tisdagen den 15:e augusti 2006 - apoteksgestapo
kom nyss hem efter ytterligare ett besök hos fabbro doktorn på ohälsocentralen.
snabbsänkan var nu nästan ner i normala värdet, och alltså (?) är förkylningen på väg ut ur kroppen.
"vad ska jag göra åt att jag är så anfådd och hostar så jag nästan kräker, då?" frågade jag.
jag är så slut att jag nästan inte orkar släpa fyrbeningen runt kvarteret, ju...
efter att ha spelat rollen av en "educated consumer" fick jag ett recept på bricanyl och nå't hostdämpande / slemlösande.
det vill säga: jag *fick* inte receptet - det skickade fabbro doktorn på elektronisk väg till apoteket.
jag lufsade alltså iväg till apoteket, och *försökte* att inte tänka på hur IRROTERAD jag blev förra veckan...
spelade dock ingen roll, för så här blev det denna vecka:
mumrik: hej! doktorn har skickat ett recept hit.
apoteksgestapo: har du legitimation?
mumrik: nej, det har jag inte.
apoteksgestapo: inget körkort eller...?
mumrik: *nej*, säger jag ju...!
apoteksgestapo: ...
sedan gick hon iväg för att hämta mina medusiner.
när hon kom tillbaka, så sade hon "det är ju så här nu för tiden att...", men vad hon hade tänkt avsluta sin utläggning med får vi aldrig veta, eftersom det brann till i min skalle varefter jag uppgivet utbrast: "meeen - va' *BEEEP*?!", och sedan snabblufsade / eskaperade jag ut därifrån.
utan medusinerna.
---
kära apoteksgestapo!
jag VET vad en legitimation är för något.
jag undanhåller inte med flit uppgifter om min identitet.
anledningen till att jag inte har någon legitimation är att jag inte har någon legitimation.
(jag förväntar mig inte att du ska göra kopplingen till den *underbara* sketchen med suzanne reuter, där hon spelar en übernitisk legimitationsutlämnerska)
nej, anledningen till att jag inte har någon legitimation är att jag inte haft råd att skaffa mig en legitimation, och dessutom hamnar jag sällan i sådana situationer där legitimation är nödvändigt.
men främst beror det på att jag, när jag *har* råd, inte kommer ihåg att jag borde skaffa mig nå'n sorts legitimationshandling.
jag VET att jag har NOLL tålamod emellanåt.
jag VET att det är JAG som blir lidande av det.
jag VET oxå att *du* inte kommer bry dig nämnvärt om "legitimationsincidenten" - för dig är den förmodligen glömd i och med att du återberättar den vid eftermiddagsfikat, och på så sätt får återuppleva skoltidens "roliga timmen" fast i mikroformat...
/ mumrik
snabbsänkan var nu nästan ner i normala värdet, och alltså (?) är förkylningen på väg ut ur kroppen.
"vad ska jag göra åt att jag är så anfådd och hostar så jag nästan kräker, då?" frågade jag.
jag är så slut att jag nästan inte orkar släpa fyrbeningen runt kvarteret, ju...
efter att ha spelat rollen av en "educated consumer" fick jag ett recept på bricanyl och nå't hostdämpande / slemlösande.
det vill säga: jag *fick* inte receptet - det skickade fabbro doktorn på elektronisk väg till apoteket.
jag lufsade alltså iväg till apoteket, och *försökte* att inte tänka på hur IRROTERAD jag blev förra veckan...
spelade dock ingen roll, för så här blev det denna vecka:
mumrik: hej! doktorn har skickat ett recept hit.
apoteksgestapo: har du legitimation?
mumrik: nej, det har jag inte.
apoteksgestapo: inget körkort eller...?
mumrik: *nej*, säger jag ju...!
apoteksgestapo: ...
sedan gick hon iväg för att hämta mina medusiner.
när hon kom tillbaka, så sade hon "det är ju så här nu för tiden att...", men vad hon hade tänkt avsluta sin utläggning med får vi aldrig veta, eftersom det brann till i min skalle varefter jag uppgivet utbrast: "meeen - va' *BEEEP*?!", och sedan snabblufsade / eskaperade jag ut därifrån.
utan medusinerna.
---
kära apoteksgestapo!
jag VET vad en legitimation är för något.
jag undanhåller inte med flit uppgifter om min identitet.
anledningen till att jag inte har någon legitimation är att jag inte har någon legitimation.
(jag förväntar mig inte att du ska göra kopplingen till den *underbara* sketchen med suzanne reuter, där hon spelar en übernitisk legimitationsutlämnerska)
nej, anledningen till att jag inte har någon legitimation är att jag inte haft råd att skaffa mig en legitimation, och dessutom hamnar jag sällan i sådana situationer där legitimation är nödvändigt.
men främst beror det på att jag, när jag *har* råd, inte kommer ihåg att jag borde skaffa mig nå'n sorts legitimationshandling.
jag VET att jag har NOLL tålamod emellanåt.
jag VET att det är JAG som blir lidande av det.
jag VET oxå att *du* inte kommer bry dig nämnvärt om "legitimationsincidenten" - för dig är den förmodligen glömd i och med att du återberättar den vid eftermiddagsfikat, och på så sätt får återuppleva skoltidens "roliga timmen" fast i mikroformat...
/ mumrik
Kommentarer
Postat av: Karin
Ingen legitimation? Men... hur gör du med visakortet då? :o
Trackback