i huvudet på snusmumriken...

borde jag ha kunnat räkna ut att jag skulle bli ensam i det här?

förmodligen.

men jag hyser en idiotisk och i det närmaste total tillit till de flesta människor som kommer mig nära, och den tilliten tvingar mig att gå runt med "my heart on my sleeve", vilket såklart leder till att jag blir illagjord - ofta och mycket...

ändå KAN jag inte göra eller vara på något annat sätt...

tro mig: jag har FÖRSÖKT.
jag har försökt att bygga murar kring mitt hjärta.
jag har försökt bli kall och hård och likgiltig.
jag har försökt behandla andra människor lika illa som de behandlat mig.
jag har försökt tvinga i människor deras egen medusin.

jag TÄNKER att jag ska försöka, men hittills har jag misslyckats med att ta mig från tanke till handling.

när jag tidigare blivit illagjord av människor jag litat på har jag fixat att gå, men inte denna gång.

denna gång...
denna gång beter jag mig som en nattfjäril - jag VET att den dansande lågan kommer att döda mig, men jag kan ändå inte låta bli att närma mig den igen och igen och igen och...

varje morgon ny.
varje kväll densamma som kvällen innan.