i huvudet på snusmumriken...

igår berättade jag om öknamnen - idag berättar jag om utanförskapets förbannelse.

på rasterna spelade min klass ofta rundpingis.
jag var med, konstigt nog.

ingemar s var som sagt var mobbningsledaren i min klass.
inför varje ny omgång rundpingis sade han: "det spelar ingen roll vem som vinner, bara mumrik åker ut först!
jag blev rätt bra på rundpingis, kan jag meddela...

---

i sann aspieanda hade jag svårt att få kontakt med folk i min egen ålder.
min "bästa kompis" i skolan (på låg- och mellanstadiet) var skolvärdinnan astrid (som var 200 år redan när jag kände henne, så att hon levde typ 20 år senare var för mig ett MYSTERIUM! *fnissar*).

jag var alldeles för "knepig" och "udda" för de andra ungarna, förmodar jag.
jag satt helst i biblioteket (efter att jag lärt mig läsa utvecklade jag en STARK och ODÖDLIG kärlek till böcker och läsandet. mitt drömyrke var bibliotekarie: "tänk, att få LÄSA hela dagarna!") och läste.
jag läste tidigt kar de mummas "två år i varje klass", och fnissade hysteriskt åt det kuliga sätt på vilket den mannen skrev.

(inte bidde jag mindre knepig på högstadiet heller, för då läste jag med behållning maksim gorkijs självbiografiska trilogi...
*garvar*)