fredagen den 23:e mars 2007 - amputationstankar

kanske amputation är det enda som hjälper?
kanske jag slipper smärtan då...
kanske det ruttna ("bitterheten"? jag vet inte vad jag ska kalla det...) slutar sprida sig då...
kanske det då finns en möjlighet att rädda resten...

smärtan vid en eventuell amputation kommer vara enorm, men kanske jag kan lära mig acceptera att jag fått nå't annat istället då...
det näst bästa...

jag vet inte...

jag förstår att de flesta av er som läser detta tycker att "men GE sig nå'nång, då, människa - get OVER it!", och jag håller med er: det ÄR patetiskt, och jag trodde aldrig jag skulle reagera och känna så här...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback