i huvudet på snusmumriken...

mitt nyårslöfte till mig själv förra året var (efter att jag läst paolo coelhos "alkemisten") att jag skulle lyssna till mitt hjärta och följa det - något jag kände att jag inte gjort på länge.

ujujuj...

jag har aldrig känt mer glädje, lycka och smärta än under detta år...

jag har verkligen *försökt* att inte backa när det gjort ont, och inte heller när jag känt att isen varit oprövad - jag har fortsatt att försöka lyssna till mitt hjärta, även om smärtan och paniken hotat förgöra mig.

mitt "självmordsförsök" (rop på hjälp - panikhandling) för några veckor sedan var visserligen ett resultat av att jag inte orkade med mer smärta och panik, och det kommer ta ett bra tag innan jag förlåter Det Goda för att cykeln inte är grön...

i alla fall...
efter den händelsen bestämde jag mig för att jag inför 2007 skulle stänga av hjärtats röst igen, för jag hade verkligen ONT, och jag begrep inte hur jag skulle klara mer smärta.

jag har bokat biljett till tibet, för jag orkar verkligen inte ge mitt hjärta till någon igen, men på andra områden kommer jag försöka att inte stänga mitt hjärta - jag tror faktiskt att det är *omöjligt* att låta bli att lyssna till sitt hjärta och följa det när man väl börjat göra det...

trots smärtan.
trots att hjärtat blöder och man aka jag inte kan begripa hur man aka jag nå'nsin ska kunna få det att sluta blöda...