i huvudet på snusmumriken...

jag vaknade för cirka 20 minuter sedan (runt 04.20) och hade ångest.
inte najs.

jag har ingen rätt i världen att "kräva" mer, men jag kan väl ändå få *tycka* att det är jobbigt att jag vissa (de flesta) dagar inte är mer än Dagens Underhållning...

visserligen är det ju en two-way street, och *jag* får ju oxå underhållning dagtid när vi "bubblar", men det gör ändå ont...

och just nu - speciellt efter det som hände på guildchatten för några veckor sedan - behöver jag *"mer"*. för att inte känna paniken komma smygande för att sedan långsamt, långsamt och till en början helt obemärkt (DoT - Damage over Time [ett wow-begrepp) lägga sina händer om min hals och krama ihop min luftstrupe...

jag VILL inte reduceras till "bubblare"...
men det är väl så att jag i Flikkans ögon inte är mer än så...

jag skulle önska (men det finns ingen där som hör mina önskningar och mina "böner" längre) att jag fick vara hennes VÄN...

när jag efter ett tag tvingade mig själv att ANDAS så jag kunde sluta tänka på sorgen och smärtan, så kom HATET...
och HATET är MYKKET värre än sorgen och smärtan...

jag har snart varit tvångsförtidspensionerad i ett år.
ett år som - sade de - skulle göra mig starkare så jag kunde komma tillbaka till arbetsmarknaden (vadå "tillbaka"? jag har aldrig fått en chans att *vara* på arbetsmarknaden), men som istället har *knäckt* mig...

jag HATAR. HATAR. HATAR.

jag har inte alls blivit "starkare" under det här året.
jag har tvärtom blivit ännu mer autistisk, och jag har gjort flera självmordsförsök.
jag vill inte leva för mumrik dog för ett år sedan, och jag saknar henne...

men det är ju ingen som bryr sig om det.

jag vill bara att någon ska hålla om mig så jag får gråta...
jag orkar inte mer nu...