fredagen den 27:e oktober 2006 - mumrik och helheten
för någon månad sedan ringde min diakonvän katharinga och frågade om vi inte kunde gå ett varv runt lillfjärden.
katharina har varit och ÄR ett *GRYMstort* stöd och en *GRYMstor* hjälp när det gäller att ta mig utanför lägenheten - bort (från datorn - i alla fall en liten stund...
medan vi promenerade (fyrbeningen var *självklart* med) så pratade vi.
eller rättare sagt: *JAG* pratade och katharina lyssnade.
jag berättade om den kvinna som på en blogg som jag läser dagligen *altid* är emot *allt*.
från henne är ju steget till min hemförsamlings kyrkoherdes homofobi och kvinnoprästmostånd inte särskilt långt, så vi pratade lite om *det* oxå...
jag bidde ju RÄTT upprörd (try "jäbrigt BANNAD") när jag upptäckte att mannen ifråga tillhör dem som skrivit på uppropet mot kyrklig välsignelse av samkönade par, och katharina har berättat att det bidde de övriga i arbetslaget i kyrkan oxå.
jag sade till katharina: "jag förstår inte varför folk altid hakar upp sig på att det heter 'homosexuell'. det heter faktiskt 'heterosexuell' oxå - betoningen ligger på exakt samma ställe! innan jag insåg att jag är homosexuell begrep jag aspelut INKENTINKEN när folk sade 'åååh, jag är så KÄÄÄR!'. insikten om att jag är homosexuell gjorde mig till *"mer"* människa, eftersom jag nu kunde förstå och känna den sortens känslor... homosexualitet handlar lika lite (eller lika mycket) om SEX som heterosexualitet gör - det handlar först och främst om KÄNSLOR! i somras bidde jag en HEL människa..."
då svarade katharina: "jo, men Du är ju först och främst *mumrik*, en av Gud älskad människa."
när hon sade det reagerade jag inte på det, men nu när det fått skvalpa runt i mitt huvud ett tag inser jag att det uttalandet visar på lika mycket inskränkthet som de reaktioner jag fick när jag berättade om min homosexualitet för de få vänner jag hade bland medlemmarna i den kyrka jag då tillhörde, nämligen jesu kristi kyrka av sista dagars heliga ("mormonkyrkan").
(det tog över ett år innan jag samlat ihop tillräckligt mycket mod för att berätta det för någon annan än badrumsspegeln *flinar*)
INGEN skulle få för sig att säga till en heterosexuell människa som berättade om att de träffat någon de tycker om / är förälskad i / älskar: "jo, men Du är ju först och främst *Du* - en av Gud älskad människa."!!!
om man vrider tanken ett snäpp så inser man aka jag att den kommentaren är på gränsen till ett "förmanande" - ett "men MÅSTE Du verkligen lära känna denna människa i *Biblisk* bemärkelse oxå???"
som sagt: oavsett om det handlar om hetero-, homo- eller bisexualitet så handlar det först och främst om KÄNSLOR.
men det handlar OXÅ om sexualiteten, som är en naturlig följd av förälskelse...
innan jag insåg att jag är homosexuell (och alltså till min STORA förvåning upptäckte att jag ÄR en människa med förmågan att bli förälskad, jag med) så kände jag mig inte som en "en av Gud älskad människa" - jag kände mig nästan inte som en människa alls, faktiskt...
innan i somras kände jag mig inte som en HEL människa.
INGEN ska komma och säga att mina känslor är "fel" eller "onaturliga" eller "äckliga" eller, Gud hjälpe mig, "emot Guds vilja"...
Urrk.. det finns så mycket förstockning så det e inte sant :(
Men jag håller inte med dig om diakonissans uttalande, håller med henne, jag tolkar det annat tror jag..
alltså, numero 1 och pro primo, så är vi människor varelser älskade av Gud. Först därefter kommer lite olika grejer in så som förmågor och läggning och sånt.
"Förmågor å läggning och sånt" är svinviktigt att bli klar över för att kunna verka och leva och må på bästa tänkbara vis.. men det är ändå meningslöst om man inte har ettan klart för sig och det oavsett hur man är designad i brallorna eller hur den man älskar är designad i brallorna.. om man säger så.
Nå. Förstockning slåss man oftast lönlöst mot :( Var rädd om dig och var stolt över dig!
Jag håller med Snusmumriken. Jag tror att jag inser vad hon menar.
Det är precis som hon skrev: "INGEN skulle få för sig att säga till en heterosexuell människa som berättade om att de träffat någon de tycker om / är förälskad i / älskar: "jo, men Du är ju först och främst *Du* (..)"
Det var en viktig mental upptäckt.