tisdagen den 19:e juni 2007 - LYKKA
nu har fyrbeningen och (jag har bestämt mig för att det även i fortsättningen ska heta "och" och inte "okk" här på bloggen [blåggen?] - konsekvensen [konsekvensheten?] alternativt inkonsekvensen när det gäller språket blir annars alltför stor alternativt för liten) kommit hem efter den längsta promenaden fyrbeningen (och jag) fått på *länge*.
vi gikk ner till icabutiken som ligger ungefär 10 minuter från "vårt" hus.
fyrbeningen bidde alldeles GAAALEN av lykka, och satt till min STORA (för att inte säga ENORMA) förvåning alldeles tyst och väntade medans jag var inne i affären och handlade.
detta har jag ju skrivit om förut här på bloggen, men det tål (kanske?) att upprepas: fyrbeningen har en oerhörd separationsångest, och brukar sitta och SKRIKA hela tiden han blir lämnad (det handlar i de allra flesta fall om tidssnuttar på högst 30 minuter), så detta att han inte sade ett endaste nå' idag var lite av ett mirakel, och *jag* kan inte tänka mig någon annan anledning till detta än att han var just LYKKLIG över att ÄNTLIGEN få komma ut på en lite längre promenad än dem han fått de senaste vekkorna...
eftersom jag är väldans rädd om honom och inte vill riskera att han får lika ont igen (han har inte haltat de två senaste dagarna), så bestämde jag att vi skulle ta bussen på hemvägen.
det är bara två hållplatser, men ändå.
TJUGOFEM pengar skulle x-trafik ha för detta!
jag undrar om det inte hade varit mer ekonomiskt att åka taksi?
vi gikk ner till icabutiken som ligger ungefär 10 minuter från "vårt" hus.
fyrbeningen bidde alldeles GAAALEN av lykka, och satt till min STORA (för att inte säga ENORMA) förvåning alldeles tyst och väntade medans jag var inne i affären och handlade.
detta har jag ju skrivit om förut här på bloggen, men det tål (kanske?) att upprepas: fyrbeningen har en oerhörd separationsångest, och brukar sitta och SKRIKA hela tiden han blir lämnad (det handlar i de allra flesta fall om tidssnuttar på högst 30 minuter), så detta att han inte sade ett endaste nå' idag var lite av ett mirakel, och *jag* kan inte tänka mig någon annan anledning till detta än att han var just LYKKLIG över att ÄNTLIGEN få komma ut på en lite längre promenad än dem han fått de senaste vekkorna...
eftersom jag är väldans rädd om honom och inte vill riskera att han får lika ont igen (han har inte haltat de två senaste dagarna), så bestämde jag att vi skulle ta bussen på hemvägen.
det är bara två hållplatser, men ändå.
TJUGOFEM pengar skulle x-trafik ha för detta!
jag undrar om det inte hade varit mer ekonomiskt att åka taksi?
Kommentarer
Trackback