onsdagen den 26:e juli 2006 - en blå kvadrat
jag fastnar lätt.
både i saker (ett finare / mer diplomatiskt sätt att säga att jag är *motoriskt klumpig*, men mer om *det* en annan gång) och tankar - "mentala stereotypier" skulle det förmodligen kunna kallas med ett diagnostiseringstekniskt uttryckssätt.
den senaste tiden har jag haft stora sömnsvårigheter (jag har somnat, bara för att vakna igen, efter bara en yttepytte(hädanefter kallad yp)stund. så har det hållit på nätterna igenom de senaste veckorna, och det har bara blivit värre, så jag kände häromnatten att "desperate times call for desperate measures", och därför ska jag be att få presentera:
EN BLÅ KVADRAT
NEEEJ - jag har INTE rökt på eller knaprat svamp!
jag är 100% allvarlig nu *anlägger en allvarlig min*, faktiskt, så hear me out...
när min hjärna (min stakkars missbildade [säg inte emot - jag ska berätta om det vid ett senare tillfälle! påminn mig, åkkejj?] hjärna, som tillsammans med mina ögon är den kroppsdel jag är mest nöjd med) sätter igång med de mentala stereotypierna / närapå tvångstankar, så gäller det (har jag nu bestämt mig för - i alla fall när det gäller just den *här* tankefastningen) att *bryta* tankebanorna, för annars kapsejsar hela det jag som i sajberspäjs kallar sig mumrik...
när jag låg där i min säng och vred och vände på mig och kände tankarna rusa kors och tvärs i mitt kranium, så fick jag plötsligt en idé (inte helt olikt professor balthazar, faktiskt)...
jag kom på att eftersom jag har så svårt för att visualisera saker så BORDE det trötta ut min hjärna att försöka göra det, och min inbyggda slumpgenerator gav mig just en blå kvadrat som verktyg för att åstadkomma detta.
varje gång (MÅNGA) min hjärna försökte smita tillbaka till den speciella mentala sterotypin så *tvingade* jag mig själv att visualisera den blå kvadraten.
det funkade ett litet tag, men sedan var det dags att rusa iväg och släpa tillbaka en vilt fäktande och högt vrålande tanke och tvinga den att fokusera på
både i saker (ett finare / mer diplomatiskt sätt att säga att jag är *motoriskt klumpig*, men mer om *det* en annan gång) och tankar - "mentala stereotypier" skulle det förmodligen kunna kallas med ett diagnostiseringstekniskt uttryckssätt.
den senaste tiden har jag haft stora sömnsvårigheter (jag har somnat, bara för att vakna igen, efter bara en yttepytte(hädanefter kallad yp)stund. så har det hållit på nätterna igenom de senaste veckorna, och det har bara blivit värre, så jag kände häromnatten att "desperate times call for desperate measures", och därför ska jag be att få presentera:
EN BLÅ KVADRAT
NEEEJ - jag har INTE rökt på eller knaprat svamp!
jag är 100% allvarlig nu *anlägger en allvarlig min*, faktiskt, så hear me out...
när min hjärna (min stakkars missbildade [säg inte emot - jag ska berätta om det vid ett senare tillfälle! påminn mig, åkkejj?] hjärna, som tillsammans med mina ögon är den kroppsdel jag är mest nöjd med) sätter igång med de mentala stereotypierna / närapå tvångstankar, så gäller det (har jag nu bestämt mig för - i alla fall när det gäller just den *här* tankefastningen) att *bryta* tankebanorna, för annars kapsejsar hela det jag som i sajberspäjs kallar sig mumrik...
när jag låg där i min säng och vred och vände på mig och kände tankarna rusa kors och tvärs i mitt kranium, så fick jag plötsligt en idé (inte helt olikt professor balthazar, faktiskt)...
jag kom på att eftersom jag har så svårt för att visualisera saker så BORDE det trötta ut min hjärna att försöka göra det, och min inbyggda slumpgenerator gav mig just en blå kvadrat som verktyg för att åstadkomma detta.
varje gång (MÅNGA) min hjärna försökte smita tillbaka till den speciella mentala sterotypin så *tvingade* jag mig själv att visualisera den blå kvadraten.
det funkade ett litet tag, men sedan var det dags att rusa iväg och släpa tillbaka en vilt fäktande och högt vrålande tanke och tvinga den att fokusera på
istället.
jag fick som sagt var hålla på bra många gånger (jag är språkmänniska - mitt talbegrepp utgörs av "EN. TVÅ. MÅNGA. HJÄÄÄLP!"), men till slut hade den blå kvadraten fullgjort sin uppgift (för just den natten), och min stakkars mörbultade och fullständigt utmattade stereotypi"hat-älskande" hjärna lät mig SOVA.
jag fick som sagt var hålla på bra många gånger (jag är språkmänniska - mitt talbegrepp utgörs av "EN. TVÅ. MÅNGA. HJÄÄÄLP!"), men till slut hade den blå kvadraten fullgjort sin uppgift (för just den natten), och min stakkars mörbultade och fullständigt utmattade stereotypi"hat-älskande" hjärna lät mig SOVA.
Kommentarer
Trackback