i huvudet på snusmumriken...

varför frågade jag???

---

att jag inte skriver det betyder inte att jag slutat tänka det.
men jag har börjat inse saker och ting nu.
ÄNTLIGEN.

jag har börjat inse att det här inte var eller är det jag vill(e) ha.
jag har börjat inse att

jag insåg redan för ett bra tag sedan att jag aldrig kommer få det jag vill ha.
det enda jag önskar mig får jag inte, så då blir ett par strumpor alldeles utmärkt, ju.

folk kommer säkert hävda att de *har* frågat mig vad jag önskar mig, och att jag eftersom jag inte svarade får skylla mig själv om jag får något jag inte önskar mig.

men om de som frågar verkligen inte vill veta, så är det ju ingen idé att man talar om som det är.

jag hatar det här, och jag föraktar mig själv för att jag utsätter mig för det.
jag är så less på mig själv för att jag tillåter insopande inder mattan.
jag trodde verkligen jag lämnat den fasen av mitt liv bakom mig.

men jag har lärt mig.
och kan jag en dag gå kommer jag *aldrig* röra sopen igen, hur ont det än gör och hur obehagligt det än blir.
människor jag vill ha i mitt liv är värda den respekten och den omtanken.

och det är *jag* med.