i huvudet på snusmumriken...

något av det jobbigaste med att ha autismspektrum är att man (eller i alla fall *jag*) fungerar efter principen wysiwyg - alltså What You See Is What You Get, vilket i det här sammanhanget betyder att jag har mycket svårt att förställa mig samt att jag har mycket svårt att tänka mig att andra människor förställer sig.

och det här med sociala spelregler...
*suckar tungt och blir TRÖTT*

man tror man har lyckats lista ut hur spelet funkar i en given interpersonell situation, men när man försöker använda sig av den (i de flesta fall med blod, svett och tårar tillkämpade) kunskapen på en närbesläktad situation så blir det bara SCHEISSE av allting, och hela skiten exploderar i ansiktet på en.

slutligen (i alla fall för detta inlägg): naiv. godtrogen.

jag har fällt många (MÅNGA) tårar under årens lopp på grund av dessa två egenskaper hos mig själv.
jag tror gott om alla.
jag tror på det folk säger till mig.

med åren har jag ju kommit att bli smärtsamt medveten om att det finns både en och två och massor med människor som inte drar sig för att utnyttja dessa "svagheter" hos mig.

jag har oxå kommit att inse att insikten om att jag är både naiv och godtrogen har gjort mig misstänksam och på min vakt mot andra människor, och att "naiv" och "godtrogen" +  "misstänksam" är ett räknetal vars summa ofta leder till personlig emotionell katastrof och ännu mer sorg och självkänsloknäck.

finns nästan inget som är så knäckande för mig som att känna mig dum.
i don't like it ONE bit, fast vem gör det?
problemet är "bara" att det händer mig *ofta*, och för det mesta i situationer som ni neurotypiska inte ägnar en tanke.

ain't life *grand*?

*slurpar sajberwhiskey direkt ur flaskan*