i huvudet på snusmumriken...

okej.

jag var på födelsedagsfest hos lotta igår kväll.

efter att ha genomlevt den värsta kvällen och natten på mycket länge (jag kommer inte berätta vad jag till slut gjorde för att faktiskt överleva, för det är nog snudd på olagligt), så var jag igår en aning bakis (både kroppsligt och psykiskt), och drogs med en blixtrande skallebank prexis hela dagen.

anna-lena skopade upp mig (kan meddela att fyrbeningen var MÄKTA irroterad över att behöva stanna hemma!) strax före 17,00, och vi åkte till lotta.

tacos är GOTTIGT!
*ler brett*

allt gick bra tills lottas dator kom fram till tommy nilssons "amelia" - då brast det för mig, och jag började gråta...

amelia

kom amelia, kom vila Dig en stund
Du ska finna vägarna genom alla mörka rum
alla sorgerna Du bär
när Din vän har gett sig av 

jag kan inte ge Dig svar
men bortom alla slott av sand finner Du en hand
jag lovar Dig, Du kan finna ro igen

så kom amelia
ge Din röda mun
låt oss följa vägarna genom alla mörka rum
kom amelia, vi är lika sorgsna Du och jag
men kärlek kommer åter och finner Dig en dag

när Du söker att förstå
när Du inte räcker till
om Du inte orkar gå

men bortom alla steg finner Du en hand
jag lovar Dig, Du kan finna ro igen

så kom amelia
ge Din röda mun
låt oss följa vägarna genom alla mörka rum
kom amelia
vi är lika rädda Du och jag
men kärlek kommer åter och finner Dig en dag

Du måste ge Dig av
för att vända åter
åh, Himlen är Din, bara Du förlåter

så kom amelia

ge Din röda mun
låt oss följa vägarna genom alla mörka rum

kom amelia
vi är lika sorgsna Du och jag
men kärlek kommer åter och finner Dig en dag

kom amelia
vi tar varann i hand
jag vill inte leva här som en människa utan land

kom amelia
vi är lika vackra Du och jag
lyckan kommer åter, finner oss en dag

så kom amelia
kom amelia…
kom amelia…

jag har en rätt ljummen inställning till tommy nilsson måste jag erkänna, men den här låten är *en* av de många jag "fick" av m, och den betyder *MYCKET* för mig...

just nu känns det som att jag aldrig kommer att kunna lyssna på någon av de låtar m gav mig utan att känna det som om mitt hjärta trasas sönder (igen)...

jag *FASAR* för att höra peter jöbacks "är det här platsen?"...