i huvudet på snusmumriken...

jo...

det *hade* såklart (*SÅKLART!!!*) varit fint, mysigt och trevligt på alla sätt och vis att "ha" "Någon", och kanske speciellt en dag som denna, då alla som är så lyckligt lottade att de funnit någon att vara ett par med "frossar" i det...

bidde dock inte så för mig i år heller, men om ni tror att jag beklagar mig så tror ni fel...

eller, rättare sagt: det är klart att jag beklagar mig i alla fall *liiite*,  för alla mina sociala tillkortakommanden till trots så *är* jag ju en människa, och med människovarandet följer per automatik (?) en vilja / strävan / längtan till tvåsamhet.

just nu och här då och där där jag befinner mig i mitt liv så är jag kärleksrelationstekniskt sett ensam, men om jag bortser från den pyttelilla detaljen, så inser jag ju att det (trots allt) finns *många* skäl att fira denna dag, för mig oxå...


att älska är livets mening
att bortom oss själva se

att taga emot och lära
att taga emot och ge

att öppna hjärta och sinne
för allt som är skönt och gott

och låta det lysa och värma
varhelst vi vår uppgift fått

må aldrig vi mista förmågan
att bortom oss själva se

att kunna motta och växa
att kunna älska och ge

(rut bucht)