag var som alla andra, fast bara NÄSTAN...
bilden föreställer robin williams i hans genombrottsroll - som mork i tv-serien "mork & mindy".
jag begrep det inte lika tydligt *då* som jag gör det *idag*, men mork och jag är rätt lika...
mork är naiv, godtrogen och übersnäll, men innan ni börjar tro att jag försöker framställa mig själv i en *alltför* rosenskimrande dager, så vill jag tala om att jag för det mesta delar dessa egenskaper med honom, men det som gör att jag känner ett släktskap med honom är att han oxå är en så'n som är som "alla andra" - NÄSTAN...
mork är inte så udda att han blir "förskjuten", men tillräckligt udda för att få folk att höja på sina ögonbryn och tänka (eller i vissa fall *säga*) att "meeen - så där gör man väl inte!!!"
mork skulle säkert få vara mer sig själv utan andras inblandning och försök att "uppfostra" honom om han varit så pass udda att folk insåg att han inte var / är som dem, och inte kommer att *bli* det heller - NÅ'NSIN...
då skulle han förmodligen få fortsätta vara färgklicken i den jämngrå sörjan som utgörs av dem som är lite mer som "alla andra" än vad han är...
så känner *jag* mig OFTA...
jag ÄR "udda", men inte så udda att jag tillåts vara det utan att en massa människor ska få för sig att jag är uppfostrad av vargar, obstinat, samarbetsovillig, lat, besserwissrig (nytt ord? *ringer catharina grünbaum på dn*)...
hade jag varit till exempel förståndshandikappad / utvecklingsstörd (eller vad det nu heter den här veckan) så hade folk BEGRIPIT att jag är annorlunda, och då hade jag förmodligen blivit mer accepterad (och ingen hade försökt ändra på mig) än som det är nu, när jag är NÄSTAN som dem / er...
jag begrep det inte lika tydligt *då* som jag gör det *idag*, men mork och jag är rätt lika...
mork är naiv, godtrogen och übersnäll, men innan ni börjar tro att jag försöker framställa mig själv i en *alltför* rosenskimrande dager, så vill jag tala om att jag för det mesta delar dessa egenskaper med honom, men det som gör att jag känner ett släktskap med honom är att han oxå är en så'n som är som "alla andra" - NÄSTAN...
mork är inte så udda att han blir "förskjuten", men tillräckligt udda för att få folk att höja på sina ögonbryn och tänka (eller i vissa fall *säga*) att "meeen - så där gör man väl inte!!!"
mork skulle säkert få vara mer sig själv utan andras inblandning och försök att "uppfostra" honom om han varit så pass udda att folk insåg att han inte var / är som dem, och inte kommer att *bli* det heller - NÅ'NSIN...
då skulle han förmodligen få fortsätta vara färgklicken i den jämngrå sörjan som utgörs av dem som är lite mer som "alla andra" än vad han är...
så känner *jag* mig OFTA...
jag ÄR "udda", men inte så udda att jag tillåts vara det utan att en massa människor ska få för sig att jag är uppfostrad av vargar, obstinat, samarbetsovillig, lat, besserwissrig (nytt ord? *ringer catharina grünbaum på dn*)...
hade jag varit till exempel förståndshandikappad / utvecklingsstörd (eller vad det nu heter den här veckan) så hade folk BEGRIPIT att jag är annorlunda, och då hade jag förmodligen blivit mer accepterad (och ingen hade försökt ändra på mig) än som det är nu, när jag är NÄSTAN som dem / er...
Kommentarer
Trackback