i huvudet på snusmumriken...

idag hände något som inte hänt på ett tag.
jag satt i lottas bil och lyssnade på radio, och sjöng med i de låtar som jag kunde texten till (jo, jag *gör* så'nt!).
mitt i "when you say nothing at all" (en boyzone-låt) så kom tårarna.
HELKNEPIGT...
bara sådär out of the blue, lixom...

Flikkan är fortfarande min första tanke när jag vaknar och min sista tanke innan jag somnar.
hon betyder fortfarande ALLT.
men den akuta smärtan av förälskelse har gått över i plågsam molande kronisk älska.

men det är nog på väg att dö nu, för hon frågar inte längre hur jag mår...