i huvudet på snusmumriken...

jag fick för några dagar sedan ett mäjl från en sajbervän.
sajbervännen läser min blogg, och har alltså fattat att jag mår rätt GRYMkasst, och *varför*.

eftersom jag är en människa som tänker bäst när jag skriver (bloggen är för mig "terapi"), så knackade jag ner ett långt svar på hennes fråga vad hon kan göra för mig, för att jag ska må bättre...

så här skrev jag:

"nej...
inget - det finns inget Du eller någon annan kan göra...
jag *önskar* att det funnes det, för jag känner precis som bart simpson i det avsnitt av "the simpsons" som gick på ztv (tror jag det var) igår.
i avsnittet blev bart förälskad.
nu har ju inte jag följt "the simpsons" *slaviskt*, då, men jag har aldrig tidigare sett bart falla för någon, så detta var nå't nytt - nå't one in a million, lixom...

anyway så drömde bart en massa lovey-dovey-drömmar om sig själv tillsammans med den här tjejen, men han vågade aldrig säga nå't till henne om hur han kände för henne.
de var "bara" kompisar.

en kväll knackade tjejen på hans sovrumsfönster, och bad honom komma till sin (barts, alltså) trädkoja.
han klädde sig, och drömde de där rosaskimrande drömmarna, men när han kom dit berättade hon att hon träffat en kille och nu alltså hade en pojkvän!

till saken hör att tjejen var några år äldre än bart, och förmodligen såg hon honom hela tiden som en "lillebrorsfigur", medan *han* gick omkring och hade alla dessa förälskelsekänslor för henne.

när hon berättade att hon hade en pojkvän dök det för barts inre syn upp en demonliknande flicka (tillägg till mäjlet: jag *tror* det var *tjejen* i demongestalt) som sträckte ut armen, stack in handen i hans bröstkorg och slet ut hans hjärta, och under det att hon kastade det i väggen och det sakta gled ner i en papperskorg sade hon: 'well, i guess you won't be needing *this* anymore!'

efter drömmen jag berättade om på min blogg tidigare imorse somnade jag om, och drömmen jag då drömde var helt annorlunda än "ljuddrömmen".

jag befann mig nå'nstans i ett (vardags?-)rum (för det fanns en tv där), och helt plötsligt satt jag bredvid en tjej.
jag vet inte vem det var, men jag vet att det *inte* var m.
etfer en lååååååååååååååååååååååååååååång stund vågade jag lägga armen om henne, men sedan försvann hon.

jag misstänker att det pågår ett GIGANTISKT reparationsarbete i mitt inre nu, och att dessa drömmar är *en* del i det reparationsarbetet.

jag förmodar att det kanske har vänt nu, fast skillnaden mot förut bara är urskiljbar på molekylärnivå än så länge.
anledningen till att jag förmodar detta är att jag för en split second tänkte: "aldrig mer - jag vill aldrig mer ha så där ONT! jag drömde den där drömmen om tjejen som inte var m för att jag inte vågar..."

små, små steg...

m - inte 'Flikkan'.
helgen efter midsommar förra året - inte 'helgen vi hade tillsammans'.

------

hur fan ska jag orka våga igen???
det tog mig 12 år att våga nu...