måndagen den 16:e oktober 2006 - *mumrik skickar mäjl till statsministern*
hejsan!
(eller det kanske heter "högt ärade herr statsminister!"? *osäker*;o)
jag heter mumrik, är 38 (snart 39) år och bor i hudiksvall.
för snart fem år sedan fick jag diagnosen "adhd och damp med drag av asperger syndrom".
innan dess var det bara jag och min mamma som "visste" att det var "nå't" som inte "stämde" med mig.
arbetsförmedlingen klassade mig som "lat, arbets- och samarbetsovillig", och jag har aldrig haft ett riktigt jobb.
jag blev för ett år sedan av försäkringskassan tvingad till förtidspension ("att uppbära sjukersättning").
jag överklagade beslutet, men fick avslag i både läns- och kammarrätten.
anledningen till att jag överklagade beslutet var (ÄR!!!) att den läkare som gjort bedömningen att jag är arbetsoförmögen inte har specialistkompetens när det gäller neuropsykiatriska funktionshinder.
trots detta gick alltså försäkringskassan på läkarens linje, och under detta år har jag inte haft nå'n som helst kontakt med försäkringskassan.
på arbetsförmedlingen sade de till mig att "FÖRST måste Du bli sjukpensionerad - SEDAN ska vi hjälpa Dig tillbaka till arbetslivet!" - något som jag har MYCKET svårt att förstå logiken bakom...
detta år har inte alls hjälpt mig att bli en starkare människa - det har tvärt om KNÄCKT mig...
om de hjälpt mig tillbaka när jag ville själv, så hade det väl varit BÄTTRE, eller?
iofs vill jag inget hellre än att ha ett jobb nu heller, för att vara kastad på soptippen KNÄCKER en människa...
den förra regeringens arbetsmarknadsminister hänvisade mig till ett jobb inom samhall.
jag har en iq på 120+, jag förstår och gör mig (i alla fall någorlunda) förstådd på svenska, engelska, tyska, franska, spanska och nederländska,
jag är utbildad informationsmäklare och it-assistent.
jag är intellektuell och allmänbildad.
jag HAR testat att jobba på samhall.
jag stod ut i tio dagar.
sedan kände jag hur min hjärna började skrumpna på grund av brist på stimulans.
det MÅSTE väl finnas nå'nstans jag kan göra en insats fast jag har svårt med saker som struktur och planering och prioritering?
ska det verkligen vara så att en läkares ord väger tyngre än mitt eget?
*jag* har ju trots allt levt med mitt funktionshinder i hela mitt liv...
ska det verkligen få vara så att det beror på i vilken stad man bor i om man får vara med och "leka vuxen och fika med arbetskamraterna"?
med vänliga (om än något uppgivna) hälsningar,
mumrik
(eller det kanske heter "högt ärade herr statsminister!"? *osäker*;o)
jag heter mumrik, är 38 (snart 39) år och bor i hudiksvall.
för snart fem år sedan fick jag diagnosen "adhd och damp med drag av asperger syndrom".
innan dess var det bara jag och min mamma som "visste" att det var "nå't" som inte "stämde" med mig.
arbetsförmedlingen klassade mig som "lat, arbets- och samarbetsovillig", och jag har aldrig haft ett riktigt jobb.
jag blev för ett år sedan av försäkringskassan tvingad till förtidspension ("att uppbära sjukersättning").
jag överklagade beslutet, men fick avslag i både läns- och kammarrätten.
anledningen till att jag överklagade beslutet var (ÄR!!!) att den läkare som gjort bedömningen att jag är arbetsoförmögen inte har specialistkompetens när det gäller neuropsykiatriska funktionshinder.
trots detta gick alltså försäkringskassan på läkarens linje, och under detta år har jag inte haft nå'n som helst kontakt med försäkringskassan.
på arbetsförmedlingen sade de till mig att "FÖRST måste Du bli sjukpensionerad - SEDAN ska vi hjälpa Dig tillbaka till arbetslivet!" - något som jag har MYCKET svårt att förstå logiken bakom...
detta år har inte alls hjälpt mig att bli en starkare människa - det har tvärt om KNÄCKT mig...
om de hjälpt mig tillbaka när jag ville själv, så hade det väl varit BÄTTRE, eller?
iofs vill jag inget hellre än att ha ett jobb nu heller, för att vara kastad på soptippen KNÄCKER en människa...
den förra regeringens arbetsmarknadsminister hänvisade mig till ett jobb inom samhall.
jag har en iq på 120+, jag förstår och gör mig (i alla fall någorlunda) förstådd på svenska, engelska, tyska, franska, spanska och nederländska,
jag är utbildad informationsmäklare och it-assistent.
jag är intellektuell och allmänbildad.
jag HAR testat att jobba på samhall.
jag stod ut i tio dagar.
sedan kände jag hur min hjärna började skrumpna på grund av brist på stimulans.
det MÅSTE väl finnas nå'nstans jag kan göra en insats fast jag har svårt med saker som struktur och planering och prioritering?
ska det verkligen vara så att en läkares ord väger tyngre än mitt eget?
*jag* har ju trots allt levt med mitt funktionshinder i hela mitt liv...
ska det verkligen få vara så att det beror på i vilken stad man bor i om man får vara med och "leka vuxen och fika med arbetskamraterna"?
med vänliga (om än något uppgivna) hälsningar,
mumrik
Kommentarer
Postat av: Frippe
Med dessa egenskaper skulle jag rekomendera att du försöker att skaffa dig något jobb via internet som du kan sköta online.
Eller starta något egen företag, du är ju så begåvad att du borde kunna göra något på egen hand utan att samhället skall lägga något vid dina fötter.
Så ta ditt liv i dina egna händer och kom ihåg:
Iq på 120+, jag förstår och gör mig förstådd på svenska, engelska, tyska, franska, spanska och nederländska,
jag är utbildad informationsmäklare och it-assistent.
jag är intellektuell och allmänbildad.
Trackback