onsdagen den 23:e maj 2007 - nya tag
för att tvinga min hjärna att tänka på annat, så kommer jag från och med idag ta nya tag med viktminskningen.
lotta och jag ska åka och storhandla i eftermiddag (hon har ju bil, så jag slipper släpa en massa kassar på pöbeltaxin), och sedan ska vi laga mat ihop.
eller "samlaga", som nå'n tjej sagt till sin pojkvän, enligt tjuvlyssnat.
*fnislar*
on a different note så har fyrbeningen den senaste veckan eller så haltat av och till.
inget verkar göra ont, för han visar ingenting när jag böjer och sträcker och känner igenom honom.
han börjar helt enkelt bli gammal, min påjjke...
*ler sorgset*
fast än *kan* han, vilket han visade när vi häromdagen kolliderade med FIENDEN - en eurasier som hade en taskig barndom (i know this for a fact), och inte fick lära sig vare sig tala eller tyda hundspråk.
nu bor han hos en äldre man, som bor i samma hus som fyrbeningen och jag.
han har det bra hos den äldre mannen, men eftersom FIENDEN är en så *stark* hund, så orkar den äldre mannen inte hålla emot när jycken gör utfall mot min fyrbening.
torsten startar aldrig nå't gruff, men han är heller inte den som helt passivt tar emot om han blir attackerad.
i alla fall...
helt plötsligt ser jag hur FIENDEN med ett utfall drar omkull sin husse, som stupar i backen (grusgång på gräsmatta i slänten upp till vägen), och blir liggandes.
min första impuls är ju att lufsa fram och se hur det gick med den äldre mannen, men när FIENDEN kommer rusande emot torsten och mig gäller det ju att finta bort honom först.
så jag fläkte ut armarna, rynkade pannan och gjorde mig så hotfull som möjligt och morrade åt honom, och väste: "men gå härifrån!!!"
fantastiskt nog räckte det ,och han vände och betedde sig hotfullt på avstånd, i närheten av sin husse, som fortfarande låg kvar på grusgången.
jag fick ögonkontakt med den äldre mannen, och såg att han i varje fall *överlevt*, men eftersom FIENDEN är så instabil så vågade jag inte närma mig mannen.
jag drog därför med mig torsten in i nä'rmaste port, och stod och skymde sikten för honom, så han inte kunde hetsa upp sig när FIENDEN och hans husse gick förbi.
torsten var *mäkta* irroterad, kan jag meddela...
lotta och jag ska åka och storhandla i eftermiddag (hon har ju bil, så jag slipper släpa en massa kassar på pöbeltaxin), och sedan ska vi laga mat ihop.
eller "samlaga", som nå'n tjej sagt till sin pojkvän, enligt tjuvlyssnat.
*fnislar*
on a different note så har fyrbeningen den senaste veckan eller så haltat av och till.
inget verkar göra ont, för han visar ingenting när jag böjer och sträcker och känner igenom honom.
han börjar helt enkelt bli gammal, min påjjke...
*ler sorgset*
fast än *kan* han, vilket han visade när vi häromdagen kolliderade med FIENDEN - en eurasier som hade en taskig barndom (i know this for a fact), och inte fick lära sig vare sig tala eller tyda hundspråk.
nu bor han hos en äldre man, som bor i samma hus som fyrbeningen och jag.
han har det bra hos den äldre mannen, men eftersom FIENDEN är en så *stark* hund, så orkar den äldre mannen inte hålla emot när jycken gör utfall mot min fyrbening.
torsten startar aldrig nå't gruff, men han är heller inte den som helt passivt tar emot om han blir attackerad.
i alla fall...
helt plötsligt ser jag hur FIENDEN med ett utfall drar omkull sin husse, som stupar i backen (grusgång på gräsmatta i slänten upp till vägen), och blir liggandes.
min första impuls är ju att lufsa fram och se hur det gick med den äldre mannen, men när FIENDEN kommer rusande emot torsten och mig gäller det ju att finta bort honom först.
så jag fläkte ut armarna, rynkade pannan och gjorde mig så hotfull som möjligt och morrade åt honom, och väste: "men gå härifrån!!!"
fantastiskt nog räckte det ,och han vände och betedde sig hotfullt på avstånd, i närheten av sin husse, som fortfarande låg kvar på grusgången.
jag fick ögonkontakt med den äldre mannen, och såg att han i varje fall *överlevt*, men eftersom FIENDEN är så instabil så vågade jag inte närma mig mannen.
jag drog därför med mig torsten in i nä'rmaste port, och stod och skymde sikten för honom, så han inte kunde hetsa upp sig när FIENDEN och hans husse gick förbi.
torsten var *mäkta* irroterad, kan jag meddela...
Kommentarer
Trackback