i huvudet på snusmumriken...

hej!

jag läser Din artikel på aftonbladet.se, och jag sitter här och gråter...

jag är visserligen inte så ung längre (fyllde 38 i december), men befinner mig annars i samma situation som samuel...

jag fick diagnosen "adhd och damp med autismspektrum" i 34-årspresent.

sedan dess är jag persona non grata på arbetsmarknaden.

jag talar svenska, engelska och tyska, och förstår och gör mig förstådd på nederländska, franska och spanska.

jag är utbildad informationsmäklare (heter informatör om man har gått på högskolan) och it-assistent, men jag får inte vara med och leka...

jag har aldrig haft bättre ekonomi än jag har nu - jag får ut nästan 10 000 rent i månaden i bostadstillägg och handikappersättning plus sjukersättningen.

jag har heller aldrig mått sämre / känt mig mer värdelös...

jag kämpade emot sjukpensioneringen, eftersom jag anser att försäkringskassan inte gett mig en chans.

hade jag (och samuel och alla vi andra som nu står utanför och ser på medans ni andra blir bekräftade) haft ett rörelse-, hörsel- eller synbegränsande funktionshinder hade folk med glädje rivit bort trösklar, installerat hörselslingor (eller heter det "hörslingor"?) och svarvat vita käppar för att hjälpa mig alternativt oss in på arbetsmarknaden, och de hade klappat sig själva på axeln för att de gjort ett så bra jobb med att "rädda" mig / oss skröppel (JAG får kalla mig / oss det...;o)...

vad är det för skillnad på mitt och samuels funktionshinder och de funktionshinder som *syns*?

vad är det som gör att vi inte får vara med?

varför är det så svårt för dem att lyssna på oss för att ta reda på vad vi behöver för att vara "arbetsförmögen"?

är det för att de kan *läsa* sig till vad en rörelsehindrad, hörsel- eller synskadad människa kan behöva för anpassningar?

 
varför har inte vi som har ett funktionshinder samma rättighet att få en annan förmedlare på arbetsförmedlingen som en människa utan funktionshinder?

 
på rehabsidan på arbetsförmedlingen har de flesta ingen eller väldigt liten erfarenhet och kunskap om neuropsykiatriska funktionshinder, och trots att jag vid ett flertal tillfällen bett om att få träffa någon som jag vet visserligen inte jobbar på rehabsidan, men som bemött en av mina vänner (som har dyslexi) på ett bra / respektfullt / med-öppet-sinne sätt, så hänvisas jag till rehabsidan, där de inte kan nå'nting om dessa funktionshinder...

 

HJÄLP!

jag VILL skriva och berätta om detta, men eftersom jag alltså har adhd /damp / autismspektrum kommer jag mig inte för - det blir inte gjort...

jag vet inte var jag ska börja, i vilken ordning jag ska göra saker och ting...

kan Du hjälpa mig att berätta om att samuel är långt ifrån ensam?

med soliga häls(n)ingar,

mumrik